Love is just a feeling
Alla hjärtans dag, en dag som alla andra, fast med mer konsumering.
Ungefär som julafton, fast för kärleksparen.
Fint.
Fast för singlar leder det ofta till våldsamma utbrott och en allmän Hata-Alla-Hjärtans-Dag-Kampanj.
Likadant varje år.
Fast jag känner inte riktigt att det berör mig. Eller okej, visst, man kan känna sig lite ensam när precis alla par i hela stan befinner sig på Drottninggatan och antingen ser ut som siamesiska tvillingar eller som att de är påväg att äta upp varandra.
Men att fira, spendera en massa pengar, göra saker som man aldrig gör annars bara för att det råkar vara Alla hjärtans dag? Nej.
Då känns det bara framtvingat och.. jobbigt.
Hej älskling, vi har varit tillsammans i ett halvår och jag har aldrig gett dig någonting. Men nu är det Alla Hjärtans Dag, så låt oss gå ut och äta på en svindyr restaurang och köpa två dussin rosor bara för sakens skull. Dessutom kan vi passa på att visa alla singlar hur lyckliga vi är och riktigt gnida deras ansikten i smutsen så att säga.
Nej. Jag gillar det inte.
Att däremot visa varandra uppskattning i rimliga mått - javisst. Det är jag helt för. Ett kort, en ros. Något fint med eftertanke som betyder något. Det ÄR tanken som räknas. Inte hur mycket pengar man lägger ut.
I alla fall för mig.
Så jag är nöjd med min dag faktiskt.
Emil var utanför mitt hus i morse med en liten ask choklad.
Han är ju finast!
Och sen fick jag en ros av Ivannia också (fast.. den var hon väl mer eller mindre tvingad att skicka, men låt oss bortse från detta faktum!).
Jag har så fina vänner.
Kärlek till er.
Det är sådant jag uppskattar.
Kärleksförklaringar under dödshot. Eller.. nja, så illa var det kanske inte egentligen. xD
Men sådana små söta grejer man gör bara för att tala om hur mkt någon betyder för en.
Det är fint som tusan.
(Senare under dagen insåg jag dock att den där chokladen kanske inte var så bra för mig. Ännu en sak att lägga till listan över vad jag inte bör äta. FAN. )
Jag har varit barnvakt idag också.
Med mysbarnen.
Jag gillar dem stenhårt.
Faktsikt så pass att jag känner att det antagligen inte skulle vara så illa att vara mamma.
Fast.. om en sisådär 10 år kanske.
Jag har så mycket att göra innan.
Ungefär som julafton, fast för kärleksparen.
Fint.
Fast för singlar leder det ofta till våldsamma utbrott och en allmän Hata-Alla-Hjärtans-Dag-Kampanj.
Likadant varje år.
Fast jag känner inte riktigt att det berör mig. Eller okej, visst, man kan känna sig lite ensam när precis alla par i hela stan befinner sig på Drottninggatan och antingen ser ut som siamesiska tvillingar eller som att de är påväg att äta upp varandra.
Men att fira, spendera en massa pengar, göra saker som man aldrig gör annars bara för att det råkar vara Alla hjärtans dag? Nej.
Då känns det bara framtvingat och.. jobbigt.
Hej älskling, vi har varit tillsammans i ett halvår och jag har aldrig gett dig någonting. Men nu är det Alla Hjärtans Dag, så låt oss gå ut och äta på en svindyr restaurang och köpa två dussin rosor bara för sakens skull. Dessutom kan vi passa på att visa alla singlar hur lyckliga vi är och riktigt gnida deras ansikten i smutsen så att säga.
Nej. Jag gillar det inte.
Att däremot visa varandra uppskattning i rimliga mått - javisst. Det är jag helt för. Ett kort, en ros. Något fint med eftertanke som betyder något. Det ÄR tanken som räknas. Inte hur mycket pengar man lägger ut.
I alla fall för mig.
Så jag är nöjd med min dag faktiskt.
Emil var utanför mitt hus i morse med en liten ask choklad.
Han är ju finast!
Och sen fick jag en ros av Ivannia också (fast.. den var hon väl mer eller mindre tvingad att skicka, men låt oss bortse från detta faktum!).
Jag har så fina vänner.
Kärlek till er.
Det är sådant jag uppskattar.
Kärleksförklaringar under dödshot. Eller.. nja, så illa var det kanske inte egentligen. xD
Men sådana små söta grejer man gör bara för att tala om hur mkt någon betyder för en.
Det är fint som tusan.
(Senare under dagen insåg jag dock att den där chokladen kanske inte var så bra för mig. Ännu en sak att lägga till listan över vad jag inte bör äta. FAN. )
Jag har varit barnvakt idag också.
Med mysbarnen.
Jag gillar dem stenhårt.
Faktsikt så pass att jag känner att det antagligen inte skulle vara så illa att vara mamma.
Fast.. om en sisådär 10 år kanske.
Jag har så mycket att göra innan.
Kommentarer
Trackback
