210410
19.15
Idag är en sådan där dag då jag tycker väldigt synd om mig själv.
Inget har liksom gått som jag ville att det skulle gå. Det finns varken nytt Gossip Girl eller One Tree Hill avsnitt, och jag kan inte träna för att jag har så satans ont i min dumma fot.
Det började igår i Stockholm, men jag minns inte att jag klivit snett eller någonting.
Skumt.
Sur är jag också, men av helt andra anledningar.
Jag har i alla fall precis varit lite duktig och gjort min engelskauppgift.
Och så har jag ätit lite choklad okcså.
Här kommer förresten lite bilder från igår!
Jag glömde tyvärr att ladda kameran, så den dog rätt fort.
Dålig planering.
Sp3c gillar frukt!
Kimsan gillade buss sätena och Petrus och Louise var coola.
Väl framme i Stockholm var det finfint, även om Arkitektmuséet inte imponerade.
Jag lyckades fånga Adrians snyggaste min någonsin på bild, så jag är nöjd ändå.
Den här bilden skulle egentligen kunna sammanfatta det samlade humöret på hela resan. Det är inte lätt..
Som tur är kom min allra käraste häst och livade upp stämningen. Jag fick äta borwnie, och hon fick följa med
på muséer och opera.
Då var lyckan gjord.
Idag är en sådan där dag då jag tycker väldigt synd om mig själv.
Inget har liksom gått som jag ville att det skulle gå. Det finns varken nytt Gossip Girl eller One Tree Hill avsnitt, och jag kan inte träna för att jag har så satans ont i min dumma fot.
Det började igår i Stockholm, men jag minns inte att jag klivit snett eller någonting.
Skumt.
Sur är jag också, men av helt andra anledningar.
Jag har i alla fall precis varit lite duktig och gjort min engelskauppgift.
Och så har jag ätit lite choklad okcså.
Här kommer förresten lite bilder från igår!
Jag glömde tyvärr att ladda kameran, så den dog rätt fort.
Dålig planering.
Sp3c gillar frukt!
Kimsan gillade buss sätena och Petrus och Louise var coola.
Väl framme i Stockholm var det finfint, även om Arkitektmuséet inte imponerade.
Jag lyckades fånga Adrians snyggaste min någonsin på bild, så jag är nöjd ändå.
Den här bilden skulle egentligen kunna sammanfatta det samlade humöret på hela resan. Det är inte lätt..
Som tur är kom min allra käraste häst och livade upp stämningen. Jag fick äta borwnie, och hon fick följa med
på muséer och opera.
Då var lyckan gjord.
Kommentarer
Trackback