Josefine

Skriv nagot pa min rygg, sade han ock vande sig om.
Vada for nagot? undrade jag. Vad ska jag skriva?
Jag vet inte. Nagot fint.
Okej.
Jag tankte en stund och borjade sakta bokstavera med pekfingret.

J - A - G    T - R - O - R    A - T - T    J - A - G    A - L - S - K - A - R    D - I - G.

Sedan lag jag stilla jag medan han forsokte lagga ihop alla bokstaver.
Iakttog hur det sakta gick upp for honom.
Vantade medan hans ryggtavla sakta spandes.

Han vande sig om.
En kyss, en blick.
Jag alskar dig ocksa.


Det ar kvallar som dessa livet kanns lite extra fint.
Skrammande vackert.