Josefine

Tisdag

Det gör ont.
Jag tänker att det är litesom när man är bergsklättrare och fastnar med armen under en sten.
Man skär av sig armen, för det är det som krävs för ens överlvnad.
Men det gör ont, förfärligt ont, och är inte roligt alls.

Det gör mig ledsen.
Och ledsen är någonting jag inte vill vara längre.
Vägrar vara.

Så därför tänker jag att det här är sjukt jobbigt, kanske till och med
det jobbigaste jag någonsin gjort, men..
Jag överlever.

När valet står mellan mig själv och dig.
Då väljer jag mig.
Och så hoppas jag bara att du har hjärta att förlåta mig.


För jag älskar dig fortfarande.

Sometimes I love you
Sometimes you make me blue
Sometimes I feel good 
At times I feel used 
Lovin you darlin’ 
Makes me so confused 

I keep on fallin’ 
In and out of love with you 
I never loved someone 
The way that I love you 

Oh, oh, I never felt this way 
How do you give me so much pleasure 
And cause me so much pain 
Just when I think 
Ive taken more than would a fool 
I start fallin’ back in love with you 

- Alicia Keys, Fallin



Den goda nyheten är att jag har hittat tillbaka det det som är mitt. 
Det som är jag.
Och DET, mina damer och herrar, känns galet bra.
Nu får vi se hur det går. 

Skrattade mig precis fördärvad när jag läste den kära Hästens blogg och hittade det här.

Obetalbart.

 

Jag älskar henne.

Torsdag

Ah. Jag älskar gymet på kvällarna. Åker man dit runt åtta är det bara ett fåtal osm är där och alla hämningar släpper och ger plats för den totala kroppsdyrkan. Visst är det ingen ovanlighet att se killar stå och flexa musklerna framför spegeln, men det sker alltid med viss diskretion (tror de i alla fall).
När mörkret kommer förvandlas gymet till en oas där det är helt okej för killar att ohämmat spana in kroppsdelar på varandra och sig själva. Dra upp den tajta träningströjan och ta en till på bröstmusklerna.
Lite som det antika Grekland säkert, tänker jag.

Det är fint tycker jag.
Och dessutom innehållande. Det betyder att jag, när jag sitter och plågas i maskinerna, har något att titta på och fnissa lite åt. Underbart.

Nu är jag trött i hela kroppen.

Puss.

And if you were with me tonight 
I'd sing to you just one more time 
A song for a heart so big 
God couldn't let it live

May angels lead you in 
Hear you me my friends 
On sleepless roads, the sleepless go 
May angels lead you in 

- Jimmy Eat World, Hear You Me

Onsdag

Början av slutet på veckan.
Jag saknar Seda. Har inte pratat med henne på länge. Fast.. det är mitt fel egentligen för jag har inte svarat på hennes brev ännu. Men jag ska. Mitt liv har en dålig ovana att komma ivägen.

Första delen av den här veckan var.. dålig. Ångestfylld på ett mycket självförvållat sätt. Men jag kan inte riktigt rå för de osunda och överdrivna funderingar som formas i mitt huvud när jag lämnas ensam och sysslolös för länge. Eller, om de bara triggas av något annat.
Inget är så jobbigt som när man har all tid i världen att reflektera och överanalysera.
Men så är jag också alldeles medveten om att det blir bättre bara jag sover på saken.
Jag har lärt mig.


I övrigt ser livet ljust ut. Jag längtar massor, men jag håller ut. Och just nu känns det bra.
Något jag också borde inse är att jag själv inte kan påverka och förbättra en människas liv totalt. Jag kan inte bära ansvaret för en persons totala livslycka på mina axlar. Det finns ingen som klarar ett sådant ansvar.
Alla måste hjälpa till, framför  alla personen i fråga.
Men man kan alltid hjälpa till lite.


Jag hoppas att den överraskande ambition jag för tillfället genomsyras av håller i sig ett bra tag till.
Egentligen mår jag inte bra av att vara en sista-minuten-person men jag tvingas till det, helt enkelt för att jag är lat. Något att jobba på kanske?

Och bara för att jag är snäll.
Här är något till dig Hästen.
Så att du kan få träffa likasinnade och
få utlopp för dina känslor.

You hold me without touch
You keep me without chains
I never wanted anything so much
Than to drown in your love and not feel your rain

- Sara Bareilles, Gravity

Sex veckor.