Josefine

Måndag

Det är så svårt det här med motivationen. Abstrakt.
Den finns där ett tag och så.. POFF. Borta.
Och sedan får du springa efter den.
Som att fånga en fjäril tänker jag mig. Med hov.

Idag har varit en kort dag. En enda lektion på fyrtio minuter innehållandes blå vätskor och bubblande vatten. Gaser som smällde lite. Fint.
Och sedan en tur på stan med Ebba.
Världens största och godaste kopp te. En osthyvel.
En påse godis som morot och motivation till projektarbetet.
Det visade sig vara mer lockande att titta på ett avsnitt av True Blood.
Hum.

Varför kan inte hela världen bara vara fylld med fina burkar och söta koppar.
Små fina saker som gör en lycklig.
Det är sådant jag tänker att jag ska omge mig av när jag flyttar hemifrån.



Kanske lite som att balansera på en knivsegg. Det är nog lättast om man helt enkelt håller varandra i händerna och lutar sig bakåt. Håller du i mig så håller jag i dig, men släpp för fan inte taget. Då ramlar vi båda två.