Josefine

Vi var på Arbetets museum idag och fick en guidad tur på utställningen om förintelsen.
Snacka om att bli nedtagen till jorden. Jag blev helt stum, chockad.
Så klart att jag vet vad förintelsen handlar om och att jag redan förut insett hur hemskt och sjukt galet det är.
Men jag har aldrig fått det presenterat för mig sådär.
Det har alltid varit en opersonlig och objektiv presentation. Visst har man berörts, men ..
Helt galet. Att få höra det sådär, från alla synvinklar. Visst kan man tycka att människor handlat fel. De som gjorde hemska saker - visst. De som inte gjorde något åt det som de visste var fel, de som bara såg på - visst.
Det är så sjukt förjävligt hur människor bara kan sitta på sina feta arslen och se sådana här saker passera. Inte för en sekund öppna käften och protestera eller göra något för att förhindra. Vad är det för fel på mänskligheten?

Det var vad jag tänkte när jag satt där.
Men så inser jag att.. JAG hade kunnat vara den som inte ingrep, JAG hade kunnat vara den som satt tyst och såg på. Det hade lika gärna kunnat vara jag, för hur stark jag än vill tro att jag är så tror inte jag att jag hade reagerat annorlunda. Hell, för allt jag vet hade jag kunnat vara en av nazisterna. Om jag också fått samma utbildning och samma åsikter indoktrinerade.
Och det var den insikten som fick mig att bokstavligt talat vilja krypa in i någon mörk håla, flå mig själv levande och sakta blöda ihjäl.
För allvarligt talat, hur kan man göra så? Hur kan man behandla människor som djur? Skulle jag kunna göra det?
Antagligen. Under samma förutsättningar.
Det är det som är så förjävligt - hur extremt lättpåverkad människan är.
Jag vill spy.