Josefine

23.01

Två underbara veckor, och nu kastas jag åter in i vardagen.
Jag vill verkligen inte vara här just nu, men jag tröstar mig med att det är, vad, tre månader kvar?
Då är jag fri, och efter det måste jag bara vänta lite till.

Men å andra sidan så vet man aldrig vad som händer. Det blir inte alltid som man tänkt sig. Rätt sällan faktiskt.
Men jag kan hoppas i alla fall. Hoppas som tusan. Det känns bra just nu.

Idag har jag varit extremt huslig.
Det blir lättare imorgon.