Josefine

12.47

Nu har jag varit sådär dålig igen, men jag tappar lusten emellanåt, och har svårt att hitta tillbaka. Det kan få vara så tycker jag, och ni som är väldigt intresserade av att läsa. Ja.. ni kanske kan anpassa er till min oregelbundenhet?

Det som förra veckan kändes som ett steg i rätt riktning och en bro mot något nytt, en väg framåt, känns den här veckan som något avlägset och osäkert. Men jag hoppas ändå. Vi får se hur det blir helt enkelt.

Jag försöker landa i mig själv igen, så som det alltid är när du försvinner, men det är svårare den här gången. Jag hade en väldigt lyckad helg, precis vad jag behövde. Men såhär i efterhand känns det tomt. Gapande tomt, och hela jag uppfylls av faktumet att du inte är här. Där jag är. Utan dig. Och det gör att jag går sönder inombords.
Men jag orkar inte prata om det, för jag är inte såhär svag egentligen, tänker jag, och därför så behöver ingen veta.
Så vi nämner det inte, okej?


Mest blickar jag framåt, mot det som blir, kan och måste vara. Och jag hoppas innerligt, och jag gör upp planer och ser fram emot det. Lite för att det är vad jag vill, men mest för att jag inte orkar med nuet just nu.
Jag vill bara att det ska vara över.

Och det gör mig skräckslagen.
För tänkt om det inte skulle funka då?
Tänk om det går åt helvete? Hur ska jag ta mig tillbaka från det?



Vart tog jag vägen..?