Josefine

Alltså nej. Nej!

Bara för att jag provar på att äta räkor en gång så betyder det inte att de måste anfalla ifrån alla håll och kanter.
När vi kom hem till middagen idag så hade Pamela gjort förrätt. Ja, FÖRRÄTT!
PRAWN STARTER OCH JAG BARA WHAT THE HELL NOOOOOOOOOO!!
Detta var dessutom typ monsterrräkor! Inte små och gömda i curry så att man nästan kunde glömma bort deras existens. Nej då.
De låg där. Halvdussinet jätteräkor inbäddade i ett par salladsblad och sås.
HJÄLP!

Men som tur är har jag Seda. Hon hade aldrig ätit räkor förut, men tyckte att det smakade kanska gott.
Så jag petade diskret över mina, en i taget, till hennes tallrik.

Hon är bäst.
Min Seda. Min räddare i nöden.