Josefine

Nu kan jag allt om både parallell- och seriekopplingar. Näst intill i alla fall.
Jag känner mig upplyst, UPPLYST!
Hm.

Jag somnade så fort jag kom hem. Delade säng med en liten hårig varelse som låg på min axel och spann.
Mysigt, men jag drömde så konstigt.
Än om galna läkare som mördade folk och än om mina föräldrar som skällde ut mig in public. Obehagligt.
Men jag behövde det nog. Sömnen alltså, inte drömmarna. De hade jag kunnat klara mig utan.


Nu har jag, trots min måndags negativitet, gjort allt som ska göras (skönt)
och jag kan ägna mig åt saker som jag VILL göra.
Men mest så tänker jag på dig. Saknar dig.

Och FAN att det ska vara så galet jobbigt.

And so it's all the same,
goodbye, with a flicker I'm off again
A kiss that doesn't want to end
Oh it's all, all the same
I saying my I love you's
and the sadest voice
Saying my I love you's
I don't want to go

I miss the way the corner of your mouth looks when you smile
I miss the way that only you can hold me through the night
I dedicate my songs to you then I miss you even more
I miss you, oh I miss you, oh I miss you 
I am coming home 

- Marit Bergman



Massor av kärlek till henne för att hon är så bra på att sätta ord på hur jag 
känner, när jag inte kan det själv.
I wish you were here.