Josefine

Ivannia har gjort mig uppmärksam på att min rädsla
för stora skaror av barn inte är särskilt normal.
Nähej tänker jag. Men nu känns det lite bättre.

Nu vet jag att jag inte behöver springa förrän det är över 23 barn.
Det borde innebära att jag är rätt så säker.
Dessutom innebär det att om det kommer en hel skock med
små barn, som det ju brukar göra när man är påväg från matsalen,
så kan jag med full rätt skrika. Högt.
Och springa - om jag vill.
För nu vet jag att mot så många barn har jag inte den minsta chans
överleva. Det är ungefär som att vilken vettig människa som helst
skulle springa om den såg en skock galna katter.
För allvarligt talat. Om det kom 24 katter springandes på gatan - vem
skulle inte springa? Jag skulle.
Så det så.