030510
18.48
Nu har jag visst varit dålig på att uppdatera här, men det har sina naturliga förklaringar. Min allra käraste Elsa var här över helgen och vi har busat och hittat på en massa tokiga saker.
I fredags var vi hemma hos Louise i klassen och firade in våren. Inte så mycket brasor och fyrverketier, men mycket annat roligt! I lördags var det suit up-kväll som gällde hemma hos Emil, och sedan utgång efter det. fantastiskt roligt faktiskt! Jag fick lära mig dansa bugg (nästan) och driva sjukt mycket med svärtinges motorcykelfantaster.
I söndags mådde vi väl antagligen som vi förtjänade och det resulterade i en mysdag med solning och ansiktsmasker och Top Model. Myspys!
Nu har hon lämnat mig dock, och jag är ensam igen.
Fast vet ni vad?! Hon kommer tillbaka och går med mig på balen! Så det är alldeles alldeles okej.
Idag ska jag träna på första gången på länge.
Finfint!
Nu har jag visst varit dålig på att uppdatera här, men det har sina naturliga förklaringar. Min allra käraste Elsa var här över helgen och vi har busat och hittat på en massa tokiga saker.
I fredags var vi hemma hos Louise i klassen och firade in våren. Inte så mycket brasor och fyrverketier, men mycket annat roligt! I lördags var det suit up-kväll som gällde hemma hos Emil, och sedan utgång efter det. fantastiskt roligt faktiskt! Jag fick lära mig dansa bugg (nästan) och driva sjukt mycket med svärtinges motorcykelfantaster.
I söndags mådde vi väl antagligen som vi förtjänade och det resulterade i en mysdag med solning och ansiktsmasker och Top Model. Myspys!
Nu har hon lämnat mig dock, och jag är ensam igen.
Fast vet ni vad?! Hon kommer tillbaka och går med mig på balen! Så det är alldeles alldeles okej.
Idag ska jag träna på första gången på länge.
Finfint!
Jag och finaste Elsa <3
280410
16.47
Min kära lillebror kom precis hem fårn skolan, och att säga att han var på dåligt humör är en underdrift. Allt har tydligen gått åt helvete idag, och det verkar fan inte lätt att gå på högstadiet. Men det värsta var nog när han frågade om det var idag jag hade tänkt baka:
- Nej, det är ju imorgon.
- Va? Fan.. Det var det enda jag har sett fram emot idag..
Så såg han bara alldeles uppgiven ut. Inte ens World of Warcraft kunde få honom på bättre humör, och då är det illa mina vänner! Så.. det ser nästan ut som att jag får baka idag ändå.
Hur kan man säga nej till det här liksom?
Sitter för övrigt och lyssnar på VM-låten, och den är faktiskt inte helt fel.
Min kära lillebror kom precis hem fårn skolan, och att säga att han var på dåligt humör är en underdrift. Allt har tydligen gått åt helvete idag, och det verkar fan inte lätt att gå på högstadiet. Men det värsta var nog när han frågade om det var idag jag hade tänkt baka:
- Nej, det är ju imorgon.
- Va? Fan.. Det var det enda jag har sett fram emot idag..
Så såg han bara alldeles uppgiven ut. Inte ens World of Warcraft kunde få honom på bättre humör, och då är det illa mina vänner! Så.. det ser nästan ut som att jag får baka idag ändå.
Hur kan man säga nej till det här liksom?
Sitter för övrigt och lyssnar på VM-låten, och den är faktiskt inte helt fel.
260410
16.47
Köpte för övrigt solkort idag. Planen är att jag inte ska se ut som ett spöke när det börjar bli så pass varmt att man kan bada, och så vore det fint att vara lite brun på balen också (Om jag nu lyckas få någon att gå med, annars är det rätt meningslöst JADE SKYNDA DIG FÖR FAN!!). I vilket fall.
Jag hade tänkt sola i Vilbergen. Nära och bra tänkte jag, och bara 300 kronor för tio gånger. Men så sa jag det till klassen idag och blev i princip utskrattad. På det där stället vid filmstaden skulle det visst bara kosta 250. Fint att spara en 50-lapp, tänkte jag, och gick dit istället.
Väl där kostade det bara 199. Så IN YA FACE. Jag sparade 100 kronor, och kan nu spendera de pengarna på valfri skitsak. Känns fint!
Tänkte bara berätta det, utifall att ni skulle vilja veta.
Det bästa är dock att jag inte spenderade pengarna direkt heller! De ligger i min plånbok.
Finfint.
Köpte för övrigt solkort idag. Planen är att jag inte ska se ut som ett spöke när det börjar bli så pass varmt att man kan bada, och så vore det fint att vara lite brun på balen också (Om jag nu lyckas få någon att gå med, annars är det rätt meningslöst JADE SKYNDA DIG FÖR FAN!!). I vilket fall.
Jag hade tänkt sola i Vilbergen. Nära och bra tänkte jag, och bara 300 kronor för tio gånger. Men så sa jag det till klassen idag och blev i princip utskrattad. På det där stället vid filmstaden skulle det visst bara kosta 250. Fint att spara en 50-lapp, tänkte jag, och gick dit istället.
Väl där kostade det bara 199. Så IN YA FACE. Jag sparade 100 kronor, och kan nu spendera de pengarna på valfri skitsak. Känns fint!
Tänkte bara berätta det, utifall att ni skulle vilja veta.
Det bästa är dock att jag inte spenderade pengarna direkt heller! De ligger i min plånbok.
Finfint.
260410
16.31
Jag tycker att alla borde säga sina namn när de svarar i hemtelefoner. SÄRSKILT om de svarar där de inte bor. Dumma engelsmän. Hade just ett pinsamt litet samtal med Seans morbror eller farbror där jag trodde att det var Sean som drev med mig, och han antaligen trodde att jag var lite efterbliven.
Faktiskt inte mitt fel att Sean är den enda med manlig röst som brukar svar i telefonen (hans pappa har aldrig svarat när jag ringt) och att han faktiskt brukar driva med mig och förställa rösten.
Fast samtidigt. Alltså.. hans uncle måste tro att jag är helt körd i huvudet.
Fan.
Jag tycker att alla borde säga sina namn när de svarar i hemtelefoner. SÄRSKILT om de svarar där de inte bor. Dumma engelsmän. Hade just ett pinsamt litet samtal med Seans morbror eller farbror där jag trodde att det var Sean som drev med mig, och han antaligen trodde att jag var lite efterbliven.
Faktiskt inte mitt fel att Sean är den enda med manlig röst som brukar svar i telefonen (hans pappa har aldrig svarat när jag ringt) och att han faktiskt brukar driva med mig och förställa rösten.
Fast samtidigt. Alltså.. hans uncle måste tro att jag är helt körd i huvudet.
Fan.
210410
19.15
Idag är en sådan där dag då jag tycker väldigt synd om mig själv.
Inget har liksom gått som jag ville att det skulle gå. Det finns varken nytt Gossip Girl eller One Tree Hill avsnitt, och jag kan inte träna för att jag har så satans ont i min dumma fot.
Det började igår i Stockholm, men jag minns inte att jag klivit snett eller någonting.
Skumt.
Sur är jag också, men av helt andra anledningar.
Jag har i alla fall precis varit lite duktig och gjort min engelskauppgift.
Och så har jag ätit lite choklad okcså.
Här kommer förresten lite bilder från igår!
Jag glömde tyvärr att ladda kameran, så den dog rätt fort.
Dålig planering.
Sp3c gillar frukt!
Kimsan gillade buss sätena och Petrus och Louise var coola.
Väl framme i Stockholm var det finfint, även om Arkitektmuséet inte imponerade.
Jag lyckades fånga Adrians snyggaste min någonsin på bild, så jag är nöjd ändå.
Den här bilden skulle egentligen kunna sammanfatta det samlade humöret på hela resan. Det är inte lätt..
Som tur är kom min allra käraste häst och livade upp stämningen. Jag fick äta borwnie, och hon fick följa med
på muséer och opera.
Då var lyckan gjord.
Idag är en sådan där dag då jag tycker väldigt synd om mig själv.
Inget har liksom gått som jag ville att det skulle gå. Det finns varken nytt Gossip Girl eller One Tree Hill avsnitt, och jag kan inte träna för att jag har så satans ont i min dumma fot.
Det började igår i Stockholm, men jag minns inte att jag klivit snett eller någonting.
Skumt.
Sur är jag också, men av helt andra anledningar.
Jag har i alla fall precis varit lite duktig och gjort min engelskauppgift.
Och så har jag ätit lite choklad okcså.
Här kommer förresten lite bilder från igår!
Jag glömde tyvärr att ladda kameran, så den dog rätt fort.
Dålig planering.
Sp3c gillar frukt!
Kimsan gillade buss sätena och Petrus och Louise var coola.
Väl framme i Stockholm var det finfint, även om Arkitektmuséet inte imponerade.
Jag lyckades fånga Adrians snyggaste min någonsin på bild, så jag är nöjd ändå.
Den här bilden skulle egentligen kunna sammanfatta det samlade humöret på hela resan. Det är inte lätt..
Som tur är kom min allra käraste häst och livade upp stämningen. Jag fick äta borwnie, och hon fick följa med
på muséer och opera.
Då var lyckan gjord.
070310
21.53
Det har varit en bra helg.
I fredags gick jag på bio och såg den fantastiska Alice i Underlandet.
Jag blev jättekär, och att se den i 3D var urtufft.
Således är jag lite nyförälskad i Johhny Depp, och har dessutom blivit ägare av ett par sjukt snygga 3D-glassögon. Såhär coola är de:
Snitsigt.
I lördags umgicks jag med smörfascister hemma hos Ebbson. Vi föråt oss på scones med diverse pålägg, såg världshistoriens ostigaste amerikanska high school film och pratade och pratade och pratade.
Jag fick för mig att det vore en bra idé att dricka två koppar kaffe vid tolvtiden för att piggna till lite, och detta resulterade i att jag var hyperaktiv ett tag och bara inte kunde vara tyst. Helt i gasen. Sen somnade jag.
När vi skulle åka hem, i djungeljeepen, var jag pigg igen, och när jag väl kom i säng så var kroppen helt utmattad och liksom skakade medan ögonen bara tirrade och hjärnan bara inte kunde slappna av. Det var helt galet.
Till slut lyckades jag soman, men vaknade typ en gång i timmen.
Slutsats: Kaffe bör ej drickas sent på kvällen.
Barnvakt var jag också och det var anledningen till att jag var så trött hemma hos Ebba. Jag gick nämligen upp vid halv ått apå morgonen och lekte med barn hela dagen. Vi spelade spel, lekte häst och wild kids, läste Bamse och såg på film. Jag algade till och med lunch. Duktiga jag!
Sedan blev det söndag. Idag. Det har varit en dålig dag.
hela helgen har jag egentligen gått och varit nere hela tiden utan att förstå varför. För jag har faktist ingenting att vara ledsen över just nu. Stressad kanske, men inte ledsen, och idag har jag gått omkring och varit konstant gråtfärdig. Knasigt.
Som tur är kom jag på lösningen på problemet för inte alls länge sedan. PMS.
Sedan dess har jag förbannat det kvinnliga könet.
Nu slipper jag i alla fall gå och oroa mig över vad det är jag är ledsen över. Det är skönt.
Snart borde jag sova.
Jag saknar dig.
Det har varit en bra helg.
I fredags gick jag på bio och såg den fantastiska Alice i Underlandet.
Jag blev jättekär, och att se den i 3D var urtufft.
Således är jag lite nyförälskad i Johhny Depp, och har dessutom blivit ägare av ett par sjukt snygga 3D-glassögon. Såhär coola är de:
Snitsigt.
I lördags umgicks jag med smörfascister hemma hos Ebbson. Vi föråt oss på scones med diverse pålägg, såg världshistoriens ostigaste amerikanska high school film och pratade och pratade och pratade.
Jag fick för mig att det vore en bra idé att dricka två koppar kaffe vid tolvtiden för att piggna till lite, och detta resulterade i att jag var hyperaktiv ett tag och bara inte kunde vara tyst. Helt i gasen. Sen somnade jag.
När vi skulle åka hem, i djungeljeepen, var jag pigg igen, och när jag väl kom i säng så var kroppen helt utmattad och liksom skakade medan ögonen bara tirrade och hjärnan bara inte kunde slappna av. Det var helt galet.
Till slut lyckades jag soman, men vaknade typ en gång i timmen.
Slutsats: Kaffe bör ej drickas sent på kvällen.
Barnvakt var jag också och det var anledningen till att jag var så trött hemma hos Ebba. Jag gick nämligen upp vid halv ått apå morgonen och lekte med barn hela dagen. Vi spelade spel, lekte häst och wild kids, läste Bamse och såg på film. Jag algade till och med lunch. Duktiga jag!
Sedan blev det söndag. Idag. Det har varit en dålig dag.
hela helgen har jag egentligen gått och varit nere hela tiden utan att förstå varför. För jag har faktist ingenting att vara ledsen över just nu. Stressad kanske, men inte ledsen, och idag har jag gått omkring och varit konstant gråtfärdig. Knasigt.
Som tur är kom jag på lösningen på problemet för inte alls länge sedan. PMS.
Sedan dess har jag förbannat det kvinnliga könet.
Nu slipper jag i alla fall gå och oroa mig över vad det är jag är ledsen över. Det är skönt.
Snart borde jag sova.
Jag saknar dig.
I've been taken over by the fear.
Onsdag
Det snöar i Norrköping.
Det snöar i Norrköping.
Heja min extremt bra mobilkamera!
The big news is: Jag tycker faktiskt inte om snö.
Egentligen bottnar det nog i att jag inte tycker om att vara kall och snö är ju, som de allra flesta vet, både kallt och blött. Men.
Jag har inget emot snön i år. Inte än i alla fall. Kanske för att julkänslorna har ryckt tag i mig, eller kanske för att jag levt utan snö i ett år. Jul utan snö är ju lite som kall glögg. Inte helt rätt.
Things were getting better.
Klassen välkomnades av en vikarie på Naturkunskapen.
Så ska det visst vara hela veckan.
Jag tror att vara vikarie kan vara bland de värsta saker som finns. Som en strandad val kastas man in i situationer okända för en själv, och lika lite kontoll har man över vad som händer.
Som vikarie får du ingen respekt. Du kan inte avgöra betyg och har därför ingen mak över eleverna.
Du vet heller inte vad de jobbar med, utan tvingas improvisera när du kommer in i klassrummet, vilket leder till än mer minskad respekt då eleverna troligtvis redan gått igenom det du talar om, eller helt enkelt inta har den blekaste aning om vad du pratar om. Nej. Fy tusan för det.
Precis så var det också för Björn (eller Jan?) som entrade klassrummet med randig pikétröja och gröna friluftsbyxor i sann naturanda. Han ägnade större delen av tiden till att dra pruttskämt om metangas (som säkert går hem extremt bra i högstadiekretsarna han vanligtvis rör sig i) och att snubbla över orden.
Varannan mening avslutades med "tror jag".
Vilken kille.
Till hans försvar läggs ovanstående beskrivning av en vikaries vardag, men personligen skulle jag föredra att få uppgifter att jobba med självständigt istället för att behöva bidra till den psykiska nedbrytningen av vad annars säkert är ett strålande lärarämne.
Att jobba självständigt borde väl ändå en gymnasieklass klara av, eller?
Likt tusen nålar ter sig längtan efter din närhet som en fysisk smärta.
Så ska det visst vara hela veckan.
Jag tror att vara vikarie kan vara bland de värsta saker som finns. Som en strandad val kastas man in i situationer okända för en själv, och lika lite kontoll har man över vad som händer.
Som vikarie får du ingen respekt. Du kan inte avgöra betyg och har därför ingen mak över eleverna.
Du vet heller inte vad de jobbar med, utan tvingas improvisera när du kommer in i klassrummet, vilket leder till än mer minskad respekt då eleverna troligtvis redan gått igenom det du talar om, eller helt enkelt inta har den blekaste aning om vad du pratar om. Nej. Fy tusan för det.
Precis så var det också för Björn (eller Jan?) som entrade klassrummet med randig pikétröja och gröna friluftsbyxor i sann naturanda. Han ägnade större delen av tiden till att dra pruttskämt om metangas (som säkert går hem extremt bra i högstadiekretsarna han vanligtvis rör sig i) och att snubbla över orden.
Varannan mening avslutades med "tror jag".
Vilken kille.
Till hans försvar läggs ovanstående beskrivning av en vikaries vardag, men personligen skulle jag föredra att få uppgifter att jobba med självständigt istället för att behöva bidra till den psykiska nedbrytningen av vad annars säkert är ett strålande lärarämne.
Att jobba självständigt borde väl ändå en gymnasieklass klara av, eller?
Likt tusen nålar ter sig längtan efter din närhet som en fysisk smärta.
Because you're mine, I walk the line.
Min käraste bror kom och överraskade mig med en julkalender.
En sådan där med choklad i. Nostaglin är total! Jag har inte ägt en sådan kalender sedan jag var tio år, och det är min genuina övertygelse att en dag som börjar med en liten bit choklad inte kan bli annat än bra.
Sådeledes ser åsterstoden av december månad ut att bli bra.
Extremt bra.
Det tackar jag för!
Det faktum att jag får börja med att öppna hela sex luckor är också väldigt väldigt välkommet.
En sådan där med choklad i. Nostaglin är total! Jag har inte ägt en sådan kalender sedan jag var tio år, och det är min genuina övertygelse att en dag som börjar med en liten bit choklad inte kan bli annat än bra.
Sådeledes ser åsterstoden av december månad ut att bli bra.
Extremt bra.
Det tackar jag för!
Det faktum att jag får börja med att öppna hela sex luckor är också väldigt väldigt välkommet.
I'll never make you feel sad when you come out to play.
Torsdag.
Du förstår inte.
Har verkligen ingen aning.
Det vore mycket lättare om du kunde göra det.
För oss båda.
Idag har jag varit på äventyr i huvudstaden.
Saco-mässan. Upplysning.
Tråkigt nog har jag fortfarande inte den blekaste aning om vad jag vill plugga vidare som,
men jag är kanske lite närmare än förut. Kanske.
Efter att ha samlat på oss tio kilo universitetsbroschyrer ägnades mest tid till att få gratis godis, pennor och att delta i diverse tävlingar.
Och läsa Cosmopolitan på kalla stengolv förstås.
Nu har vi lärt oss hur man kysser på bästa sätt, hur man får både Kim och Adrian på fall och man inte ska satsa på alfahannar (prova komikern istället!). Fint.
Adrian och Kim tyckte att det här med tjejtidningar var lite jobbigt.
De klagade.
Adrian sa:
"Alltså.. när jag vaknade i morse och tänkte på saco-mässan trodde jag aldrig att jag skulle sitta på ett kallt stengolv och lyssna till högläsning ur Cosmopolitan.."
Sedan var han tyst och lyssnade en stund, tills han plötsligt utbrast:
"Ska vi inte gå till Pressbyrån och köpa det nya numret istället?"
Se. Han tyckte nog att det var lika lärorikt som jag.
Sedan tyckte både Kim och Adrian att de var tvugna att vara extra manliga på bussen hem. Hela vägen.
Kim satt och rapade och Adrian pratade om fotboll.
För att väga upp liksom.
Det var roligt.
Nu sitter jag på mitt rum och fryser.
Kylan tycks stråla ut ur mig.
Högra överarmen är svullen och bultar.
Borde jag vara oroad?
Du är inte här, jag vill prata med dig.
Tala om för dig hur mycket du betyder, men bara om du vill lyssna.
Jag älskar dig.
17 dagar.
Du förstår inte.
Har verkligen ingen aning.
Det vore mycket lättare om du kunde göra det.
För oss båda.
Idag har jag varit på äventyr i huvudstaden.
Saco-mässan. Upplysning.
Tråkigt nog har jag fortfarande inte den blekaste aning om vad jag vill plugga vidare som,
men jag är kanske lite närmare än förut. Kanske.
Efter att ha samlat på oss tio kilo universitetsbroschyrer ägnades mest tid till att få gratis godis, pennor och att delta i diverse tävlingar.
Och läsa Cosmopolitan på kalla stengolv förstås.
Nu har vi lärt oss hur man kysser på bästa sätt, hur man får både Kim och Adrian på fall och man inte ska satsa på alfahannar (prova komikern istället!). Fint.
Adrian och Kim tyckte att det här med tjejtidningar var lite jobbigt.
De klagade.
Adrian sa:
"Alltså.. när jag vaknade i morse och tänkte på saco-mässan trodde jag aldrig att jag skulle sitta på ett kallt stengolv och lyssna till högläsning ur Cosmopolitan.."
Sedan var han tyst och lyssnade en stund, tills han plötsligt utbrast:
"Ska vi inte gå till Pressbyrån och köpa det nya numret istället?"
Se. Han tyckte nog att det var lika lärorikt som jag.
Sedan tyckte både Kim och Adrian att de var tvugna att vara extra manliga på bussen hem. Hela vägen.
Kim satt och rapade och Adrian pratade om fotboll.
För att väga upp liksom.
Det var roligt.
Nu sitter jag på mitt rum och fryser.
Kylan tycks stråla ut ur mig.
Högra överarmen är svullen och bultar.
Borde jag vara oroad?
Du är inte här, jag vill prata med dig.
Tala om för dig hur mycket du betyder, men bara om du vill lyssna.
Jag älskar dig.
17 dagar.
Amazing still it seems.
Visste ni förresten att Chewbacca fick en son?
Han hette Lowbacca (aka Lowie) och blev Jedi.
Sjukt intressant, enligt Adrian.
Den här lektionen blev precis ika meningslös som jag förutspådde,
men nu har jag ju i alla fall lärt mig något.
Han hette Lowbacca (aka Lowie) och blev Jedi.
Sjukt intressant, enligt Adrian.
Den här lektionen blev precis ika meningslös som jag förutspådde,
men nu har jag ju i alla fall lärt mig något.
Vad vill du? Men kom då. Jag är ju här och väntar på dig.
Tisdag.
Idag hatar jag hela världen.
Jag tycker dessutom att jag är i min fulla rätt att hysa dessa känslor, för det är bannemej ömsesidigt.
Världen hatar mig också.
Igår var jag jättetrött och skulle äntligen få åka hem.
Bussen och spårvagnen kom samtidigt, så jag tänkte: Tar jag bussen kommer jag närmare.
Skönt. Bussen stannade precis bakom spårvagnen och jag gick mot den. Dörrarna öppnades, busschauffören tittade på mig. Jag kom fram till dörren med det röda busskortet i handen. Dörrarna stängs. Busschauffören kör.
Kvar står jag med mitt dumma röda busskort i högsta hugg, snopet, för jag stog för tusan tion centimeter från dörren när han stängde. Det finns inte en chans at than inte såg mig.
Jag förbannar busschaufförer och är övrtygad om att de bär skulden till all världens ondska och frågar mig; Vad kommer först? Busschaufförsyrket eller det sura humöret?
Jag lyckades i alla fall ta mig på nästa spårvagn och kom hem till slut.
Idag är det tisdag. Jag har körlektion, och därför måste jag vakna svintidigt istället för att utnyttja den fina lilla sovmorgon jag annars tilldelats. Klockan åtta skulle jag inställa mig på körskolan och åka en tur med körläraren vars namn börjar på.. B? eller.. N?
I alla fall.
Jag vandrade mot spårvagns hållplatsen i min morgondimma halv åtta för att ta 7.42 spårvagnen. Var där 7.34, och skylten upplyser mig om att nästa avgång är först om 17 minuter. What the..?
Så jag panikringer min stackars far som, snäll som han är, skjutsar mig ned på stan.
Jag är tidig på körskolan.
Jag väntar.. och väntar.. och väntar..
Fem över åtta frågar en av körlärarna om det är mig han har lektion med.
Nej svarar jag, jag skulle ha kört klockan åtta.
De kollar upp det, och det visar sig att receptionisten har bokat fel.
"Vi hör av oss vid nio..", säger de och det finns inget annat att göra än att gå till skolan.
En och en halv timma innan jag egentligen behöver vara här.
Ibland är livet bra underbart..
Så, kort sagt.
Den här morgonen suger!
19 dagar.
Everything will be just fine.
Igår kväll myste jag med Linnea, Moa och Ben and Jerry's.
Vi tittade på Definately Maybe, Pretty Woman och The Holiday.
Det började bra, men jag insåg snart att filmerna var ganska plågsamma.
Hatar Julia Roberts för att hon får precis allt.
Hatar Cameron Diaz för att hon får kyssas i England.
Fan.
I övrigt var det en väldigt trevlig kväll.
Det gör vi om!
Bilden har jag lånat från Moas blogg.
Puss.
Vi tittade på Definately Maybe, Pretty Woman och The Holiday.
Det började bra, men jag insåg snart att filmerna var ganska plågsamma.
Hatar Julia Roberts för att hon får precis allt.
Hatar Cameron Diaz för att hon får kyssas i England.
Fan.
I övrigt var det en väldigt trevlig kväll.
Det gör vi om!
Bilden har jag lånat från Moas blogg.
Puss.
I'll kiss your eyes and lay down on your rug.
Onsdag.
Jag. Får. Inte. Somna. Aaaargh!
Om jag somnar nu kommer jag inte kunna sova inatt, heller. Fan.
Det övergår mitt förstånd hur det kan vara så lätt att somna på dagen, och så oerhört svårt på natten.
Vad är felet?
Nåja. Blir jag tillräckligt utmattad så ska det nog gå.
Idag har jag lärt mig mycket.
Hela Fantomens historia, till exempel, och en hel massa om andra superhjältar också.
Fint. Jag känner mig allmänbildad.
Det diskuterades livligt vilken superhjälte som är den absolut bästa under lunchen.
Stålmannen är min absoluta favorit. What's not to love liksom?
Men de andra föredrog visst Batman och Fantomen.
Alltså. Bruce Wayne är ju världens player, och Fantomen har minsann fula trikåer.
Nej. Tacka vet jag Stålmannen. Clark Kent, det är en riktig man det. Han vågar till och med vara världens loser när han är sitt alter ego. Vilken kille.
Det är helt sant. Vi ÄR faktiskt såhär coola.
Jag har hunnit med en tur på stan också, med Emil och hans kära Sara.
Det kan lösa sig det här. Jag börjar få koll på vad jag ska köpa åt människor.
Bra!
Jag älskar att köpa presenter, men jag blir så stressad, för jag vill verkligen att personen i fråga ska bli riktigt glad också. En dålig present är en bortkastad present liksom.
Hittade världens sötaste vantar och mössa till Bella, min lillkusin. Så! Om någon släkting skulle läsa detta har jag FÖRSTA TJING på att förse Bellabus med vantar och mössa. Så det så. Tack!
Men allvarligt talat. Jag har aldrig haft pojkvän under julen förut.
Vad köper man? Vad vill de ha?
Paniken är ett faktum, och till och med Google har svikit mig!
Jag googlade "perfect gift for boyfriend/him/guy/man/boy" och det roligaste som kom upp var en personlig ishink, personliga manchettknappar och ett litet kit med "designa ditt eget hundgodis".
Om folk på fullaste allvar köper sådan saker kan det i alla fall inte bara vara jag som har problem. En liten tröst.
Men så. Hjälp mig tack!?
Det ska vara något seriöst - utan att vara tråkigt,
något som säger "jag älskar dig" - utan att vara cheesy,
och framför allt något som faktiskt skulle göra honom glad.
(Och nej, inget Arsenalrelaterat.. Tack ändå Adrian.)
Har jag för höga krav?
Idag, på projektmötet, sa Gugge att män och kvinnor talar olika språk.
Om en kvinna är hungrig säger hon visst "titta! där är en restaurang..." och väntar sig att mannen ska förstå, medan en man slänger ur sig ett; "nu äter vi!"
Kan det bero på att de är uppfostrade olika? Föreslog jag.
Han såg måttligt imponerad ut.
Enligt honom är jag alltså inget vidare kvinnlig då.
JAGÄRHUNGRIGKANVIÄTADÅ?!
Det är nog vad jag skulle säga.
25 dagar.
Jag. Får. Inte. Somna. Aaaargh!
Om jag somnar nu kommer jag inte kunna sova inatt, heller. Fan.
Det övergår mitt förstånd hur det kan vara så lätt att somna på dagen, och så oerhört svårt på natten.
Vad är felet?
Nåja. Blir jag tillräckligt utmattad så ska det nog gå.
Idag har jag lärt mig mycket.
Hela Fantomens historia, till exempel, och en hel massa om andra superhjältar också.
Fint. Jag känner mig allmänbildad.
Det diskuterades livligt vilken superhjälte som är den absolut bästa under lunchen.
Stålmannen är min absoluta favorit. What's not to love liksom?
Men de andra föredrog visst Batman och Fantomen.
Alltså. Bruce Wayne är ju världens player, och Fantomen har minsann fula trikåer.
Nej. Tacka vet jag Stålmannen. Clark Kent, det är en riktig man det. Han vågar till och med vara världens loser när han är sitt alter ego. Vilken kille.
Det är helt sant. Vi ÄR faktiskt såhär coola.
Jag har hunnit med en tur på stan också, med Emil och hans kära Sara.
Det kan lösa sig det här. Jag börjar få koll på vad jag ska köpa åt människor.
Bra!
Jag älskar att köpa presenter, men jag blir så stressad, för jag vill verkligen att personen i fråga ska bli riktigt glad också. En dålig present är en bortkastad present liksom.
Hittade världens sötaste vantar och mössa till Bella, min lillkusin. Så! Om någon släkting skulle läsa detta har jag FÖRSTA TJING på att förse Bellabus med vantar och mössa. Så det så. Tack!
Men allvarligt talat. Jag har aldrig haft pojkvän under julen förut.
Vad köper man? Vad vill de ha?
Paniken är ett faktum, och till och med Google har svikit mig!
Jag googlade "perfect gift for boyfriend/him/guy/man/boy" och det roligaste som kom upp var en personlig ishink, personliga manchettknappar och ett litet kit med "designa ditt eget hundgodis".
Om folk på fullaste allvar köper sådan saker kan det i alla fall inte bara vara jag som har problem. En liten tröst.
Men så. Hjälp mig tack!?
Det ska vara något seriöst - utan att vara tråkigt,
något som säger "jag älskar dig" - utan att vara cheesy,
och framför allt något som faktiskt skulle göra honom glad.
(Och nej, inget Arsenalrelaterat.. Tack ändå Adrian.)
Har jag för höga krav?
Idag, på projektmötet, sa Gugge att män och kvinnor talar olika språk.
Om en kvinna är hungrig säger hon visst "titta! där är en restaurang..." och väntar sig att mannen ska förstå, medan en man slänger ur sig ett; "nu äter vi!"
Kan det bero på att de är uppfostrade olika? Föreslog jag.
Han såg måttligt imponerad ut.
Enligt honom är jag alltså inget vidare kvinnlig då.
JAGÄRHUNGRIGKANVIÄTADÅ?!
Det är nog vad jag skulle säga.
25 dagar.
So sick and tired of all the hatred you harbour.
Måndag.
När jag vaknade i morse ville jag dö.
The Kooks började spela och kalla på min uppmärksamhet. "Do you wanna make love to me?"
Nej tack, jag vill inte göra någonting utom att spendera hela dagen i sängen. Det vore helt okej.
Att gå upp över huvud taget kändes för meningslöst för att över huvud taget orkas med. Inte genomförbart.
Jag har ju bara två lektioner idag.
Å andra sidan.. Jag har bara två lektioner idag.
Så.. varför inte gå? Jag är hemma igen klockan ett och då kan jag ta igen förlorad sömn innnan jag sätter igång och gör något vettigt.
Jag släpar mig upp ur sängen och förbannar allt, från väder och årstid till mina usla sovvanor på helgen.
Egentligen får jag skylla mig själv som praktiskt taget vänder på dygnet och inte lyckas somna förrän tre på en söndag kväll. Men. Det gör inte morgonen lättare.
Efter en dusch och en kopp kaffe känns livet överkomligt.
Jag behöver inte stressa, och hinner till och med sätta mig ner och officiellt förbanna måndagar på Fejjan.
Mår bättre.
Hållplatsen är tom på folk, jag lyckas till och med få en sittplats på 7.50 spårvagnen, vilket knappast hör till vanligheterna. Spårvagnen passeras en stor reklamskylt som utlöser en ström av svärord i mina tankar. "Åk till solen", eller något liknande. Ja tack, betalar ni också eller?
På mobilen spelas Anna Ternheim - Shoreline, och snart är det dags att kliva av.
De Geergymnasiets respektingivande konturer ligger framför mig, jag suckar och förbannar vardagen än en gång.
Nu har jag haft min första lektion.
Det var engelska och jag tillbringade större delen av lektionen med att, på VÄLDIGT brittisk accent, argumentera för att engelska kvinnor är vackrare än svenska. Roligt.
Nu sitter jag i en datasal och försöker fördriva den timme som är kvar till Naturkunskapslektionen.
Jag överlever nog den här måndagen också.
När jag vaknade i morse ville jag dö.
The Kooks började spela och kalla på min uppmärksamhet. "Do you wanna make love to me?"
Nej tack, jag vill inte göra någonting utom att spendera hela dagen i sängen. Det vore helt okej.
Att gå upp över huvud taget kändes för meningslöst för att över huvud taget orkas med. Inte genomförbart.
Jag har ju bara två lektioner idag.
Å andra sidan.. Jag har bara två lektioner idag.
Så.. varför inte gå? Jag är hemma igen klockan ett och då kan jag ta igen förlorad sömn innnan jag sätter igång och gör något vettigt.
Jag släpar mig upp ur sängen och förbannar allt, från väder och årstid till mina usla sovvanor på helgen.
Egentligen får jag skylla mig själv som praktiskt taget vänder på dygnet och inte lyckas somna förrän tre på en söndag kväll. Men. Det gör inte morgonen lättare.
Efter en dusch och en kopp kaffe känns livet överkomligt.
Jag behöver inte stressa, och hinner till och med sätta mig ner och officiellt förbanna måndagar på Fejjan.
Mår bättre.
Hållplatsen är tom på folk, jag lyckas till och med få en sittplats på 7.50 spårvagnen, vilket knappast hör till vanligheterna. Spårvagnen passeras en stor reklamskylt som utlöser en ström av svärord i mina tankar. "Åk till solen", eller något liknande. Ja tack, betalar ni också eller?
På mobilen spelas Anna Ternheim - Shoreline, och snart är det dags att kliva av.
De Geergymnasiets respektingivande konturer ligger framför mig, jag suckar och förbannar vardagen än en gång.
Nu har jag haft min första lektion.
Det var engelska och jag tillbringade större delen av lektionen med att, på VÄLDIGT brittisk accent, argumentera för att engelska kvinnor är vackrare än svenska. Roligt.
Nu sitter jag i en datasal och försöker fördriva den timme som är kvar till Naturkunskapslektionen.
Jag överlever nog den här måndagen också.
I used to rule the world.
Söndag.
Ack. Vart tog de mornar vägen, då jag studsade upp ur sängen och fick allt jag skulle gjort på ett par timmar?
Long gone, är vad de är.
Istället har jag idag legat och slöat i min säng till klockan ett.
Först då insåg jag att det faktiskt var dags att gå upp och göra någonting av mig själv.
Så här är jag.
Dagens plan är att fika med käraste hästen, då vi på grund av (mycket) oväntad anledning inte riktigt pratade ordentligt i fredags. Idag däremot, ska allt genomgås grundligt. Vi ska sitta och analysera de allra yttersta vrårna i våra liv. Fint. Vem behöver en psykolog när man kan få sitt liv överanalyserat och uträtt över en fika på Färcka Förkens? Sannerligen inte jag.
Här har ni resultatet efter färgningen också.
Jag är inte helt nöjd, då det blev mycket mörkare än jag tänkt det.
Men det är ju inte mörkare än det har varit förut, så jag vänjer mig nog.
Helt okej ändå, tänker jag. Eller?
Fast.. det är förtås ett galet stort steg från det här:
Ah. Jag måste ta tag i mig själv och svara på en massa brev som ligger och slänger.
Det kommer. Jag lovar!
Ack. Vart tog de mornar vägen, då jag studsade upp ur sängen och fick allt jag skulle gjort på ett par timmar?
Long gone, är vad de är.
Istället har jag idag legat och slöat i min säng till klockan ett.
Först då insåg jag att det faktiskt var dags att gå upp och göra någonting av mig själv.
Så här är jag.
Dagens plan är att fika med käraste hästen, då vi på grund av (mycket) oväntad anledning inte riktigt pratade ordentligt i fredags. Idag däremot, ska allt genomgås grundligt. Vi ska sitta och analysera de allra yttersta vrårna i våra liv. Fint. Vem behöver en psykolog när man kan få sitt liv överanalyserat och uträtt över en fika på Färcka Förkens? Sannerligen inte jag.
Här har ni resultatet efter färgningen också.
Jag är inte helt nöjd, då det blev mycket mörkare än jag tänkt det.
Men det är ju inte mörkare än det har varit förut, så jag vänjer mig nog.
Helt okej ändå, tänker jag. Eller?
Fast.. det är förtås ett galet stort steg från det här:
Ah. Jag måste ta tag i mig själv och svara på en massa brev som ligger och slänger.
Det kommer. Jag lovar!
I'm gonna love you anyhow.
Lördag.
Bra kväll igår.
Jag gick dit utan förväntningar över huvud taget, och insåg efter ett tag att jag hade galet roligt.
Jag och Ivannia fick två nya fjortisvänner som gillade att dansa. Fint.
Nu jobbar jag på att bli mentalt redo att följa med min kära mor och handla mat.
Det kan bli jobbigt det här.
Treo.. någon?
Sedan blir det hårfärgning och, om jag har tur, Ben and Jerrys.
Det skulle bli den perfekta dagen känner jag.
Puss.
Bra kväll igår.
Jag gick dit utan förväntningar över huvud taget, och insåg efter ett tag att jag hade galet roligt.
Jag och Ivannia fick två nya fjortisvänner som gillade att dansa. Fint.
Nu jobbar jag på att bli mentalt redo att följa med min kära mor och handla mat.
Det kan bli jobbigt det här.
Treo.. någon?
Sedan blir det hårfärgning och, om jag har tur, Ben and Jerrys.
Det skulle bli den perfekta dagen känner jag.
Puss.
Hela världens hunger samlad i mig.
Fredag
En ganska meningslös dag, men helt okej ändå.
Dagens bästa var utan tvivel den tunnhåriga killen på gympapasset, som i världens mest glesvyxna mustasch förtvivlat försökte hålla takten. Det var väldigt snart uppenbart att vissa människor helt enkelt är födda utan taktkänsla..
Tur för honom, tycker jag, att han även verkade född utan skam. För inte var han blygsam och ställa sig längst bak inte. Nej nej. Han skulle prompt stå i mitten, precis bredvid ledaren, och vifta okontrollerat med sina förvuxna lämmar.
Sjukt underhållande.
Och Rex lever fortfarande. Det känns bra också.
Gudarna ska veta att jag har oroat mig för den lilla parveln.
Vänta ni bara! En dag kommer Rex ta över heeela världen.
Det blir en fin dag.
Just nu fryser jag, men ska snart få tummen ur och börja göra mig i ordning inför kvällens festligheter. Ytterligare en av norrköpings invånare har gått och blivit myndig. En glädjens dag (..kväll?) ska det bli. Minsann.
En ganska meningslös dag, men helt okej ändå.
Dagens bästa var utan tvivel den tunnhåriga killen på gympapasset, som i världens mest glesvyxna mustasch förtvivlat försökte hålla takten. Det var väldigt snart uppenbart att vissa människor helt enkelt är födda utan taktkänsla..
Tur för honom, tycker jag, att han även verkade född utan skam. För inte var han blygsam och ställa sig längst bak inte. Nej nej. Han skulle prompt stå i mitten, precis bredvid ledaren, och vifta okontrollerat med sina förvuxna lämmar.
Sjukt underhållande.
Och Rex lever fortfarande. Det känns bra också.
Gudarna ska veta att jag har oroat mig för den lilla parveln.
Vänta ni bara! En dag kommer Rex ta över heeela världen.
Det blir en fin dag.
Just nu fryser jag, men ska snart få tummen ur och börja göra mig i ordning inför kvällens festligheter. Ytterligare en av norrköpings invånare har gått och blivit myndig. En glädjens dag (..kväll?) ska det bli. Minsann.
If love is a labour I'll slave to the end.
11 månader av mitt liv.
I wouldn't change it for the world.
I wouldn't change it for the world.
3
Tisdag
Jag har varit helt övertygad om att det är den 24e Augusti precis hela dagen idag.
Det är det ju inte.
Det är den tjugofemte.
Surt.
En förlorad dag tycker jag, fast egentligen inte.
Skolan har så smått börjat komma igång nu och det känns bra med klassen och allting.
Det är fortfarande väldigt förvirrande att sitta i ksolmatsalen och inte tjänna igen ett enda ansikte.
Jag brukade ändå ha koll på vilka de flesta var. Men icke.
Fast det löser sig nog med tiden.
Idag fick jag mina första skolböcker också, och det kändes så pass ovant och spännande att jag tog med mig
religionsboken hem och ska läsa lite i den senare. Jag längtar faktiskt lite efter att få sätta tänderna i ett par skoluppgifter.
Jobba lite - jag har ju faktiskt bara latat mig det senaste året.
Något jag däremot inte alls känner för att sätta tänderna i är det förbannade skolarbetet.
Man ska ju ha en idé och en planering färdig vid det här laget.
Har jag det?
NEJ.
Och jag har inte den blekaste aning om vad jag ska jobba med.
Fundera rpå att gå till min kära mentor Sylve i morgon och gråta en skvätt och sedan be honom välja ett ämne och göra en projektplan.
Men.. det passar väl kanske inte jättebra in i min nya ambitiösa och ansvarstagande inställning.
Hm.
Idag gick jag till körskolan och anmälde mig också så första lektionen ska bokas imorgon.
Körkortet hägrar.
Jag hoppas att det ska gå snabbt och smärtfritt.
Engelska C har jag ju också börjat med nu. Men jag vågar knappt prata.
(Jag vet, det är skitfånigt)
Men det känns som att alla vet att jg har bott i England ett år och således borde vara jätteduktig på engelska.
Tänk om jag pratar en massa och det blir jättedåligt.
Då suger jag ju stenhårt.
(Jag vet, skitfånigt, och jag skäms lite. Men så är det ändå.)
Sara lämnar mig om åtta dagar.
Det känns inte alls bra faktiskt.
Fas tjag ska hälsa på henne.
Skitstöveln.
Det blir så tomt.
Jag har varit helt övertygad om att det är den 24e Augusti precis hela dagen idag.
Det är det ju inte.
Det är den tjugofemte.
Surt.
En förlorad dag tycker jag, fast egentligen inte.
Skolan har så smått börjat komma igång nu och det känns bra med klassen och allting.
Det är fortfarande väldigt förvirrande att sitta i ksolmatsalen och inte tjänna igen ett enda ansikte.
Jag brukade ändå ha koll på vilka de flesta var. Men icke.
Fast det löser sig nog med tiden.
Idag fick jag mina första skolböcker också, och det kändes så pass ovant och spännande att jag tog med mig
religionsboken hem och ska läsa lite i den senare. Jag längtar faktiskt lite efter att få sätta tänderna i ett par skoluppgifter.
Jobba lite - jag har ju faktiskt bara latat mig det senaste året.
Något jag däremot inte alls känner för att sätta tänderna i är det förbannade skolarbetet.
Man ska ju ha en idé och en planering färdig vid det här laget.
Har jag det?
NEJ.
Och jag har inte den blekaste aning om vad jag ska jobba med.
Fundera rpå att gå till min kära mentor Sylve i morgon och gråta en skvätt och sedan be honom välja ett ämne och göra en projektplan.
Men.. det passar väl kanske inte jättebra in i min nya ambitiösa och ansvarstagande inställning.
Hm.
Idag gick jag till körskolan och anmälde mig också så första lektionen ska bokas imorgon.
Körkortet hägrar.
Jag hoppas att det ska gå snabbt och smärtfritt.
Engelska C har jag ju också börjat med nu. Men jag vågar knappt prata.
(Jag vet, det är skitfånigt)
Men det känns som att alla vet att jg har bott i England ett år och således borde vara jätteduktig på engelska.
Tänk om jag pratar en massa och det blir jättedåligt.
Då suger jag ju stenhårt.
(Jag vet, skitfånigt, och jag skäms lite. Men så är det ändå.)
Sara lämnar mig om åtta dagar.
Det känns inte alls bra faktiskt.
Fas tjag ska hälsa på henne.
Skitstöveln.
Det blir så tomt.
