Veckans citat.
Det första sagt av Robbin i en diskussion om fridykning:
"Ja, men en människa kan ju hålla andan i 40 minuter.."
Det finaste var att han var så säker på sin sak.
Nummer två var så fint tt jag måste skriva ner det. Jag befinner mig alltså hemma hos Veronica tillsammans med Jonna och Ivannia och vi samtalar om mitt (tydligen något ovanliga) umgänge med det andra könet. Det är visst inte nåot vanligt att man har många killkompisar. I vilket fall så ansåg Ivannia att de killar jag känner har en tendens att te sig något beskyddande mot mig och behandla mig ungefär som en lillasyster (Kan inte riktigt svara på om det ligger något i det, men Ivannia brukar oftast ha huvudet på skaft, så att säga. ^^) . Tillslut utbrister hon alltså:
"Du är ju som värsta mön, alltså, du är ju draken själv! Vad ska du med en massa riddare till?!"
Jag tycte det var fint. I alla fall som jag tolkade det. I min tolkning mende hon alltså inte att jag var något slags människoätande monster, utan att jag är en självständig person som kan klara mig själv. Och det vill jag vara, så det tackar jag för.
Det var i övrigt en väldigt trevlig kväll.
Och i morgon kommer (hör och häpna) det två söta pojkarna John Jansson och Gustav Nöjd hem till mig och ska försöka övertyga mina kära föräldrar om att de är två ansvarsfulla artonåringar som kan ta vara på sig själva, och mig, och som vist är mogna nog att köra upp till lappland. Det blir intressant att se om de lyckas. Jag har svårt att tro det - men jag hoppas som tusan! För det vore så sjukt kul.
"Ja, men en människa kan ju hålla andan i 40 minuter.."
Det finaste var att han var så säker på sin sak.
Nummer två var så fint tt jag måste skriva ner det. Jag befinner mig alltså hemma hos Veronica tillsammans med Jonna och Ivannia och vi samtalar om mitt (tydligen något ovanliga) umgänge med det andra könet. Det är visst inte nåot vanligt att man har många killkompisar. I vilket fall så ansåg Ivannia att de killar jag känner har en tendens att te sig något beskyddande mot mig och behandla mig ungefär som en lillasyster (Kan inte riktigt svara på om det ligger något i det, men Ivannia brukar oftast ha huvudet på skaft, så att säga. ^^) . Tillslut utbrister hon alltså:
"Du är ju som värsta mön, alltså, du är ju draken själv! Vad ska du med en massa riddare till?!"
Jag tycte det var fint. I alla fall som jag tolkade det. I min tolkning mende hon alltså inte att jag var något slags människoätande monster, utan att jag är en självständig person som kan klara mig själv. Och det vill jag vara, så det tackar jag för.
Det var i övrigt en väldigt trevlig kväll.
Och i morgon kommer (hör och häpna) det två söta pojkarna John Jansson och Gustav Nöjd hem till mig och ska försöka övertyga mina kära föräldrar om att de är två ansvarsfulla artonåringar som kan ta vara på sig själva, och mig, och som vist är mogna nog att köra upp till lappland. Det blir intressant att se om de lyckas. Jag har svårt att tro det - men jag hoppas som tusan! För det vore så sjukt kul.
Kommentarer
Postat av: Ivannia
JA! Men hur gick det med övertalningen??! Fast det lär jag väl fatta tids nog iallfall, håller utkik efter dig 8)Förresten s har jag huvudet på mycket stort skaft, jag skulle till och med vilja påstå att mitt huvud är så skaftigt att alla andra skaft ter sig trubbiga i jämförelse!
Trackback
