Josefine

22.56

Fan i helvetets jävla skit!
Jaha.. så.. det är ingen som känner för att gå på bal med mig eller så?
Helt avslappnat, lite finklädd bara. Kul grej? Inte..? Nähe..

Börjar få lite lätt panik nu.
Alltså. Jag har ju inte betalat för själva balen eller så egentligen, så jag måste ju inte gå.
Men min klänning är ju så fin! Den måste få komma ut. Förtjänar det!
Sympati någon?

17.23

Ungefär såhär glad blir jag av att analysera Dostojevskij och vara hungrig på samma gång.



Ikväll ska jag träna. Det blir bra i alla fall.

22.09

Jag hatar när människor ska tala om för mig hur jag mår.
Det vet väl jag bäst själv, eller? Kanske?
Jag blir arg.

Love me or let me go.
Älska mig eller låt mig vara.
Det finns för fan inget mellanting.

Helvete.

Vad faaan?
Inga nya avsnitt syns till av vare sig One Tree Hill eller Gossip Girl.
Not amused.

Hungrig är jag också. Och fortfarande kall.
Inte okej. BARA obehagligt.

Laga mat åt mig, tack. Snälla?

Men NEJ!
Nu informerade min käre far mig om att det serveras blodpudding till middag.
Fan.

Nu är jag sur på riktigt.

En loskryckt mening nar mig over sorlet av roster i the sixth form room.

"Do you want to wait and go after it has stopped raining?"

Jag kastar en blir ut genom fornstret.

Det. Haglar. Ute.

I am NOT amused..

Forresten..
Familjen. Satt er ner och ta ett djupt andetag.
For vet ni vad?
Jag at rakor igar.
JA RAKOR!

Jag var hemma hos Lovisa och skulle ata middag, ioch da gar det ju liksom inte att vara oartig och saga att enj for tusan rakor ar ju det vidrigaste som finns! Nej, jag ar valuppfostradm, holl god min (.. och andan) och tuggade minsann i mig rakorna.
Men.. jag kan ju inte saga att jag njot sarsklit mycekt av det. Det smakade lite for mycket.. sea food om dem och det uppskattades inte.
Men icke for ty! JAG AT DEM!
Bannemej, vad England gor mig tuff!

Andra saker jag har vant mig vid hittills:
- marmelad
- regn (i viss man)
- separata vattenkranar for varm- och kallvatten
- engelsk korv
- kottpajer
- kyckling med ben

Ser ni vad duktig jag ar eller?
Heja mig, heja mig!

Jag borde bli nominerad till star eater ocksa. Faktiskt.
Det skulle kannas lite mer aktuellt.

Just ja.
Jag tyckte ju inte alls om det här.
Men jag lyckas glömma det varje gång?
Äsch. Lyssna inte på mig.
Jag nojjar. I förtid.
Åh, när ska jag..? Runt 40 kanske?
Eller hur var det John?

Wööh.

Alltså.. Ni är hemskt fina och allt det där.
Men ni är totalt urusla på att kommentera.
Ge mig lite uppskattning nurå. Kom igen!

Lite bekräftelse tack, det skulle sitta fint. Ja, bra så.

Tack. xD

Vi har biljetter! YAY!

London 26 december till 30 december.
Sa. Om nagon har planer pa att aka dit ar dessa datum den perfekta tiden.
I'll be there liksom.

See you in London.

Fredag

Jag hatar Facebook.
Igar upptackte jag att det star att jag ar singel pa min "profile".
Det har var ju fanigt tankte jag, for om jag nu skulle hitta nagon pojk sa maste jag val andra det dar.
Eftersom han antagligen ocksa har Facebook och det vore drygt att fortfarande sta som singel nar man inte ar det. Liksom. Och sen star det att vi ar i ett forhallande och vem han ar osv.
Och sa tankte jag att jaha, men nar vi gor slut da. Da maste jag ju andra igen. Och da kommer ett meddelande skickas ut till alla mina "vanner" (vanner pa Facebook alltsa) om att jag singel igen.

Det ar ju skitfanigt. Varfor ska folk bry sig om det?
Sa jag bestamde mig helt sonika for att det inte ska sta nagonting om mina relationsstatus over huvud taget, sa slipper jag hela skiten.
Men inte tusan tankte jag pa att om jag tar bort hela forhallande grejen sa skickas ett meddelande ut till alla om att "Josefine is no longer single". Nej nej.

Och jag var lyckligt ovetande om detta anda tills det att jag kom till skolan idag.
Da haglade fragorna,kommentarerna och mailen in.

"Who is the lucky guy?"
"Why haven't you said anything?!?!"
"OH MY GOOD WHOOO IS HEEEEE?!?!?!!!11111ett"

Och sa vidare..

Sa lat oss bara sla fast att JOHO. JOSEFINE AR VISST SINGEL. Bannemej.
Och har inga planer pa att andra det inom den narmaste framtiden.
Sadetsa.
Eller.. man kan ju aldrig veta. Men det kanns inte sa jatteaktuellt va.

Och om jag nu skulle inleda ett forhallande sa lovar jag att ni far veta det,
men inte fan ar det via Facebook.
Nej tack.
Lite mer integritet an sa har jag. Faktiskt.

Tack sa mycket.

Alltså pappa.
Inte för att jag vill förödmjuka dig in public eller så.
MEN.

Du är verkligen så ägd som man kan bli.
Jag är ledsen men.

Josefine Nilsson  2734    Elit-motionär
Torsten Nilsson    1396    Avancerad motionär

Sug på den liksom.
(Du vet att jag älskar dig egentligen, men du får skylla dig själv faktiskt.)

PUSS

Jag insåg just att det här nog blir det sista jag skriver i Sverige. Jag åker ju imorgon. Men jag kommer skriva så mycket jag kan om mina äventyr, och uppdatera bloggen så fort jag kan ta mig till ett internetcafé eller liknande.

Fy tusan vad jag kommer att sakna folk.

Isle of Wight, Ryde, Pamela Benent - här kommer jag.
Bitterljuvt.

Hejdå.

Bloggen fick sig en makeover. Jag är nöjd.

Anledning: Jag fick min biljett idag.

Nu känns det verkligen att det är på riktigt.
Jag åker om mindre än tre veckor.
Helt galet.
Shit.

Det är ingen som råkar ha en snygg svart klänning och lite sådär
impulsivt känner att "Ja! den vill jag jättegäran låna ut!"?

Inte?

Det är så typiskt.
Övertolkning av sms.
Hur orkar man?
Hur mycket känslor går det egentligen att uttrycka med skiljetecken?
Jag förstår inte.

Ibland gör mänskligheten mig mörkrädd.
Jag får lite panik när jag tänker på hur mcyket som kan tolkas in i de sms jag skriver.
Det får mig att hoppas att mina vänner inte är sådana där paranoida jäklar.

Fast det är väl klart att vissa saker kan man läsa av i en text.
Lite sinnesstämning och så.
Men att basera avsändaren humör på huruvida den använder sig av skiljetecken?
Skrämmande.
Eller.. det kanske har skapats någon slags kodspråk som jag har missat.

Nu blir jag mer ledsen.
Titta bara på namnen jag omges av:

Veronica - Den segerridande
Emil - Den flitige
Sara - Furstinna
Stephanie - Den krönte
Jonna - Herren är nådig
Maja - Gåva, Älskad

Fattar ni min poäng?
I den skaran, vem fan vill ha ett namn som betyder typ "Gud befruktar"?!
Helt jävla värdelöst.

Jag gillar ju namnet.
Det är bara betydelsen jag inte vill kännas vid.

Josefine
Namnsdag saknas
Plats på namntoppen 2007: 63

Josefin är ett mycket vanligt namn bland de som föddes på 1980-talet och 1990-talets första år. Det finns omkring 35 000 bärare av namnet, som även kan stavas på många andra sätt. Namnet är en femininform av Josef som betyder må Gud föröka. Josefin har numera ingen egen namnsdag, men kan firas 19 mars då Josef och Josefina har namnsdag.

Det här skulle ju faktiskt betyda att jag har namnsdag idag. Lite halvt i alla fall. Så fint, grattis till mig.
Men sen.. "må Gud föröka"? Ursäkta.. Varför betyder inte mitt namn något häftigt?
Här är det inget med "modig krigare" eller "guds gåva", inte ens något i stil med "duktig och snäll", åh nej.
Istället låter det som att jag är någon överfertil barnspruta.
Det tror jag knappast att mina föräldrar tänkte på.. (Ha)

Här har vi alltså Anton "den ovärderlige", Jonathan "Gud har givit" och så kommer jag, Josefine "må Gud föröka".
Tack så väldigt mycket.
Och jag får inte ens en riktig namnsdag. Okej, nej that's not the point. Men hallå?
Hej jag heter Josefine och det innebär att jag kommer att producera ett obscent antal snoriga ungar..
Nej, jag gillar det inte.
Jag ser inte mig själv som någon barnaföderska.
Den här dumma namnbetydelsen irriterar mig något oerhört.
JAG VILL ATT MITT NAMN SKA BETYDA NÅGOT FINT!

Så var det ju det där med Stalker.
För er som inte vet, nej jag orkar inte förklara så utförligt så ni kan spela mobilspel så länge, är det en lek som vårt kära elevråd har anordnat för att gynna kamratandan och få oss elever att binda vänskapsband mellan programmen (antar jag) ch det går ut på att man får en perosn osm man ska döda, helt enkelt.
Du jagar någon, någon jagar dig - men du vet inte vem.
Nervigt.

Så, på lappen jag får när jag anmäler mig står namnet på en viss unge herre vid namn Eric Lager.
Aldrig hört - attans.
Så jag kollar upp honom i katalogen - aldrig sett så pass att jag vet vem han är. Dubbelattans.
Nåja, det visar sig sedan att Eric är Teds lilla gullepojk. Trippelattans.
För såhär är det.. Ted, som ligger bakom hela leken i princip (den är hans lilla bebis, hans enda förstfödde son, han älskade kärleksbarn etc etc etc) är galen! Spritt språngande.
Förutom Ted (som är galen - observera GALEN!) har Lager också en arme av små Ns-brudar som springer honom i hälarna och slickar hans händer. Okej, kanske inte.. men jag skulle inte bli jättechockad om de faktiskt gjorde det.
Allt det här gör ju att pojken blir lite svår att komma åt.
Det hela blev ju inte precis bättre av att Ted, med konstant telefonkontakt med sitt hjärtegull, följde mig i hälarna större delen av dagen och rapporterade om jag så kliade mig örat.
Jag fann det en smula irriterande..

Men nu är det såhär.
Jag har en plan.
Och summan av det hela är helt enkelt att inom en mycket snar framtid kommer den lille stjärtgossen att vara död. Vilket i sin tur eliminerar Teds alla försök att på något vis delta i leken.
MOHAHAHAHAHAHA.

(Ska kanske peka ut lite sådär i förbifarten också att jag faktiskt inte har något emot pojkarna.. egentligen.. men just nu tävlar vi faktiskt. Och de har gjort mig arg. Litegrann sådär.
Funderar lite på om Lager är en sådan som googlar sitt namn då och då.
Det vore en aning spännande.)

Okej, hej, jag kan officiellt stämplas som en chicken.
Jag hade ju bestämt mig för att ge "Allah"-killen en chans och skulle därför träffa honom idag.
Vad kunde det skada liksom?
Han har dock smsat konstant hela fredag kväll, lördag och hela dagen idag så jag tyckte att han verkade en smula efterhängsen.. Men ändå, alla är värda en chans.
Vi skulle ses efter att jag hade tränat, men under träningen insåg jag att jag vet ju faktiskt ingenting om pojken, mer än att han verkade trevlig.
Jag har ingen aning om hur gammal han är, vad han sysselstätter sig med etc.
Utan att jag riktigt ville det började min hjärna måla upp en massa mardrömscenarion om vad som kunde gå fel och jag insåg att nej.. jag vill nog inte träffa honom alls.

Vi hade bestämt vart vi skulle ses, men så tyckte han att jag skulle komma ner till polishuset. Det tyckte inte jag, han fick komma till södertull. Tio minuter skulle det ta, alltså borde han vara framme ungefär halv.
Jag hatar ju att vänta, så jag gick till den bestämda mötesplatsen någon minut efter halv.
Där stod jag och tänkte ungefär "Snälla kom inte, kom inte, kom inte!" och plötsligt slog det mig att härs tår jag och väntar på en människa som jag faktiskt inte ens vill träffa.
Men jag vill ju inte vara elak och bara dra.. så jag tänkte att jag ger honom tio minuter att ta sig dit, men har han inte kommit då så drar jag.
Jag panikringde ett samtal till Ivannia också för att få höra att jag inte är världens största as. Det kändes bra.
Lite synd om flickan bara, för hon var tvungen att ta sig upp ur badet för att svara i telefon. Maha.

Så i alla fall. det slutade med att jag gick därifrån. Jag satt på bussen, och kände mig en smula elak, då jag fick ett sms:
Jag kommer om 5 min.
Jag svarade att jag var ledsen men att jag var tvungen att åka hem.
Han tyckte att jag skulle komma tillbaka, jag höll inte med.

Jag vet att jag var massa massa elak och dum som sa att jag ville träffa honom och sen drog.
Men nu har han smsat typ hundratjugofem gånger och ringt tre gånger.. Så jag känner att det var nog lika så bra.
Då kan jag vara en chicken, och jag är glad för det.
För väldigt efterhängsna killar som varken kan fatta en vink eller ta ett nej går fetbort. Inte okej, sådetså.