Josefine

Började dagen med att verkligen vara jättetrött och seg.. Jag somnade nästa på historian (å andra sidan.. kan någon klandra mig?) och gick omkring som en liten zombie.
Sen skedde undret. Jag och Maja fiakde på Muffins & Chokladkompaniet. Mums! Muffins, och kaffe på det. Och vips! Jag blev pigg som jagvetintevad. Åkte till tandläkaren, bara för att få höra att "nej.. vi struntar nog i det där fästet, det går inte att få dit.." och "behandligen blir nog klar någon gång i vår". Suck.. Men jag fick i alla fall en ny båge. Så framåt går det.. SAKTA men säkert.

På spårvagnen påväg till tandläkaren gjorde jag en ny bekanskap också. En något berusad äldre herre som satt och (tro det eller ej) spred kärlek omkring sig längst bak där det var som mest packat med folk. Han basunerade ut sina åsikter med hög stämma och talade om för alla och envar att "man behöver visa mer respekt för varandra" och att "livet är underbart". Han hade en lång utläggning på tyska också, men den förstod jag inte mycket av. xP Men han var trevlig och gav bort sin plats, två gånger, till kvinnor som annars hade varit tvugna att stå.
Kan det inte finnas fler härliga och glädjespridande fyllon? Om de nu måste dricka jämt så kan de ju i alla fall vara trevliga!
I alla fall jag lämnade spårvagnen med ett leende.

Men jag anser att tandläkarbesöken börjar återkomma lite väl ofta när tandläkarna hälsar på mig som om de hälsade på en kär vän och frågar hur jag mår etc. Kalla mig knasig.. men jag när inte en längtan att utveckla personliga relationer till mina tandläkare.. jag ser dem mer som ett nödvändigt ont?
Men som jag sagt förut.. snart har jag en egen sovplats, så att jag slipper åka fram och tillbaka jämt. Jag kanske till och med får ett eget bås. Det skulle ju vara något.

Och bussresan från tandläkaren sen då.. Jag har stött på alla möjliga buss- och spårvagnschaufförer; glada, trevliga, otrevliga, arga, uttråkade osv., men aldrig en som suttit och bytt radiokanal var trettionde sekund, gäspat så att det ekat i hela bussen samt suttit och visslat och sjungit högt! Han måste har varit sjukligt uttråkad. Men det var ju inte så litet roligt. xP Synd att jag var ensam bara..

Och eftersom killen som hade tiden innan mig inte dök upp fick jag komma till "käraste" Margareta mycket tidigare, och hann därför till matten en stund. Och HEJ! Jag är ett under av effektivitet. Kom dit halv fem, och på den halvtimma som var kvar av lektionen hann jag göra PRECIS allt!
Och jag som var helt inställd på en helkväll med matteboken. No way!
Mih, jag ÄR så glad.

En fundering: Vi diskuterade Bibeln en massa på svenskan idag. Jag är inte troende, verkligen inte faktiskt, men jag har en väldig respekt för de som är det. Jag uppskattar de kristna värderingarna, även om jag väljer att inte leva efter dem, och jag tycker att det är dumt och onödigt att förkasta något så till den grad att man idiotförklarar hela religionen, trots det att man knappt har någon kunskap om den what so ever.
Drygt, onödigt och dessutom inte smickrande för en själv.
Alltså.. vad jag menar är att jag tycker att man ska vara öppen för allt och inte förkasta saker man inte vet något om, förrän man gör det. När man läst på lite, men ändå tycker att det är skit - varsågod! Men snälla. Försök inte avsky något du egentligen är helt okunnig om. Det får dig bara att se dum ut. Punkt.

Och det var väl det.. Pussohej


- Josefine