Så ger vi oss av till det land som är skapat för dårar
Jag förstår inte var all den här oerhörda tröttheten kommer ifrån?
Jag sover ju inte jättebra, men så är det jämt.
Så varför känns det helt plötligt som att jag ska kollapsa när som helst?
Galet.
Idag var det friluftsdag och den tog sin början på Centralbadet där Stephanie och jag ägnade oss åt diverse vattenaktiviteter och en inte alltför engagerad simtur.
Sen blev det att springa med Veronica. Eller. Springa halva vägen och gå halva vägen. Men jag tycker att vi var duktiga. Vi ska ju komma igång snart. Vårruset är målet.
Efter det hämtade jag barn på dagis.
Det är alltid lika roligt att gå på stan med barnvagn och två barn på 2 och 4 år.
Folk blir alltid lika chockade.
Underbart.
Dessutom gillar jag ju barnen, de är härligast.
Så vi ägnade oss åt att spela memory, leka med brandbila roch spela datorspel.
Eller.. de spelade. Jag sov.
För jag var så sjukligt trött.
Kom hem vid fem, tänkte att det finns inte en chans i världen att jag lyckas släpa mig iväg till någon kör idag, lade mig i en säng, somnade och vaknade halv nio.
Nu kanske jag har tagit igen de där timmarna som jag behövde.
Hoppas hoppas.
Mellan fritidsaktiviteterna umgicks jag och Veronica en stund med den käre Robert Pawlik.
Vi diskuterade sådana där seriösa ämnen som Amy Diamond, Krister Sjögren, Paris Hiltons väskor etc.
Need I say more?
Ser fram mot den lila skjortan på Alla hjärtans dag.
Ska ta med mig kameran för säkerhets skull.
Jag sover ju inte jättebra, men så är det jämt.
Så varför känns det helt plötligt som att jag ska kollapsa när som helst?
Galet.
Idag var det friluftsdag och den tog sin början på Centralbadet där Stephanie och jag ägnade oss åt diverse vattenaktiviteter och en inte alltför engagerad simtur.
Sen blev det att springa med Veronica. Eller. Springa halva vägen och gå halva vägen. Men jag tycker att vi var duktiga. Vi ska ju komma igång snart. Vårruset är målet.
Efter det hämtade jag barn på dagis.
Det är alltid lika roligt att gå på stan med barnvagn och två barn på 2 och 4 år.
Folk blir alltid lika chockade.
Underbart.
Dessutom gillar jag ju barnen, de är härligast.
Så vi ägnade oss åt att spela memory, leka med brandbila roch spela datorspel.
Eller.. de spelade. Jag sov.
För jag var så sjukligt trött.
Kom hem vid fem, tänkte att det finns inte en chans i världen att jag lyckas släpa mig iväg till någon kör idag, lade mig i en säng, somnade och vaknade halv nio.
Nu kanske jag har tagit igen de där timmarna som jag behövde.
Hoppas hoppas.
Mellan fritidsaktiviteterna umgicks jag och Veronica en stund med den käre Robert Pawlik.
Vi diskuterade sådana där seriösa ämnen som Amy Diamond, Krister Sjögren, Paris Hiltons väskor etc.
Need I say more?
Ser fram mot den lila skjortan på Alla hjärtans dag.
Ska ta med mig kameran för säkerhets skull.
Kommentarer
Trackback