Isle of Wight #49
Jag hade en underbar drom natten till sondagen.
Jag hade en elefant som jag red omkring pa och kande att hela varlden var min.
Han gjorde precis allt jag ville att han skulle gora, vad jag an sa at honom.
Vi var basta vanner jag och min elefant.
Fy fan vad fint det var.
Jag hade en elefant som jag red omkring pa och kande att hela varlden var min.
Han gjorde precis allt jag ville att han skulle gora, vad jag an sa at honom.
Vi var basta vanner jag och min elefant.
Fy fan vad fint det var.
Isle of Wight #48
Mandag
Annu en mandag i England. Man vaknar upp och regnet oser ner.
Good morning sunshine. Ut i hallregnet utan paraply - mitt svenska paraply klarade inte de engelska vindarna och dog val ungefar tva veckor efter min ankomst. Sedan ar det en halvtimmes promenad till skolan. Ah, underbara mandag.
Val framme vid skolan marker man ratt fort vilka som ager ett paraply och vilka som inte gor det.
Eftersom jag for tillfallet faller under den senare kategorin ar det en blot och kall Josefine som befinner sig i the Sixth Form Common Room for tillfallet. I am not amused.
Jag var sjuk i helgen.
det borjade med hosta i fredags. Pa lordagen transporterade sig sjukdomen till min nasa. Det ar galet hur extremt mycket snor som kan fa plats i en nasa.. Nog for att min ar av ganska respektabel storlek. Men anda. Efter att jag nyst ca 1287 ganger sa ville inte min kropp langre. Da kandes det bara som att en nysning var pavag, men sen var det tarkanalerna som borjade spruta istallet.
Seda trodde val typ att jag led av akut och extrem hemlangtan eller liknande men inte ville erkanna det nar jag satt dar i sangen och tararna bara rann. Stackarn.
Sen blev det lite battre. Sondagen var okej.
Som tur ar sa tog vi det ganska lugnt i helgen. Fran ett stillsamt besok pa Wetherspoons pa fredagskvallen till filmtittande och chokladatande pa lordagen och tjejkvall, med allt vad de tinnebar, pa sondagen.
Mys.
Nackdelen med att jag bara ar har ett ar ar den att jag far panik varje gang jag kanner att jag inte riktigt orkar gora nagot.
Jag menar, jag har bara ett begransat antal lordagar att roa mig pa har.
Och vissa ganger kna jag kanna att nej, jag vill bara ligga hemma i min sang och ata godis och lasa en bok i kvall. Men sen tanker jag att, for tusan! Sant har jag inte tid med. Jag maste ju ta vara pa tiden jag har har! AAAAh. Liksom.
Na. I alla fall. Jag fick ta de tlite lugnt i helgen. Men jag fick traffa folk och umgas ocksa.
En helt vanlig konversation mellan mig och Seda en sondageftermiddag:
J - Friday was nice though. It was like.. chillkrok.
S - Oh, is that another swedish verb for when you go to town and eat or drink something? Like.. um.. fitta?
J - Ehm.. HAHAHAHHA.
Jag har ju forsokat lansera verbet FIKA har i england, och folk borjar faktiskt fatta vad jag pratar om.
Nar de far till ordet ratt det vill saga..
Nu har jag inga lektioner forran klockan ett igen.
Jag klagar inte. Det ar ratt skont att bara sitta har och gora ingenting. Lasa mail och lagg aupp "djupa" inlagg pa bloggen liksom. It's all good.
Ikvall blir det bio igen. Mirrors.
Alltsa hej, bio ar visst min nya hobby. Vi snitta rpa en film i veckan. Galet.
Fast.. a andra sidan. Nar det kostar £2.80 att se en film. Vem tackar nej?
Nej, om man kanske skulle ta och vara lite produktiv for en stund?
Eller.. vid narmare eftertanke. Om man kanske skulle ta och lasa lite bloggar en stund och forundras over alla andras galna/roliga/depressiva/jobbiga liv sa att man slipper ta tag i sitt eget.
Perfekt for en mandag.
PUSS
( Till Ivannia - Svar pa ditt mail kommer snart, men tills dess. Lyssna pa The Kooks - She moves in her own way. It's got to make you smile. <3 )
Annu en mandag i England. Man vaknar upp och regnet oser ner.
Good morning sunshine. Ut i hallregnet utan paraply - mitt svenska paraply klarade inte de engelska vindarna och dog val ungefar tva veckor efter min ankomst. Sedan ar det en halvtimmes promenad till skolan. Ah, underbara mandag.
Val framme vid skolan marker man ratt fort vilka som ager ett paraply och vilka som inte gor det.
Eftersom jag for tillfallet faller under den senare kategorin ar det en blot och kall Josefine som befinner sig i the Sixth Form Common Room for tillfallet. I am not amused.
Jag var sjuk i helgen.
det borjade med hosta i fredags. Pa lordagen transporterade sig sjukdomen till min nasa. Det ar galet hur extremt mycket snor som kan fa plats i en nasa.. Nog for att min ar av ganska respektabel storlek. Men anda. Efter att jag nyst ca 1287 ganger sa ville inte min kropp langre. Da kandes det bara som att en nysning var pavag, men sen var det tarkanalerna som borjade spruta istallet.
Seda trodde val typ att jag led av akut och extrem hemlangtan eller liknande men inte ville erkanna det nar jag satt dar i sangen och tararna bara rann. Stackarn.
Sen blev det lite battre. Sondagen var okej.
Som tur ar sa tog vi det ganska lugnt i helgen. Fran ett stillsamt besok pa Wetherspoons pa fredagskvallen till filmtittande och chokladatande pa lordagen och tjejkvall, med allt vad de tinnebar, pa sondagen.
Mys.
Nackdelen med att jag bara ar har ett ar ar den att jag far panik varje gang jag kanner att jag inte riktigt orkar gora nagot.
Jag menar, jag har bara ett begransat antal lordagar att roa mig pa har.
Och vissa ganger kna jag kanna att nej, jag vill bara ligga hemma i min sang och ata godis och lasa en bok i kvall. Men sen tanker jag att, for tusan! Sant har jag inte tid med. Jag maste ju ta vara pa tiden jag har har! AAAAh. Liksom.
Na. I alla fall. Jag fick ta de tlite lugnt i helgen. Men jag fick traffa folk och umgas ocksa.
En helt vanlig konversation mellan mig och Seda en sondageftermiddag:
J - Friday was nice though. It was like.. chillkrok.
S - Oh, is that another swedish verb for when you go to town and eat or drink something? Like.. um.. fitta?
J - Ehm.. HAHAHAHHA.
Jag har ju forsokat lansera verbet FIKA har i england, och folk borjar faktiskt fatta vad jag pratar om.
Nar de far till ordet ratt det vill saga..
Nu har jag inga lektioner forran klockan ett igen.
Jag klagar inte. Det ar ratt skont att bara sitta har och gora ingenting. Lasa mail och lagg aupp "djupa" inlagg pa bloggen liksom. It's all good.
Ikvall blir det bio igen. Mirrors.
Alltsa hej, bio ar visst min nya hobby. Vi snitta rpa en film i veckan. Galet.
Fast.. a andra sidan. Nar det kostar £2.80 att se en film. Vem tackar nej?
Nej, om man kanske skulle ta och vara lite produktiv for en stund?
Eller.. vid narmare eftertanke. Om man kanske skulle ta och lasa lite bloggar en stund och forundras over alla andras galna/roliga/depressiva/jobbiga liv sa att man slipper ta tag i sitt eget.
Perfekt for en mandag.
PUSS
( Till Ivannia - Svar pa ditt mail kommer snart, men tills dess. Lyssna pa The Kooks - She moves in her own way. It's got to make you smile. <3 )
Isle of Wight #42
Jag har last det minst tio ganger nu, men det ar fortfarande sa att det kliar lite i tarkanalerna. Och bara for att jag ar sjalvgod och inte litar pa att ni ar tekniska nog att kunna klicka in er pa Ivannias blogg sjalva for att alsa hela harligheten sa kommer det har.
Bara for att det gor att jag kanner mig minst tio meter lang och oovervinnerlig. For att ni ska fa lasa hur bra jag kan vara. Som en slags bevis pa att nagon saknar mig, om det skulle finnas nagon tvekan pa det. Men mest for att hon skriver sa jakla vackert. Och for att jag saknar henne.
Min van.
"But I'm trying not to think about it that much.
Så Josefine har skrivit ett lite små ledset blogg inlägg. Något som gör mig lite ledsen.
Det är ju mycket lättare att igorera en sån sak som saknad om det görs ihop. Om jag står och gaggar dag ut och dag in om hur mycket jag saknar häxan så skulle det ju inte vara lätt för någon av oss!..Jag skulle bli deprimerad och hon skulle bli frustrerad för att hon är för långt bort för att kunna slå mig i huvudet and tell me to shut the fuck up.
Så vi har klarat det rätt fint, Josefine och jag. Jag mådde som pissigast en vecka eller två efter hennes avgång, men sedan kom livet i vägen och nu så gör det bara ont när jag tänker på henne om nätterna (det gör ont en stund på natten men inget på dan...)
Så när hon skriver såna där fina saker på sin blogg och faktiskt medger att hon har någorlunda koll på vårt schema så gör det mig ledsen. Hon är för långt bort att krama, liksom.
Och jag saknar henne något fruktansvärt. Jag läser mina gamla blogg inlägg och dom är så fulla av en massa raljerande upp och ner om josefine hit och josefine dit. Och jag tänker på allt vi skulle ha gjort om hon vart här - skit i naturkunskapen Josefine!
TÄNK alla tråkiga hemmakvällar vi skulle ha suttit och fnissat åt dina föräldrar för att de sitter och sjunger med i så ska det låta. Eller kommenterar Danny i Let's dance. ( - Nej men Josefine, han är väl kanske något för dig, va?)
Vi skulle sitta i din säng en seg fredags kväll med en påse godis. Vi skulle ha musiken på din i-pod på låg volym, och jag skulle byta varenda gång det dök upp en Anna Ternheim, Markus Krunegård eller Sweeney Todd låt. Du skulle sitta och plinka på din gitarr och nynna tyst för dig själv, valfri låt som du med all säkerhet skulle göra om til en vacker visa utan att ens försöka.
Och vi skulle prata. Om allt mellan himmel och jord; du skulle låta mig klaga på mitt värdelösa liv och jag skulle låta dig klaga på andras...Vi skulle prata om våra planer i framtiden, vad vi skulle ha på oss på studenten ( - äh vafan det är väl bara att dra på sig en vit klänning den åker av rätt snart iallafall höhöhö) och få ångest inför vixenlivet ihop. Vi skulle börja spinna på designen på våra balklänningar. Vi skulle dissa varenda jävel som vi inte känner personligen, och du skulle pumpa mig på det senaste skvallret i blatte-Norrköping. Jag skulle babbla i det oändliga och du skulle skratta och reagera precis vid rätt ögonblick, för det är en sak som är så himla bra med dig: oavsett vem jag pratar om vet du nästan garanterat vem det är. Ingen av mina andra kompisar kan namnet på alla dom andra. Bara du, Josefine. Bara du. Du i din tur skulle berätta ALLT du hört om dina kompisar som ja egentligen inte känner, men du berättar så himla roligt att jag skrattar iallafall och tänker att vilka härliga kompisar du har - tänk om jag kunde få dig att skratta sådär när du berättar saker om mig för andra.
Vi skulle garanterat mobba varandra, du kanske liiiite mer övertygande än jag - vissa människor är helt enkelt bättre lämpade till vissa saker. Hahaha! Josefine = Dr. Cox.
Och kanske lite korsord? Kommer du ihåg i somras när du och jag satt i ett 30-gradigt kök och försökte lösa det sabla korsordet som till slut blev lite för mycket för oss båda?
- Rasen kråkor ingår i...?
- F-Å-G-E-L-J-Ä-V-L-A-R....
Eller vad sägs om en lek? Bläddra igenom din i-pod och lyssna på låten och sedan gissa sångare.
- Okey Ivannia, gissa den här!
- Eeeeh....Bethany Joy Lenz? Typ? Kanske?
- HAHAHAHA!!!
- Nahe??! Vem fan är det då??!
- RED HOT CHILI PEPPERS!!!
Josefine, hur du alltid fick mig att känna mig så trygg...säker på ett sätt jag aldrig lyckas uppnå själv. Hur du hjälpte mig igenom mina värsta kriser och drog mig ur mina mörka tankar alla de gånger jag sögs in. Alla de otaliga gånger du kom med ett dåligt skämt och ett välbehövligt gapskratt när allt bara verkat så hopplöst.
Allt var så lätt kring dig. Helt plötsligt övervinnligt. Möjligt. Kanske till och med inom räckhåll. Även för en genomskinlig och tafatt person som jag.
Du som älskar och uppskattar den riktiga Ivannia, psykfallet och det puckade jag-vet-ju-egentligen-bättre självspäkande "offret", och det utan att döma. Förstår du inte? Vad skulle jag ha gjort utan dig det gågna året? Det är JAG som saknar DIG.
Hur man kan älska någon så mycket efter så kort tids bekantskap...
Fyfan Josefine...
Fyfan.
Min allra käraste vän."
- Ivannia 2008-11-03 @ 22:25:00
Ingen har nagonsin skrivit nagot vackrare om mig.
Isle of Wight #40
Tisdag
Det ar ingen fara med mig.
Jag kanner att jag borde tala om det for er.
Foregaende inlagg var inte menat att lata sa depressivt.
Jag var nog bara trott, och det var mandag. Uppenbarligen ska jag inte skriva pa mandagar. Jo. Jag borde undvika det da det troligen skulle resultera i nagon slags massraddning fran Sverige.
Men tack sa galet mcyekt for att ni bryr er.
Jag alskar er.
Idag. Lektionerna ar avklarade. Nu ska jag bara ha musik litegrann, vilket innebar att jag lanar en gitarr och sitter och plinkar lite i ett rum, och sa ar det Cinderella rehearsals. Spannande spannande.
Fast jag ar lite halvkrasslig och kanner inte sa jattemycket for att sjunga. Attans.
I mrogon ar det 5 november - Firework day.
Jag har inte den blekaste aning om vad det innebar, men det blir nog spannande.
Herregud. Jag ar omgiven av engelska pojkar som diskuterar hur langt det ar mojligt att kasta en fotboll. De kommer inte fram till nagot vidare ar jag radd..
Och sen. Ivannia.
Vill du att jag ska grata eller?
Den glana hasten skrev typ det gulligaste inlagget jag nagonsin last.
Fast.. det ar sa fullspackat av interna grejer att ingen annan an jag ens kna forsta hur javla urgulligt det ar.
Min allra allra karaste hasjavel.
Du ar bast helt enkelt.
Det ar ingen fara med mig.
Jag kanner att jag borde tala om det for er.
Foregaende inlagg var inte menat att lata sa depressivt.
Jag var nog bara trott, och det var mandag. Uppenbarligen ska jag inte skriva pa mandagar. Jo. Jag borde undvika det da det troligen skulle resultera i nagon slags massraddning fran Sverige.
Men tack sa galet mcyekt for att ni bryr er.
Jag alskar er.
Idag. Lektionerna ar avklarade. Nu ska jag bara ha musik litegrann, vilket innebar att jag lanar en gitarr och sitter och plinkar lite i ett rum, och sa ar det Cinderella rehearsals. Spannande spannande.
Fast jag ar lite halvkrasslig och kanner inte sa jattemycket for att sjunga. Attans.
I mrogon ar det 5 november - Firework day.
Jag har inte den blekaste aning om vad det innebar, men det blir nog spannande.
Herregud. Jag ar omgiven av engelska pojkar som diskuterar hur langt det ar mojligt att kasta en fotboll. De kommer inte fram till nagot vidare ar jag radd..
Och sen. Ivannia.
Vill du att jag ska grata eller?
Den glana hasten skrev typ det gulligaste inlagget jag nagonsin last.
Fast.. det ar sa fullspackat av interna grejer att ingen annan an jag ens kna forsta hur javla urgulligt det ar.
Min allra allra karaste hasjavel.
Du ar bast helt enkelt.
Isle of Wight #38
Mandag
Lovet ar slut. Skola igen. Mandag.
Jag har inga lektioner forran klockan ett, men jag maste vara i skolan i alla fall.
For det har de sagt.
Sadetsa.
Och jag tanker lite pa att om jag vore hemma i Sverige sa skulle ingen tvinga mig att komma in till skolan om min forsta lektion var klockan ett. Och sa spinner jag vidare och fakturm ar att om jag vore i Sverige skulle jag ha Naturkunskapslektion nu. (Ja, jag ar en liten stalker. En laskig sadan som kollar upp mitt exklass schema bara for att jag har lite hemlangtan.)
Antagligen skulle jag sitta bredvid Ivannia. Och vi skulle ha varit uttrakade och hungriga. Langta efter lunchrasten och sant. Vi skulle skicka faniga lappar till varandra. Hon skulle varit upprord over nagot, och jag skulle ha skrivit att hon borde ta sig i kragen och skarpa sig lite. Hon hade antagligen kallat mig elak och cynisk och jag skulle ha skrattat at henne.
Det hade varit jattefint.
Men jag ar inte i Sverige. Jag ar pa Isle of Wight. Omgiven av en massa manniskor som ratar engelska och slanger sig med uttryck som "well weird" och sa vidare.
Just nu kanns det inte alls som att det ar sa jag vill ha det.
Jag langtar efter saker som jag ar van vid.
Ge mig lite trygghet tack?
Jag ar lite trott pa att vara ensam och mogen och vuxen. Ge mig en kram liksom.
En san dar "detarlugntalltkommerattordnasig-kram". Nu tack.
Nej. Allvarligt talat.
Egentligen handlar det nog mest om att jag har haft ett sjukt roligt lov, och nu ar det mandag igen.
Suck.
Jag underhaller mig med att lasa svenska bloggar. For det gor mig ju inte mer nostalgisk eller sa. Absolut inte. Nej.
Och min Sara ringde igar ocksa. Det var helt fantastiskt underbart att hora hennes rost.
Jag saknar henne. Min palsboll.
Nu ska jag skarpa mig.
Det ar inte sa illa som det later.
Det ar bara mandag.
Lovet ar slut. Skola igen. Mandag.
Jag har inga lektioner forran klockan ett, men jag maste vara i skolan i alla fall.
For det har de sagt.
Sadetsa.
Och jag tanker lite pa att om jag vore hemma i Sverige sa skulle ingen tvinga mig att komma in till skolan om min forsta lektion var klockan ett. Och sa spinner jag vidare och fakturm ar att om jag vore i Sverige skulle jag ha Naturkunskapslektion nu. (Ja, jag ar en liten stalker. En laskig sadan som kollar upp mitt exklass schema bara for att jag har lite hemlangtan.)
Antagligen skulle jag sitta bredvid Ivannia. Och vi skulle ha varit uttrakade och hungriga. Langta efter lunchrasten och sant. Vi skulle skicka faniga lappar till varandra. Hon skulle varit upprord over nagot, och jag skulle ha skrivit att hon borde ta sig i kragen och skarpa sig lite. Hon hade antagligen kallat mig elak och cynisk och jag skulle ha skrattat at henne.
Det hade varit jattefint.
Men jag ar inte i Sverige. Jag ar pa Isle of Wight. Omgiven av en massa manniskor som ratar engelska och slanger sig med uttryck som "well weird" och sa vidare.
Just nu kanns det inte alls som att det ar sa jag vill ha det.
Jag langtar efter saker som jag ar van vid.
Ge mig lite trygghet tack?
Jag ar lite trott pa att vara ensam och mogen och vuxen. Ge mig en kram liksom.
En san dar "detarlugntalltkommerattordnasig-kram". Nu tack.
Nej. Allvarligt talat.
Egentligen handlar det nog mest om att jag har haft ett sjukt roligt lov, och nu ar det mandag igen.
Suck.
Jag underhaller mig med att lasa svenska bloggar. For det gor mig ju inte mer nostalgisk eller sa. Absolut inte. Nej.
Och min Sara ringde igar ocksa. Det var helt fantastiskt underbart att hora hennes rost.
Jag saknar henne. Min palsboll.
Nu ska jag skarpa mig.
Det ar inte sa illa som det later.
Det ar bara mandag.
Isle of Wight #35
Onsdag
Jag sitter i skolan. I the sixth form room, som ar nagons slags kombination av studielokal och sallskapsrum. Finfint.
Hur som haver, jag ar mattligt road och tankte passa pa att ge er en uppdatering. Straight form school liksom. Wehey.
Jag ville inte stiga upp ur sangen i morse. Det var kallt! Inte ens tnaken pa en varm dusch lockade, vilket i och for sig kan ha nagot att gora med att det tar ca fem minuter innnan varmvattnet kommer igang.. Brr.
Men ivag till skolan kom vi i alla fall, efter att ha klarat av alla morgonforberedelser.
Vi ar nyttiga i veckan och ater fruktsallad till lunch. Det ar inte alls daligt ska jag tala om for er. Mums.
Men.. ett litet bakslag idag - jordgubbarna hade blivit mogliga. Attans.
Det var bara att slanga.. jag var inte glad.
Mm. Nu blev jag hungrig ocksa.
Det ar lunch om en kvart. Wey.
Sen ska jag ta porttrattfotografier av Seda, Debbi och Lovisa, som nagot motvilligt gatt med pa att agera modeller.
Ha, det ar jatteorforberett, men jag far improvisera frma nagot fint.
Nasta vecka har jag tankt terrorisera Seda genom att tvinga henne att sta modell igen och kla ut henne i massa olika roller a la Cindy Sherman. Det blir spannande. Och.. hon har faktiskt gatt med pa det. Sadetsa.
Idag upptackte utbytisarna att jag har tre namn. Mitt tilltalsnamn och mina tva mellan namn.
Det var morgonens hetaste samtalsamne och de var galet fascinerade. Jag hajar inte..
Nu heter jag i alla fall Josefine Sara Ellen hela tiden.
Galna manniskor. ^^
PUSS
Jag sitter i skolan. I the sixth form room, som ar nagons slags kombination av studielokal och sallskapsrum. Finfint.
Hur som haver, jag ar mattligt road och tankte passa pa att ge er en uppdatering. Straight form school liksom. Wehey.
Jag ville inte stiga upp ur sangen i morse. Det var kallt! Inte ens tnaken pa en varm dusch lockade, vilket i och for sig kan ha nagot att gora med att det tar ca fem minuter innnan varmvattnet kommer igang.. Brr.
Men ivag till skolan kom vi i alla fall, efter att ha klarat av alla morgonforberedelser.
Vi ar nyttiga i veckan och ater fruktsallad till lunch. Det ar inte alls daligt ska jag tala om for er. Mums.
Men.. ett litet bakslag idag - jordgubbarna hade blivit mogliga. Attans.
Det var bara att slanga.. jag var inte glad.
Mm. Nu blev jag hungrig ocksa.
Det ar lunch om en kvart. Wey.
Sen ska jag ta porttrattfotografier av Seda, Debbi och Lovisa, som nagot motvilligt gatt med pa att agera modeller.
Ha, det ar jatteorforberett, men jag far improvisera frma nagot fint.
Nasta vecka har jag tankt terrorisera Seda genom att tvinga henne att sta modell igen och kla ut henne i massa olika roller a la Cindy Sherman. Det blir spannande. Och.. hon har faktiskt gatt med pa det. Sadetsa.
Idag upptackte utbytisarna att jag har tre namn. Mitt tilltalsnamn och mina tva mellan namn.
Det var morgonens hetaste samtalsamne och de var galet fascinerade. Jag hajar inte..
Nu heter jag i alla fall Josefine Sara Ellen hela tiden.
Galna manniskor. ^^
PUSS
Isle of Wight #33
Torsdag
Än en gång har jag och Seda tagit oss till Joe's för att vara lite sociala med folk från våra respektive hemland.
Finfint.
Jag saknar er allihopa.
Idag när jag satt i skolan och hade tråkigt läste jag Moas blogg till exempel.
Den jäkeln.
Hon har blivit värsta mogen och vuxen och jobbar. Och åker iväg till Australien snart.
Det fick mig att inse att det händer saker i Sverige fast jag inte är där.
Jag gillart inte.
Annars är det hleg snart igen.
Det blir en myshelg tror jag.
Först filmkväll med Seda efter Kung Fun imorgon, och sedan myskväll hemma hos Lovisa.
I like it.
Än en gång har jag och Seda tagit oss till Joe's för att vara lite sociala med folk från våra respektive hemland.
Finfint.
Jag saknar er allihopa.
Idag när jag satt i skolan och hade tråkigt läste jag Moas blogg till exempel.
Den jäkeln.
Hon har blivit värsta mogen och vuxen och jobbar. Och åker iväg till Australien snart.
Det fick mig att inse att det händer saker i Sverige fast jag inte är där.
Jag gillart inte.
Annars är det hleg snart igen.
Det blir en myshelg tror jag.
Först filmkväll med Seda efter Kung Fun imorgon, och sedan myskväll hemma hos Lovisa.
I like it.
Isle of Wight #32
Tisdag
Åh vad jag gillar tisdagar bättre än måndagar. Wehey.
Idag har varit en sådan där bra dag – pinsamma uppgifter i Travel and tourism till trots (Jag var tvungen att visa vad jag gick för inom customer service genom att svara i telefon och bäst jag kunde försöka hjälpa en kvinna som ville resa till Ryssland. Det var ju lite knepigt. Min engelska blev ju inte direkt bättre av pressen. Men det gick.)
En bra dag i alla fall.
Jag klippte håret idag minsann, på mig själv. Eller.. jag klippte luggen. Men nämnas bör att jag inte ser helt förjävlig ut. Helt okej faktiskt. Wehey for me!
Och så hade vi singer practice.. Christina Aguilera och Shaun Kingston FTW. Not.
Det blir kanske bal ändå. Om jag lyckas ragga upp någon vettig att gå med, och om jag hittar ngåot vettigt att ha på mig. Min kära mor har precis via telefon talat om för mig hur viktigt det är att jag tar vara på alla upplevelser jag får möjlighet till här, och att jag bara får chansen en gång. Hon är ganska klok hon.
Alltså.. jag känner att jag måste be om ursäkt. Min svenska är verkligen urusel för tillfället.
Förlåt.
Åh vad jag gillar tisdagar bättre än måndagar. Wehey.
Idag har varit en sådan där bra dag – pinsamma uppgifter i Travel and tourism till trots (Jag var tvungen att visa vad jag gick för inom customer service genom att svara i telefon och bäst jag kunde försöka hjälpa en kvinna som ville resa till Ryssland. Det var ju lite knepigt. Min engelska blev ju inte direkt bättre av pressen. Men det gick.)
En bra dag i alla fall.
Jag klippte håret idag minsann, på mig själv. Eller.. jag klippte luggen. Men nämnas bör att jag inte ser helt förjävlig ut. Helt okej faktiskt. Wehey for me!
Och så hade vi singer practice.. Christina Aguilera och Shaun Kingston FTW. Not.
Det blir kanske bal ändå. Om jag lyckas ragga upp någon vettig att gå med, och om jag hittar ngåot vettigt att ha på mig. Min kära mor har precis via telefon talat om för mig hur viktigt det är att jag tar vara på alla upplevelser jag får möjlighet till här, och att jag bara får chansen en gång. Hon är ganska klok hon.
Alltså.. jag känner att jag måste be om ursäkt. Min svenska är verkligen urusel för tillfället.
Förlåt.
Isle of Wight #31
Måndag
Wow, nu inser jag verkligen att jag börjar komma in i vardagslivet här.
Beviset: Jag har börjat hata måndagar lika mycket som jag gör hemma i Sverige. Ni vet, den där känslan man har när man måste ta sig igenom en hel skoldag efter en rolig helg, att man bara skulle vilja leta upp ett litet hörn och lägga sig ner och dö. Ungefär.
Haha, nej okej, jag överdriver kanske en aning, men allvarligt talat. Måndagar suger.
Idag har jag varit riktigt produktiv och lyckats göra klart både Engelsk litteratur och fotografi läxor klara. Hurra för mig och min ambitiösa läggning som tittar fram då och då.
Tydligen så får man inte gå på Balen om man är minderårig. Det betyder att ingen av utbytesstudenterna kan gå – utom jag. Men hjälp liksom. Jag känner inte riktigt att jag vill gå dit som den enda utbölingen liksom. Hm, jag vet inte. Det vore dessutom en välsignelse för min något ansträngda plånbok om jag lät bli att gå. Och.. det vore ju rätt så skönt.
Mah, jag är omgiven av galna tyskor som älskar High School Musical! Hur gick det här till egentligen? Inte ens min kära svenska stöttar mig i min ovilja mot sockersöta prepubertala barn som springer omkring i omgivningar med helgalna färgsättningar a la Disneychannel. Nej, spy på det säger jag. Tyskorna å andra sidan säger – Låt oss se High School Musical 3 på bio! Weeey! Över min döda kropp.. Fast, bio vore ju inte helt fel. Jag kanske kan lyckas dra med mig någon med samma inställning och se någon annan film. Den där nya, Mirrors eller vad den nu heter, verkar ju inte helt fel. Fast.. då får nog Seda dela säng med mig sedan när jag inte kan sova.
Och.. eftersom min käraste far klagar på att jag dissar min lilla tyska hela tiden så får jag väl se till att ägna ett inlägg till att lovprisa henne: Hon är faktiskt, utan tvivel, den bästa tyskan som finns. Helgalen och sjukt kul. Passar mig perfa. Jag börjar inse hur lycklig jag kan skatta mig för att jag fick henne, för nu har jag fått se ett par avskräckande exempel på utbytisar som inte alls passar ihop men ändå tvingats dela rum och så vidare.
It’s well good, så att säga.
Wow, nu inser jag verkligen att jag börjar komma in i vardagslivet här.
Beviset: Jag har börjat hata måndagar lika mycket som jag gör hemma i Sverige. Ni vet, den där känslan man har när man måste ta sig igenom en hel skoldag efter en rolig helg, att man bara skulle vilja leta upp ett litet hörn och lägga sig ner och dö. Ungefär.
Haha, nej okej, jag överdriver kanske en aning, men allvarligt talat. Måndagar suger.
Idag har jag varit riktigt produktiv och lyckats göra klart både Engelsk litteratur och fotografi läxor klara. Hurra för mig och min ambitiösa läggning som tittar fram då och då.
Tydligen så får man inte gå på Balen om man är minderårig. Det betyder att ingen av utbytesstudenterna kan gå – utom jag. Men hjälp liksom. Jag känner inte riktigt att jag vill gå dit som den enda utbölingen liksom. Hm, jag vet inte. Det vore dessutom en välsignelse för min något ansträngda plånbok om jag lät bli att gå. Och.. det vore ju rätt så skönt.
Mah, jag är omgiven av galna tyskor som älskar High School Musical! Hur gick det här till egentligen? Inte ens min kära svenska stöttar mig i min ovilja mot sockersöta prepubertala barn som springer omkring i omgivningar med helgalna färgsättningar a la Disneychannel. Nej, spy på det säger jag. Tyskorna å andra sidan säger – Låt oss se High School Musical 3 på bio! Weeey! Över min döda kropp.. Fast, bio vore ju inte helt fel. Jag kanske kan lyckas dra med mig någon med samma inställning och se någon annan film. Den där nya, Mirrors eller vad den nu heter, verkar ju inte helt fel. Fast.. då får nog Seda dela säng med mig sedan när jag inte kan sova.
Och.. eftersom min käraste far klagar på att jag dissar min lilla tyska hela tiden så får jag väl se till att ägna ett inlägg till att lovprisa henne: Hon är faktiskt, utan tvivel, den bästa tyskan som finns. Helgalen och sjukt kul. Passar mig perfa. Jag börjar inse hur lycklig jag kan skatta mig för att jag fick henne, för nu har jag fått se ett par avskräckande exempel på utbytisar som inte alls passar ihop men ändå tvingats dela rum och så vidare.
It’s well good, så att säga.
Isle of Wight #18
Tisdag
Wah, jag är trött.
Änu en skoldag avklarad. Jag lär mig så mycket här, det är galet.
Haha, nej okej. Men det är intressant, och särskilt språket börjar kännas bättre nu.
Jag behöver inte tänka efter lika länge hur jag ska formulera mig.
Det känns fint.
Idag lyckades jag äntligen med Pinhole photography, och om det går så ska jag försöka lägga ut den lykade bilden här.
Finfint.
Alla bilder (alla två..) jag försökte ta på Seda blev dåliga. Jag bytte ut henne mot ett träd - strålande resultat.
Det vara fotografi alltså.
Jag har minsann haft Travel and tourism idag också. Det är intressant. Customer service och sånt.
Strålande utsikter för mig. Typ.
Det som förvnar mig mest i det här landet är fortfarande hur galet artiga all är. Fast.. de andra utbytesstudenterna är också helartiga.
Kanske är det bara vi svenskar som är fett oartiga?
Jag vet inte.
Men jag har då aldrig upplevt så mycket dörröppnande och ursäktande förut.
För att reda ut någonting som kan förvirra folk:
Om en engelsman/kvinna vill bjuda er på Yorkshirepudding och ni är tveksamma för att ni inte vet vad det är.
Det är tjockpannkaka.
Sådär ja, då vet ni.
Fast.. det äts ju inte med sylt precis. Nejdå. Här är det ett tillbehör till kyckling. Och potatis.
För övrigt så har jag lärt mig lite tyska nu, fast bara knäppa saker.
Seda säger att jag pratar som de gör i gamla tyska filmer. Jag tror inte att det var en komplimang.
Jag tänker lite på hur de pratar i gamla svenska filmer och skrattar för mig själv.
Du bist hässlich!
Och Linus.
Jag ramlade inte en endaste gång under skridksoåkningen.
Sveriges stolthet liksom.
Det är underligt, men kul, hur mycket jag vågar göra här som jag alrdig skulle drömma om i Sverige. Imorgon blir en spännande dag.
Wah, jag är trött.
Änu en skoldag avklarad. Jag lär mig så mycket här, det är galet.
Haha, nej okej. Men det är intressant, och särskilt språket börjar kännas bättre nu.
Jag behöver inte tänka efter lika länge hur jag ska formulera mig.
Det känns fint.
Idag lyckades jag äntligen med Pinhole photography, och om det går så ska jag försöka lägga ut den lykade bilden här.
Finfint.
Alla bilder (alla två..) jag försökte ta på Seda blev dåliga. Jag bytte ut henne mot ett träd - strålande resultat.
Det vara fotografi alltså.
Jag har minsann haft Travel and tourism idag också. Det är intressant. Customer service och sånt.
Strålande utsikter för mig. Typ.
Det som förvnar mig mest i det här landet är fortfarande hur galet artiga all är. Fast.. de andra utbytesstudenterna är också helartiga.
Kanske är det bara vi svenskar som är fett oartiga?
Jag vet inte.
Men jag har då aldrig upplevt så mycket dörröppnande och ursäktande förut.
För att reda ut någonting som kan förvirra folk:
Om en engelsman/kvinna vill bjuda er på Yorkshirepudding och ni är tveksamma för att ni inte vet vad det är.
Det är tjockpannkaka.
Sådär ja, då vet ni.
Fast.. det äts ju inte med sylt precis. Nejdå. Här är det ett tillbehör till kyckling. Och potatis.
För övrigt så har jag lärt mig lite tyska nu, fast bara knäppa saker.
Seda säger att jag pratar som de gör i gamla tyska filmer. Jag tror inte att det var en komplimang.
Jag tänker lite på hur de pratar i gamla svenska filmer och skrattar för mig själv.
Du bist hässlich!
Och Linus.
Jag ramlade inte en endaste gång under skridksoåkningen.
Sveriges stolthet liksom.
Det är underligt, men kul, hur mycket jag vågar göra här som jag alrdig skulle drömma om i Sverige. Imorgon blir en spännande dag.
Isle of Wight #10
Onsdag
Sista lovdagen - imorgon börjar skolan, allvarligt, ansvaret. Hela härligheten.
Nervigt.
Jag är faktiskt nervös på riktigt, för i morgon måste jag umgås med en massa infödingar som har det engelska språket som i en liten ask. Själv har jag det snarare i en stor säck. Ibland måste man rota rätt rejält för att hitta de rätta orden. Men det ska nog lösa sig.
Vi har varit på skolan och valt ämnen, och det blev engelska, engelsk litteratur (för att jag alltid har varit en liten kulturnärd och alltid kommer att vara det), fotografi (som blir väldigt spännande att se hur det går med en halvfungerande kamera, spännande spännande) och sport (som jag hoppas innehåller någon form av fysisk aktivitet snarare än ett studium av sportens historia - håll tummarna).
Så ser det ut alltså. Fint.
Jag börjar halv nio imorgon alltså. Men jag har ine den blekaste aning om var jag ska befinna mig.
Seda och jag planerar därför att tillverka skyltar som vi kan hänga runt halsen. "I'm a foreign student. Please, help me."
Det blir nog bra.
Nej, vi får helt enkelt gå till expeditionen och fråga hur vi ska göra. Det blir bra.
Så länge ingen tvingar mig att ställa mig framför en grupp människor och berätta om mig jsälv så är jag nöjd.
Annars har vi träffat de andra två utbytesstudenterna av kvinnligt kön som bor i Ryde. En norska och en tyska. Perfekt. Seda och tyskan (Regina) babblade på på tyska. En massa galet tjatter blev det - det är ett roligt språk det där.
Jag och norskan (Kari) försökte kommunicera lite på svenska respektive norska, men tydligen så har jag ingen vidare talang för att förstå det lutiga språket, så vi övergick till att samtala på engelska.
Om kristna privatksolor, bibeln, religiösa övertygelser, huruvida homosexuella borde få gifta sig i kyrkan, familjeproblem och så vidare. Inget djupt samtal alltså. Kallprat liksom.
Det var väldans trevlig att få babbla på om lite mer "tjejiga" saker för omväxlings skull. Finfint.
Jag och Seda har planer på att organisera en grillfest på stranden för alla öns utbytesstudenter - eftersom ingen annan verkar ta något initiativ för att vi alla ska få träffas liksom.
Stor brasa på stranden, gitarrspel, vågor - föreställ er. Det blir nog massa mysigt.
Jag önskar lite att ni alla var här och kunde dela alla upplevelser med mig. Tankarna slår mig ibland - det här skulle Ivannia garva ihjäl sig åt, Mamma skulle verkligen inte gilla det här, det här skulle Pappa tyckt var kul, Sara skulle tycka om den här tröjan, Jessica hade älskat det där skämtet, Emil hade lugnt tyckt att den där tjejen var snygg. Och så vidare.
Om ni inte fanns med där uppe så beror det inte på att jag hatar er - bara på att jag inte tänkt på er, idag.
Så är det.
För jag saknar er, galna människor, mer än ni anar.
Sista lovdagen - imorgon börjar skolan, allvarligt, ansvaret. Hela härligheten.
Nervigt.
Jag är faktiskt nervös på riktigt, för i morgon måste jag umgås med en massa infödingar som har det engelska språket som i en liten ask. Själv har jag det snarare i en stor säck. Ibland måste man rota rätt rejält för att hitta de rätta orden. Men det ska nog lösa sig.
Vi har varit på skolan och valt ämnen, och det blev engelska, engelsk litteratur (för att jag alltid har varit en liten kulturnärd och alltid kommer att vara det), fotografi (som blir väldigt spännande att se hur det går med en halvfungerande kamera, spännande spännande) och sport (som jag hoppas innehåller någon form av fysisk aktivitet snarare än ett studium av sportens historia - håll tummarna).
Så ser det ut alltså. Fint.
Jag börjar halv nio imorgon alltså. Men jag har ine den blekaste aning om var jag ska befinna mig.
Seda och jag planerar därför att tillverka skyltar som vi kan hänga runt halsen. "I'm a foreign student. Please, help me."
Det blir nog bra.
Nej, vi får helt enkelt gå till expeditionen och fråga hur vi ska göra. Det blir bra.
Så länge ingen tvingar mig att ställa mig framför en grupp människor och berätta om mig jsälv så är jag nöjd.
Annars har vi träffat de andra två utbytesstudenterna av kvinnligt kön som bor i Ryde. En norska och en tyska. Perfekt. Seda och tyskan (Regina) babblade på på tyska. En massa galet tjatter blev det - det är ett roligt språk det där.
Jag och norskan (Kari) försökte kommunicera lite på svenska respektive norska, men tydligen så har jag ingen vidare talang för att förstå det lutiga språket, så vi övergick till att samtala på engelska.
Om kristna privatksolor, bibeln, religiösa övertygelser, huruvida homosexuella borde få gifta sig i kyrkan, familjeproblem och så vidare. Inget djupt samtal alltså. Kallprat liksom.
Det var väldans trevlig att få babbla på om lite mer "tjejiga" saker för omväxlings skull. Finfint.
Jag och Seda har planer på att organisera en grillfest på stranden för alla öns utbytesstudenter - eftersom ingen annan verkar ta något initiativ för att vi alla ska få träffas liksom.
Stor brasa på stranden, gitarrspel, vågor - föreställ er. Det blir nog massa mysigt.
Jag önskar lite att ni alla var här och kunde dela alla upplevelser med mig. Tankarna slår mig ibland - det här skulle Ivannia garva ihjäl sig åt, Mamma skulle verkligen inte gilla det här, det här skulle Pappa tyckt var kul, Sara skulle tycka om den här tröjan, Jessica hade älskat det där skämtet, Emil hade lugnt tyckt att den där tjejen var snygg. Och så vidare.
Om ni inte fanns med där uppe så beror det inte på att jag hatar er - bara på att jag inte tänkt på er, idag.
Så är det.
För jag saknar er, galna människor, mer än ni anar.
Isle of Wight #3
Idag har vi fått en rundtur i Ryde.
Jag har sett min skola – ett tegelmonster – och så har vi varit på Union street och någon mer gata.
Where all the shops are, som Pamela uttryckte det.
Jag investerade i lite tvål och shampo. Och ett par tofflor. Rosa. För att det är min favoritfärg liksom.
Nej, faktiskt. Färgen vägs upp av att de är extremt sköna och varma. Wehey.
Den där springturen för att göra Veronica stolt blev det nog inte så mycket av.. men jag och Seda (tyskan) ska iväg till ”Smokey Joe’s” senare. Det är ett internetcafé och då ska jag uppdaera bloggen och se om det är någon som saknar mig så pass mycket att den komponerat ett mail. Maha. Spännande. Öh, poängen var i alla fall att då får vi ju en promenad i alla fall.
Jag ska försöka ladda upp ett par bilder på mitt rum och så också tror jag. Så ni får se hela härligheten.
Wunderbart!
Under stadsturen förundrades jag över att allt är billigare än i Sverige.
Mina tofflor till exempel kostade £3.50 – typ 42 kronor alltså. Finfint. Fast .. det kanske beror på att det är en sådan liten stad. Eller att det är en turiststad. Hm. Tål att funderas på.
Jag måste köpa ett par skor också, eftersom att de par jag tog med mig från Sverige är tygskor.
Inte jättesmart kanske.. Ett par rejäla jympaskor som är vattentäta alltså. Då blir mamma glad hemma i Sverige.
Det bor ju en svenska och en tyska i Newport (Öns huvudstad) och där ska den bästa shoppingen vara också. Det går bussar dit var tionde minut för £1. Det blir massa fint.
Vi var inne i någon slags turist informationsgrej också och fick en massa kartor så att vi ska lära oss hitta.
Tydligen så har jag en ångjärnväg på cykelavstånd från huset.
Pappa kommer att älska det.
Jag kanske besöker den till och med, bara för att göra honom stolt – och lite avundsjuk.
Pamela vill förresten para ihop mig med en vän till henne.
En 28-årig badvakt som för närvarande inte jobbar, utan tar hand om sin son som är 6 år.
Låter det inte som ett kap? Mahaha.
Jag försökte artigt förklara att 28 nog var lite för gammalt för mig. Jag tror att hon förstod.
Jag HOPPAS att hon förstod.
Att jag redan fyllt arton imponerade på henne förresten.
”Oh, then you can visit the local pubs!” utbrast hon glatt. Ja, sa jag. Fint är det.
Hon sa att Seda kunde följa med också, men hon fick visst nöja sig med ”Lemonade”.
Idag: Regn – Mjo. Fast snarare jättetätt duggregn som gör en helt blöt överallt, trots att man knapp lägger märke till det. Bloody weather!
Pojkar – None. Men så har jag varit extremt upptagen med att se på allt annat. Jag har knappt märkt om en hel parad Johnny Depp-wannabees hade paraderat förbi mig.
Senare tillägg:
Om pojkarna - 1. Bartendern på Joe's var massa massa söt. Jag ska nog bli stamkund här.
Eller .. ja .. det kommer jag ju att bli.
Jag har sett min skola – ett tegelmonster – och så har vi varit på Union street och någon mer gata.
Where all the shops are, som Pamela uttryckte det.
Jag investerade i lite tvål och shampo. Och ett par tofflor. Rosa. För att det är min favoritfärg liksom.
Nej, faktiskt. Färgen vägs upp av att de är extremt sköna och varma. Wehey.
Den där springturen för att göra Veronica stolt blev det nog inte så mycket av.. men jag och Seda (tyskan) ska iväg till ”Smokey Joe’s” senare. Det är ett internetcafé och då ska jag uppdaera bloggen och se om det är någon som saknar mig så pass mycket att den komponerat ett mail. Maha. Spännande. Öh, poängen var i alla fall att då får vi ju en promenad i alla fall.
Jag ska försöka ladda upp ett par bilder på mitt rum och så också tror jag. Så ni får se hela härligheten.
Wunderbart!
Under stadsturen förundrades jag över att allt är billigare än i Sverige.
Mina tofflor till exempel kostade £3.50 – typ 42 kronor alltså. Finfint. Fast .. det kanske beror på att det är en sådan liten stad. Eller att det är en turiststad. Hm. Tål att funderas på.
Jag måste köpa ett par skor också, eftersom att de par jag tog med mig från Sverige är tygskor.
Inte jättesmart kanske.. Ett par rejäla jympaskor som är vattentäta alltså. Då blir mamma glad hemma i Sverige.
Det bor ju en svenska och en tyska i Newport (Öns huvudstad) och där ska den bästa shoppingen vara också. Det går bussar dit var tionde minut för £1. Det blir massa fint.
Vi var inne i någon slags turist informationsgrej också och fick en massa kartor så att vi ska lära oss hitta.
Tydligen så har jag en ångjärnväg på cykelavstånd från huset.
Pappa kommer att älska det.
Jag kanske besöker den till och med, bara för att göra honom stolt – och lite avundsjuk.
Pamela vill förresten para ihop mig med en vän till henne.
En 28-årig badvakt som för närvarande inte jobbar, utan tar hand om sin son som är 6 år.
Låter det inte som ett kap? Mahaha.
Jag försökte artigt förklara att 28 nog var lite för gammalt för mig. Jag tror att hon förstod.
Jag HOPPAS att hon förstod.
Att jag redan fyllt arton imponerade på henne förresten.
”Oh, then you can visit the local pubs!” utbrast hon glatt. Ja, sa jag. Fint är det.
Hon sa att Seda kunde följa med också, men hon fick visst nöja sig med ”Lemonade”.
Idag: Regn – Mjo. Fast snarare jättetätt duggregn som gör en helt blöt överallt, trots att man knapp lägger märke till det. Bloody weather!
Pojkar – None. Men så har jag varit extremt upptagen med att se på allt annat. Jag har knappt märkt om en hel parad Johnny Depp-wannabees hade paraderat förbi mig.
Senare tillägg:
Om pojkarna - 1. Bartendern på Joe's var massa massa söt. Jag ska nog bli stamkund här.
Eller .. ja .. det kommer jag ju att bli.
If I could pretend that I'm asleep, when my tears start to fall
Det var lite som att dra ur en propp. Det gick inte att sluta. Förfärligt.
Jag gillar ju inte alls det här med avsked. Det suger fet hästballe helt enkelt. BLÖH.
Ett år går ganska fort, men det är mycket som kan hända, och det kommer hända saker - utan mig. Paniken liksom.
Hejdå fika med Jupitertjejerna idag. Det var fint. De är fantastiska. Jag kommer sakna flickorna som fan.
Och det blev ju inte bättre efter det. Mer sista-gången-grejer .. Jag och Sara hade vår sista myskväll. Disney och choklad. Finfint.
Sara somnade, men det gjorde ingenting. Sara somnar jämt. Det hade inte varit på riktigt om hon inte gjort det.
Sen gick jag hem, med musik i öronen.
Jag såg ett stjärnfall.
Fint avslut liksom.
Fan i helvetets jävla skitfitta.
Lite så är det. Fast .. positivt också liksom. På samma gång. Allt på samma gång.
Min Häst.
Min Pälsboll.
Jag gillar ju inte alls det här med avsked. Det suger fet hästballe helt enkelt. BLÖH.
Ett år går ganska fort, men det är mycket som kan hända, och det kommer hända saker - utan mig. Paniken liksom.
Hejdå fika med Jupitertjejerna idag. Det var fint. De är fantastiska. Jag kommer sakna flickorna som fan.
Och det blev ju inte bättre efter det. Mer sista-gången-grejer .. Jag och Sara hade vår sista myskväll. Disney och choklad. Finfint.
Sara somnade, men det gjorde ingenting. Sara somnar jämt. Det hade inte varit på riktigt om hon inte gjort det.
Sen gick jag hem, med musik i öronen.
Jag såg ett stjärnfall.
Fint avslut liksom.
Fan i helvetets jävla skitfitta.
Lite så är det. Fast .. positivt också liksom. På samma gång. Allt på samma gång.
Min Häst.
Min Pälsboll.
I need to know tonight
Jag har köpt världens finaste paraply (ply ply ply ply). Fint är det. Odrägligt fint till och med.
Tack lagerhaus liksom.
Nu önskar jag bara att jag hade ett par söta röda stövlar och en söt röd regnkappa att matcha med. Fint.
Uppdrag fynda i England kanske?
Där, om någonstans, borde de ju ha utvecklat regnkläder till något åtråvärt.
Annars är ju det en affärsidé. En regnklädeskollektion. Yeah.
Låt mig spricka sönder, det har jag verkligen förtjänat
Det har varit en sådan dag idag.
Ni vet, en sån där då man inte har lust att göra någonting.
Jag har vandrat omkring som en zombie i duntofflor och inte gjort något vettigt över huvud taget.
Förutom att hälsa på Jessica, det är ganska vettigt.
Och så har jag lagt mig till med nya favoritord - underbart.
Man tar ett positivt ord och lägger till något negativt.
T ex fantastiskt uselt, eller helt idiotiskt underbart.
Är det inte vackert?
Och i övrigt börjar jag inse att det är dags att börja ta avsked av människor nu. Det tycker jag inte om, och eftersom att jag inte vill inse det egentligen kan jag inte hålla mig allvarlig när folk blir sentimentala. Det slutar antingen med att jag skämtar bort det eller försöker övertyga dem om att de kommer ersätta mig med någon annan. Ibland både och.
Det är inte det att jag är okänslig. Jag orkar bara inte ta det till mig. Än.
Jag kommer sakna alla. Ofantligt mycket.
Det är bara det att.. avsked är so not my bag of potato chips.. Tyvärr.
Jag är sorgligt usel på att vara sentimental - på riktigt.
Men jag är extremt bra på att vara oseriöst sentimental.
Vad kan jag säga.
It's just me.
Vänta bara. Jag kommer att bryta ihop. Bara så att ni vet, och inte blir besvikna.
Ni kanske bara inte får bevittna det.
Ni vet, en sån där då man inte har lust att göra någonting.
Jag har vandrat omkring som en zombie i duntofflor och inte gjort något vettigt över huvud taget.
Förutom att hälsa på Jessica, det är ganska vettigt.
Och så har jag lagt mig till med nya favoritord - underbart.
Man tar ett positivt ord och lägger till något negativt.
T ex fantastiskt uselt, eller helt idiotiskt underbart.
Är det inte vackert?
Och i övrigt börjar jag inse att det är dags att börja ta avsked av människor nu. Det tycker jag inte om, och eftersom att jag inte vill inse det egentligen kan jag inte hålla mig allvarlig när folk blir sentimentala. Det slutar antingen med att jag skämtar bort det eller försöker övertyga dem om att de kommer ersätta mig med någon annan. Ibland både och.
Det är inte det att jag är okänslig. Jag orkar bara inte ta det till mig. Än.
Jag kommer sakna alla. Ofantligt mycket.
Det är bara det att.. avsked är so not my bag of potato chips.. Tyvärr.
Jag är sorgligt usel på att vara sentimental - på riktigt.
Men jag är extremt bra på att vara oseriöst sentimental.
Vad kan jag säga.
It's just me.
Vänta bara. Jag kommer att bryta ihop. Bara så att ni vet, och inte blir besvikna.
Ni kanske bara inte får bevittna det.
If this is what you want then fire at will
Åh. Agony.
Det är vid sådana tillfällen man önskar att man kvävt spädbarnet i dess linda - så att säga.
Jag funderar lite över vad som hade kunnat vara och inser att - nej. Egentligen var det nog bara en förbjuden och ouppnåelig fantasi. Och det var allt, inget mer, är jag rädd.
Jag är bara ledsen att jag inte gjorde klart det. Från början.
Det är vid sådana tillfällen man önskar att man kvävt spädbarnet i dess linda - så att säga.
Jag funderar lite över vad som hade kunnat vara och inser att - nej. Egentligen var det nog bara en förbjuden och ouppnåelig fantasi. Och det var allt, inget mer, är jag rädd.
Jag är bara ledsen att jag inte gjorde klart det. Från början.
I can't explain myself at all
Idag har jag jobbat.
Jag har burit möbler - i fyra timmar.
Det ni.
Och ikväll är det ngåon slags avslutning för alla sommarjobbare på Sportscamp.
Tävlingar och sånt.
Men för oss var det där helt oorganiserat och ingen av arbetsledarna ska dit,
så jag känner mig inte alls pepp.
Inte alls.
Dagens lärdom:
Man blir bitter av att bära möbler.
Glass gör en glad igen.
I morgon är det min sista dag.
Lyckan.
Jag har burit möbler - i fyra timmar.
Det ni.
Och ikväll är det ngåon slags avslutning för alla sommarjobbare på Sportscamp.
Tävlingar och sånt.
Men för oss var det där helt oorganiserat och ingen av arbetsledarna ska dit,
så jag känner mig inte alls pepp.
Inte alls.
Dagens lärdom:
Man blir bitter av att bära möbler.
Glass gör en glad igen.
I morgon är det min sista dag.
Lyckan.
Hello, good morning, how have you been?
Jag har förlorat min kines!
Dumma Hongkong och dumma stipendium som dumma kineser tar tillbaka.
Min kines var ju perfekt.
Nu får jag bo med en tyska istället.
Hon luktar säkert korv. Och heter Helga.
Korv-Helga.
ALLES ÜBER EINEN KAMM SCHEREN!
Visst liksom.
Jag är inte esam längrer för övrigt. Min familj kom hem igår.
De hade saknat mig. Jag hade saknat dem också, mest när jag skulle sova.
Brrr.
Fast.. De åker igen på fredag, så då blir det till att vara ensam igen. Men.
Jag kanske får lite sällskap av min kära bror. Lite.
Det är tillåtet att hålla med när någon talar illa om någon av sina egna familjemedlemmar,
men det är inte tillåtet att själv tala illa om någon annans familjemedlemmar. Inte ett ord.
Tyst.
Family comes first. Tänk på det.
Dumma Hongkong och dumma stipendium som dumma kineser tar tillbaka.
Min kines var ju perfekt.
Nu får jag bo med en tyska istället.
Hon luktar säkert korv. Och heter Helga.
Korv-Helga.
ALLES ÜBER EINEN KAMM SCHEREN!
Visst liksom.
Jag är inte esam längrer för övrigt. Min familj kom hem igår.
De hade saknat mig. Jag hade saknat dem också, mest när jag skulle sova.
Brrr.
Fast.. De åker igen på fredag, så då blir det till att vara ensam igen. Men.
Jag kanske får lite sällskap av min kära bror. Lite.
Det är tillåtet att hålla med när någon talar illa om någon av sina egna familjemedlemmar,
men det är inte tillåtet att själv tala illa om någon annans familjemedlemmar. Inte ett ord.
Tyst.
Family comes first. Tänk på det.
I only want sympathy in the form of you crawling into bed with me
En vecka kvar, en vecka kvar!
Sedan, bannemej, blir det sol, bad och bara inget. mera. jobb. Yes.
För övrigt. Att säga att någon ser sliten ut är bara ett snällare sätt att säga att man ser förjävlig ut och borde gå och dra något gammalt över sig. Tack så jävla mycket. Lyste upp min dag, verkligen. Tack.
Fortfarande ensam hemma. Och idag är det min kväll - bara min. Jag har utrrustat mig med choklad och Scrubs-avsnitt.
Det ser lovande ut.
Sedan, bannemej, blir det sol, bad och bara inget. mera. jobb. Yes.
För övrigt. Att säga att någon ser sliten ut är bara ett snällare sätt att säga att man ser förjävlig ut och borde gå och dra något gammalt över sig. Tack så jävla mycket. Lyste upp min dag, verkligen. Tack.
Fortfarande ensam hemma. Och idag är det min kväll - bara min. Jag har utrrustat mig med choklad och Scrubs-avsnitt.
Det ser lovande ut.
Another line without a hook
För en vecka sedan, närmare bestämt, torsdagen den tredje juli:
Jag är nog ganska duktig på att analysera mig själv. Varför reagerade jag såhär? Vad tycker jag om det här egentligen? osv. Om dett aär till min fördel har jag inte kommit fram till ännu. Oftast lyckas jag bara med att förvärra tankehärvorna så att jag vet varken ut eller in, men med jämna (långa) mellanrum tycker jag mig ändå få en liten uppenbarelse som gör att jag förstår mig själv lite lite bättre. Fint.
Idag var en sådan dag, en dag av insikt alltså, och det kändes galet bra att äntligen få en förklaring, och därefter kunna släppa taget. Underbart.
Nog för att jag släppte taget för sjukans länge sedan, men det har ävl alltid legat och gnagt någonstans.
Det har dock inte enbart varit en dag av uppenbarelser, utan det har också varit en dag av obehagliga sanningar, lätta chocker och glass i håret.
Men framför allt - och tro mig, det överglanser allt det andra hundra gånger om - så är det här dagen då Jessica kom hem igen. Det är först nu som jag inser hur sjukt mycket jag saknat den flickan.
Välkommen hem.
Icke att förglömma kan det här också benämnas som en dag då tvivel jag knappt varit medveten om skingrats. Lättnaden, känslan, är mer än underbar.
Det är inte ofta som man inser hur lycklig man faktiskt är.
Jag är nog ganska duktig på att analysera mig själv. Varför reagerade jag såhär? Vad tycker jag om det här egentligen? osv. Om dett aär till min fördel har jag inte kommit fram till ännu. Oftast lyckas jag bara med att förvärra tankehärvorna så att jag vet varken ut eller in, men med jämna (långa) mellanrum tycker jag mig ändå få en liten uppenbarelse som gör att jag förstår mig själv lite lite bättre. Fint.
Idag var en sådan dag, en dag av insikt alltså, och det kändes galet bra att äntligen få en förklaring, och därefter kunna släppa taget. Underbart.
Nog för att jag släppte taget för sjukans länge sedan, men det har ävl alltid legat och gnagt någonstans.
Det har dock inte enbart varit en dag av uppenbarelser, utan det har också varit en dag av obehagliga sanningar, lätta chocker och glass i håret.
Men framför allt - och tro mig, det överglanser allt det andra hundra gånger om - så är det här dagen då Jessica kom hem igen. Det är först nu som jag inser hur sjukt mycket jag saknat den flickan.
Välkommen hem.
Icke att förglömma kan det här också benämnas som en dag då tvivel jag knappt varit medveten om skingrats. Lättnaden, känslan, är mer än underbar.
Det är inte ofta som man inser hur lycklig man faktiskt är.
