Josefine

Onsdag

Början av slutet på veckan.
Jag saknar Seda. Har inte pratat med henne på länge. Fast.. det är mitt fel egentligen för jag har inte svarat på hennes brev ännu. Men jag ska. Mitt liv har en dålig ovana att komma ivägen.

Första delen av den här veckan var.. dålig. Ångestfylld på ett mycket självförvållat sätt. Men jag kan inte riktigt rå för de osunda och överdrivna funderingar som formas i mitt huvud när jag lämnas ensam och sysslolös för länge. Eller, om de bara triggas av något annat.
Inget är så jobbigt som när man har all tid i världen att reflektera och överanalysera.
Men så är jag också alldeles medveten om att det blir bättre bara jag sover på saken.
Jag har lärt mig.


I övrigt ser livet ljust ut. Jag längtar massor, men jag håller ut. Och just nu känns det bra.
Något jag också borde inse är att jag själv inte kan påverka och förbättra en människas liv totalt. Jag kan inte bära ansvaret för en persons totala livslycka på mina axlar. Det finns ingen som klarar ett sådant ansvar.
Alla måste hjälpa till, framför  alla personen i fråga.
Men man kan alltid hjälpa till lite.


Jag hoppas att den överraskande ambition jag för tillfället genomsyras av håller i sig ett bra tag till.
Egentligen mår jag inte bra av att vara en sista-minuten-person men jag tvingas till det, helt enkelt för att jag är lat. Något att jobba på kanske?

Och bara för att jag är snäll.
Här är något till dig Hästen.
Så att du kan få träffa likasinnade och
få utlopp för dina känslor.

You hold me without touch
You keep me without chains
I never wanted anything so much
Than to drown in your love and not feel your rain

- Sara Bareilles, Gravity

Sex veckor.