Josefine

Måndag.

När jag vaknade i morse ville jag dö.
The Kooks började spela och kalla på min uppmärksamhet. "Do you wanna make love to me?"
Nej tack, jag vill inte göra någonting utom att spendera hela dagen i sängen. Det vore helt okej.
Att gå upp över huvud taget kändes för meningslöst för att över huvud taget orkas med. Inte genomförbart.
Jag har ju bara två lektioner idag.

Å andra sidan.. Jag har bara två lektioner idag.
Så.. varför inte gå? Jag är hemma igen klockan ett och då kan jag ta igen förlorad sömn innnan jag sätter igång och gör något vettigt.
Jag släpar mig upp ur sängen och förbannar allt, från väder och årstid till mina usla sovvanor på helgen.
Egentligen får jag skylla mig själv som praktiskt taget vänder på dygnet och inte lyckas somna förrän tre på en söndag kväll. Men. Det gör inte morgonen lättare.

Efter en dusch och en kopp kaffe känns livet överkomligt.
Jag behöver inte stressa, och hinner till och med sätta mig ner och officiellt förbanna måndagar på Fejjan.
Mår bättre.

Hållplatsen är tom på folk, jag lyckas till och med få en sittplats på 7.50 spårvagnen, vilket knappast hör till vanligheterna. Spårvagnen passeras en stor reklamskylt som utlöser en ström av svärord i mina tankar. "Åk till solen", eller något liknande. Ja tack, betalar ni också eller?
På mobilen spelas Anna Ternheim - Shoreline, och snart är det dags att kliva av.
De Geergymnasiets respektingivande konturer ligger framför mig, jag suckar och förbannar vardagen än en gång.

Nu har jag haft min första lektion.
Det var engelska och jag tillbringade större delen av lektionen med att, på VÄLDIGT brittisk accent, argumentera för att engelska kvinnor är vackrare än svenska. Roligt.
Nu sitter jag i en datasal och försöker fördriva den timme som är kvar till Naturkunskapslektionen.

Jag överlever nog den här måndagen också.