Isle of Wight #134
Vi borjar fran borjan.
Det var ju sa att jag skulle traffa Lovisa och hennes svenska pa besok (Emelie) efter skolan.
Vi skulle ha en riktig svensk fika - och svenskt blev det, for Lovisa och Emelie akte till Southampton och IKEA i mandags och dar finns det tydligen en svensk mataffar. Darfor fick jag smaka Ahlgrens Bilar. Jag blev glad.
Och sa satt vi mest dar och babblade pa pa svenska - myspys - och allt var frid och frojd.
Med undantag av en sak.
I hornet satt en kille med en laptop, som han inte verkade overdrivet intresserad ut.
Nej, han satt och vralstirrade pa oss och jag, som satt vand at hans hall, klarade inte riktigt av att ignorera det hela.
Ganska bra gick det, men jag hann bli ganska irriterad.
Sa reste hans sig upp och forsvann ivag nagonstans.
Kom tillbaka, stannade vid vart bord och sa:
- I'm sorry, I just got to ask. You guys are Swedish right?
Det var vi.
Han blev jatteglad och forklarade att han hette Janne, var 26 ar och kom fran Finland.
Han ar har for att spela proffshockey (i England liksom, hur tankte han da?) och har skrivit pa kontrakt for ett ar.
Laget tranar tre ganger i veckan och har matcher pa helgerna, vilket resulterar i att han inte har sa himla mycket att gora.
Han forklarade ganska livligt hur uttrakad han var.
Han bor med nagra kanadensare i ett hus som de far betalat av hockeylaget.
Det later ju ratt soft kan jag tycka.
- It's just so nice to meet Scandinavian people again!
Glad var han, och vi fick ohnom att prata svenska med finsk brytning.
Sedan skrattade vi at honom.
Vi bestamde att vi skulle traffas nagon gang och ga ut.
Vi och hockeylaget liksom.
Det ar vid sadana tillfallen det inte ar sa jatteroligt att ha pojkvan langre.
Fast asch. Jag ar nojd.
Fast.
Nar ska man egentligen tala om for folk att manar upptagen?
Jag ar ju inte sadar.. overdrivet erfaren vad galler forhallanden och tycker inte att man ska behova ga omkring med en skylt som det star "upptagen" pa bara for att man rakar vara det. Men, nar, i en konversation bor man informera om att man ar olovligt byte? Egentligen?
Om amnet aldrig kommer upp kan man ju inte direkt slanga ur sig. "Ah, jag just det, jag har pojkvan, bara sa du vet!"
Eller. Man KAN ju.
MEN.
Det kanns lite sahar; Amen du jag marker ju att du raggar pa mig vaaah, och jag ar upptagen, och bitchig ocksa, och min pojkvan ar SAHAAAAAAR stor och han plockarejomdurormigfattaruuuuuuuh?!?!?!!!!!!1ett Typ.
Eller sa ar det bara jag som overreagerar.
Faktum kvarstar.
Att jag hade pojkvan kom ju inte upp va, men, vi utbytte nummer och sa att vi skulle ses nagon gang och hanga.
Och jag tror inte alls att han raggade pa mig, och jag skulle aldrig traffa honom ensam, och han ar 26 ar gammal vilket ar jattegammalt (om man inte gar efter Lovisas matt hahaha). Faktiskt.
Nah, egnetligen ar det nog bekraftelse jag soker.
Jag har val inte gjort nagot fel, eller?
Eller?
Det var ju sa att jag skulle traffa Lovisa och hennes svenska pa besok (Emelie) efter skolan.
Vi skulle ha en riktig svensk fika - och svenskt blev det, for Lovisa och Emelie akte till Southampton och IKEA i mandags och dar finns det tydligen en svensk mataffar. Darfor fick jag smaka Ahlgrens Bilar. Jag blev glad.
Och sa satt vi mest dar och babblade pa pa svenska - myspys - och allt var frid och frojd.
Med undantag av en sak.
I hornet satt en kille med en laptop, som han inte verkade overdrivet intresserad ut.
Nej, han satt och vralstirrade pa oss och jag, som satt vand at hans hall, klarade inte riktigt av att ignorera det hela.
Ganska bra gick det, men jag hann bli ganska irriterad.
Sa reste hans sig upp och forsvann ivag nagonstans.
Kom tillbaka, stannade vid vart bord och sa:
- I'm sorry, I just got to ask. You guys are Swedish right?
Det var vi.
Han blev jatteglad och forklarade att han hette Janne, var 26 ar och kom fran Finland.
Han ar har for att spela proffshockey (i England liksom, hur tankte han da?) och har skrivit pa kontrakt for ett ar.
Laget tranar tre ganger i veckan och har matcher pa helgerna, vilket resulterar i att han inte har sa himla mycket att gora.
Han forklarade ganska livligt hur uttrakad han var.
Han bor med nagra kanadensare i ett hus som de far betalat av hockeylaget.
Det later ju ratt soft kan jag tycka.
- It's just so nice to meet Scandinavian people again!
Glad var han, och vi fick ohnom att prata svenska med finsk brytning.
Sedan skrattade vi at honom.
Vi bestamde att vi skulle traffas nagon gang och ga ut.
Vi och hockeylaget liksom.
Det ar vid sadana tillfallen det inte ar sa jatteroligt att ha pojkvan langre.
Fast asch. Jag ar nojd.
Fast.
Nar ska man egentligen tala om for folk att manar upptagen?
Jag ar ju inte sadar.. overdrivet erfaren vad galler forhallanden och tycker inte att man ska behova ga omkring med en skylt som det star "upptagen" pa bara for att man rakar vara det. Men, nar, i en konversation bor man informera om att man ar olovligt byte? Egentligen?
Om amnet aldrig kommer upp kan man ju inte direkt slanga ur sig. "Ah, jag just det, jag har pojkvan, bara sa du vet!"
Eller. Man KAN ju.
MEN.
Det kanns lite sahar; Amen du jag marker ju att du raggar pa mig vaaah, och jag ar upptagen, och bitchig ocksa, och min pojkvan ar SAHAAAAAAR stor och han plockarejomdurormigfattaruuuuuuuh?!?!?!!!!!!1ett Typ.
Eller sa ar det bara jag som overreagerar.
Faktum kvarstar.
Att jag hade pojkvan kom ju inte upp va, men, vi utbytte nummer och sa att vi skulle ses nagon gang och hanga.
Och jag tror inte alls att han raggade pa mig, och jag skulle aldrig traffa honom ensam, och han ar 26 ar gammal vilket ar jattegammalt (om man inte gar efter Lovisas matt hahaha). Faktiskt.
Nah, egnetligen ar det nog bekraftelse jag soker.
Jag har val inte gjort nagot fel, eller?
Eller?
Kommentarer
Postat av: John
inte med mina mått mätt heller ang ålder ;)
Postat av: Ivannia
Hahahaha! Sjukt kul att läsa nu när man VET saker. Nöjd jag blir. Och nej, du vet att du inte gör fel, vi flickor behöver lite uppmärksamhet ibland. GO FOR IT! Och Josefine, vet du? JAG ÄR SJUUUUUK...Buhuu hästen begär en klapp.
Trackback