Josefine

Torsdag

Jag har en dalig vecka. En svacka.
Vi snackar sena kvallar, mycket onyttigheter och inget engagemang what so ever i skolarbetet.

Daligt av mig.

Jag tror att det ar den har host trottheten som slutligen kommit ifatt mig. Attans.
Igar somnade jag till Desperate Housewives. Inte ens nar de skrek och jagade varandra orkade jag lyfta pa huvudet.
Sen gick jag och lade mig. Och sov som en stock, bor tillaggas.

Och for your information. I'm pretty awesome. Det far man inte hora varje dag faktiskt.
Jag tyckte om det sa pass mycket att jag forsokte overtala Seda att komma frma itll mig och ge mig en komplimang var tionde minut. Av nagon anledning ble vhon inte lika exalterad over det forslaget som jag var.

Hm, det maste ha haft nagot att gora med att Tyslkland forlorade mot England igar kvall. Kanske.

Nej. Just nu skulle jag helst vilja ligga hemma i min sang. Men jag far inte.
Det ar som det brukar pa hosten. Skolan kanns som en enda lang och jobbig transportstracka innan kvallen.

Och pa tal om kvallen.
Party ska det bli. Forhoppningsvis roligt och okomplicerat.
Jag suckar lite over pojkar och deras kanslostyrda psyken.

Jag valkomnar Fabian och Adan till den varld som ar de vuxnas.
Vi artonplusare maste halla ihop.
Nu kan vi sitta tillsammans och rakna vara graa har. Det vore fint.
Eller nagot.

Fast.. Fabian kommer nog alltid att vara liiite omognare an jag.
"Father Christmas! He has been here, he has! Christmas is saved forever!!"

Nu kanske jag ska gora lite Travel & Tourism jobb.
Kanske.