Josefine

Okej, hej, jag kan officiellt stämplas som en chicken.
Jag hade ju bestämt mig för att ge "Allah"-killen en chans och skulle därför träffa honom idag.
Vad kunde det skada liksom?
Han har dock smsat konstant hela fredag kväll, lördag och hela dagen idag så jag tyckte att han verkade en smula efterhängsen.. Men ändå, alla är värda en chans.
Vi skulle ses efter att jag hade tränat, men under träningen insåg jag att jag vet ju faktiskt ingenting om pojken, mer än att han verkade trevlig.
Jag har ingen aning om hur gammal han är, vad han sysselstätter sig med etc.
Utan att jag riktigt ville det började min hjärna måla upp en massa mardrömscenarion om vad som kunde gå fel och jag insåg att nej.. jag vill nog inte träffa honom alls.

Vi hade bestämt vart vi skulle ses, men så tyckte han att jag skulle komma ner till polishuset. Det tyckte inte jag, han fick komma till södertull. Tio minuter skulle det ta, alltså borde han vara framme ungefär halv.
Jag hatar ju att vänta, så jag gick till den bestämda mötesplatsen någon minut efter halv.
Där stod jag och tänkte ungefär "Snälla kom inte, kom inte, kom inte!" och plötsligt slog det mig att härs tår jag och väntar på en människa som jag faktiskt inte ens vill träffa.
Men jag vill ju inte vara elak och bara dra.. så jag tänkte att jag ger honom tio minuter att ta sig dit, men har han inte kommit då så drar jag.
Jag panikringde ett samtal till Ivannia också för att få höra att jag inte är världens största as. Det kändes bra.
Lite synd om flickan bara, för hon var tvungen att ta sig upp ur badet för att svara i telefon. Maha.

Så i alla fall. det slutade med att jag gick därifrån. Jag satt på bussen, och kände mig en smula elak, då jag fick ett sms:
Jag kommer om 5 min.
Jag svarade att jag var ledsen men att jag var tvungen att åka hem.
Han tyckte att jag skulle komma tillbaka, jag höll inte med.

Jag vet att jag var massa massa elak och dum som sa att jag ville träffa honom och sen drog.
Men nu har han smsat typ hundratjugofem gånger och ringt tre gånger.. Så jag känner att det var nog lika så bra.
Då kan jag vara en chicken, och jag är glad för det.
För väldigt efterhängsna killar som varken kan fatta en vink eller ta ett nej går fetbort. Inte okej, sådetså.