Josefine

Det är så mycket tankar nu. Fövirrade och frustrerade.
Saker jag vill få ur mig, men som knappast passar på ett såhär offentligt ställe.

Ibland blir jag bara så grymt trött på mig själv. Hur jag i min paniska rädsla för att bli sårad missar så mycket.
Att jag flyr eller vänder ryggen till så fort det kommer något negativt. Hur lätt det är att intala mig själv att det är bäst så. För att det är så sjukt mycket lättare att sluta bry sig än vad det är att ta tag i saker och riskera att bli sårad.
Patetiskt.



But it's because I let them..