Josefine

Fredag

En ganska meningslös dag, men helt okej ändå.

Dagens bästa var utan tvivel den tunnhåriga killen på gympapasset, som i världens mest glesvyxna mustasch förtvivlat försökte hålla takten. Det var väldigt snart uppenbart att vissa människor helt enkelt är födda utan taktkänsla..
Tur för honom, tycker jag, att han även verkade född utan skam. För inte var han blygsam och ställa sig längst bak inte. Nej nej. Han skulle prompt stå i mitten, precis bredvid ledaren, och vifta okontrollerat med sina förvuxna lämmar.
Sjukt underhållande.

Och Rex lever fortfarande. Det känns bra också.
Gudarna ska veta att jag har oroat mig för den lilla parveln.
Vänta ni bara! En dag kommer Rex ta över heeela världen.
Det blir en fin dag.

Just nu fryser jag, men ska snart få tummen ur och börja göra mig i ordning inför kvällens festligheter. Ytterligare en av norrköpings invånare har gått och blivit myndig. En glädjens dag (..kväll?) ska det bli. Minsann.