Josefine

Jag hittade mig själv igår, på ett kort där jag var fyra år.
Jag hade änglablick och kopparlockigt hår.
Med lena kinder, mjuka drag, mitt oförstörda forna jag.
Som motsatsen till allt jag är idag.

Jag satt förstenad och funderade ett slag,
var är min oskuld och mitt samvete idag?
Vad har jag blivit, har jag lärt mig nånting?
Men det enda svar jag hittade var
Spring!

- Loke

Sannerligen. Så känns det ibland.
Nu har det efterlängtade sommarlovet kommit och jag uppfylls av en känsla av meningslöshet.
Såhär skulle det inte bli.
Allt glider ifrån mig.

Nu ska jag göra ett försök att laga mig lite mat tror jag.
Magen gör sig påmind.

För ett par dagar sedan vid middagsbordet kom min kära mor (med skräckblandad förtjusning) att, herregud, tänk om jag skulle träffa någon i England som jag blev jätte jätte kär i och ville gifta mig med, det vore ju spännande!
Pappa sade torrt att; Jaa, då kanske du till och med lyckas hitta någon som du står ut med i mer än fyra veckor.

Han är ju fin min far.. Men det värsta är att han har en poäng.
Vad gäller förhållanden är jag en aning disfunktionell, och jag tänker att när till och med föräldrarna - som inte har någon vidare insyn what so ever i mitt "kärleksliv" - anmärker på det så är det lite illa.

Nåja, hittills är det inget jag lider nämnvärt av.

Jag fortsätter att vara extremduktig.
Idag lyckades jag försova mig, och sen när jag hade stressat som en gnu så ringe Ivannia och säger att jag inte behöver komma alls - svenskan är inställd. Skönt för mig egentligen, men samtiudigt blir jag lite arg på mig själv.

Jag brode se över mina väckningsvanor. Jag kan inte ha någon jobbig väckningssignal på mobilen, för då blir jag förbannad och kastar saker omkring mig, men samtidigt kan jag inte ha för mesiga signaler heller, för de lär jag mig att stänga av i sömnen. Skillnaden är hårfin. Blöhk.

Nu ska jag gå ut och läsa Doktor glas i solen. Mys.

Lite skillat är det när man lyckas få in en tandläkartid halv åtta på morgonen en dag då man börjar skolan först klockan tre. Jävligt duktigt.
Annars skiner solen och jag är nöjd. Känner mig lite som en katt faktiskt - ni vet sådär omåttligt självgod och äckligt nöjd med livet. Jag pendlar fram och tillbaka nu.

"The arguments against insanity fall through with a soft shirring sound" - Stephen King

Det har varit en händelserik helg. En kul helg dessutom.

I fredags skulle jag leka med Ivannia, och vi skulle bara snacka skit, äta skit och se på skitfilm.
Var det planerat.
Men Ivannia fick för sig att det vore kul att skrämma upp miq och hyra skräckfilm.
Den stackars flickan hade ingen aning om vad hon gav sig in i.
Så vid sjutiden eller så infann hon sig i mitt hem och vi gjorde goda, och extremt mättande,
fruktsmoothies.
Sen var det dags för filmen.
Den handlade om ett barnsjukhus och barn som bröt sina ben fastän de låg i sina sängar.
Läskigt.
Men värst av allt.
Av alla jäkla platser i hela världen, vart utspelar den sig om inte ISLE OF WIGHT. (!)
Hästjävel.
Men, trots att jag drömde mardrömmar och så efteråt så var det en trevlig kväll.
Ivannia är fin liksom.

Lördagen började med att jag och Veronica var hurtiga och sprang. Duktigt duktigt.
Sen segade jag mig hela dagen, vilket var otroligt skönt, för att sedan träffa Sara vid åtta,
dra iväg till Eneby och träffa lite folk och så. Det var helt över förväntan roligt faktiskt.
Jag lyckades till och med med konststycket att få min käre bror att komma och hämta oss trots att han låg och sov.
Han är rätt så bra den pojken.
(Gle Häst)
Det var en lyckad kväll. Fast.. lite synd var det om Sara som inte fick dricka.
Förhoppningsvis hade hon trevligt ändå.

Idag har jag varit lite småseg sådär, men jag lcyakdes ta mig iväg på Aerobics och efter det hem till Veronica för att spela gitarr och sjunga, plugga litegrann och äta tårta. Mums.

Nu är jag trött och upptäcker pojkar på youtube.
Jag gillar det.

Nu är det officiellt. Jag är kortast i familjen.
Det suger ju lite..
Och allvarligt talat? Hur kan en liten pojk växa flera centimeter på bara ett par veckor? Galet.

Precis tillbaka från gitarrkonsert för övrigt. Det gick bra, men det var bättre förra gången när det bara
var en massa trumpetande barn och deras föäldrar. Då kände jag mig duktig.

Det är rätt så mycket just nu.

Jag är inte en sådan där människa som kan jaga en annan hur länge som helst utan att få någon respons.
Jag fungerar inte så. Så jag väntar.

Jag har drömt om kattungar flera nätter i rad.
Fina små kattungar - jag vill ha en!

Egentligen har jag massor att skriva om.
Oerhört, otroligt obeskrivligt, sjukt mycket.
Men jag orkar inte.
Jag får ingen ordning på det i huvudet och kan absolut
inte få ned det "på papper".
Jag har tappat allt så att säga.

Det har varit en bra helg - en rolig helg.
Och nästa helg blir urhärlig.
Och veckan efter det blir sjukt jävla kul.

Jag vet inte riktigt vad det är för fel på mig den här veckan men allt är bara.. nej.
Men det är svårt att behålla ett dåligt humör när Veronica är i närheten.
Jag tror att utan henne skulle jag få ett utbrott.
Tack.

Säg åt mig att jag ska sova - nu!

1.Hånglat i mer än tre minuter?
Ja
2. Sovit i en annans säng?
Ja
3. Hånglat på en bio?
Nej
4. Hånglat i skogen?
Ja
6. Sovit naken?
Nej, jag gillart inte
7. Blir en kille/tjej sexigare om han/hon spelar gitarr?
Det är helt klart en fördel. Det hjälper om han är duktig också
8. Kört över hastighetsgränsen?
Ibland roar jag mig med att springa om bilar på vägen
9. Målat om ditt rum?
Ja, och jag var duktig som tusan
10. Dansat framför en spegel?
Allt som oftast
11. Fått hicka?
Nej aldrig..
12. Dumpat någon?
Ja
13. Hoppat i en bil med folk du just träffat?
Ja
14. Varit i slagsmål?
Inte i dess sanna bemärkelse
15. Smugit ut ur ditt hus?
Ja
16. Haft känslor för någon som inte känt det samma?
Ibland tycker jag illa om människor som verkar tycka om mig, annars inte
17. Blivit arresterad?
Nej
18. Hånglat med en främling?
Börje in my heart liksom
19. Lämnat huset utan att berätta för dina föräldrar?
När jag smög ut ur huset var jag väldgt noga med att tala om vart jag gick.. Det blir ett nej alltså
20. Varit förälskad i en granne?
När jag var fem år var jag upp över öronen förälskad i min bästa väns storebror
21. Struntat i skolan för att göra något roligare?
Det har nog hänt
22. Sovit i en säng med någon av samma kön?
Ja
23. Sett någon död?
Kaniner och hamstrar och liknande
24. Varit utomlands?
Ja
25. Kysst en bild?
Varje kväll innan jag går och lägger mig. Hoffen <3
26. Sovit till tre?
Inte vad jag minns

Eftersom jag är för trött för att göra något vettigt men för pigg för att sova.

DIG:
Hur lång är du?
164 cm
Vad vill du bli när du blir stor?
Lycklig och välbetald
Har du haft långt hår?
Ja, och det ska bli så igen
Sminkar du dig?
Ja
Har du haft sex den senaste månaden?
Nej
Vad har du för färg på dina underkläder just nu?
Vita
Har du kysst någon idag?
Jag hånglade upp han som intervjuade mig för SportsCamp. Hans namn var Börje

FAMILJEN:
Bor dina föräldrar ihop?
Ja
Vem är bäst av din mamma och pappa?
De är bäst båda två, men på olika sätt
Hur många syskon har du?
Två stycken praktexemplar till bröder
Vad är det senaste du sa till din mamma?
Ungefär.. "Ja, vi ska röka hasch"
Vilken mat lagade din pappa senast?
Någon slags kinainspirerad kötträtt
Hur många ställen har du bott på?
Fem
Vem i din familj stör du dig mest på?
Jag stör mig inte på dem, men det händer att vi bråkar och då är det väl oftast Lillebror va. Storebror är ju sällan hemma och Mamma och Pappa är rätt harmlösa
Vilken familjemedlem är snällast?
Jag
När hittade du på något senast med ditt syskon?
Öhm, jag vet inte
När var du senast med en kompis?
För ungerfär två timmar sedan
Vem sov du senast hos av dina kompisar?
Oj, Sara kanske
Har du kysst någon kompis?
Ja
Har du varit tillsammans med någon du nu är kompis med?
Ja, någon gång ska man lyckas
Vem känner dig bäst?
Jag
Längsta tiden du varit osams med en kompis?
Ett par månader tror jag
Skulle du säga till din kompis att du hatade hans/hennes tröja?
Jag skulle nog absolut kunna tänkas göra något liknande på morgonen. Senare på dagen kan jag nog vara lite mer finkänslig
Känner du dig tvingad att umgås med vissa kompisar?
Nej

VÅGAR DU:
Skrika åt dina föräldrar?
Ja
Klä dig annorlunda?
Nej, jag köper bara kläder som mina kompisar har/säger att det är okej att köpa
Vara dig själv?
Jag gör mitt bästa
Visa dig i bikini/badbyxor?
Ja
Fisa inför dig pojk/flickvän?
Av hänsyn, nej. Och jag uppskattar nog om det är ömsesidigt
Pierca dig?
Jag vill
Ge dig på utmaningar?
Ge sig? Va? Jag vinner - jämt
Ha sex på offentlig plats?
Allt för lite spänning va?
Vara omogen?
Ja
Äta småkryp?
Det är nog något jag helst undviker. Men nöden har ingen lag - slemmigt men mättande?

RANDOM:
När tuggade du tuggummi senast?
I lördags
När var du på semester senast?
Definera semester? I somras i guess
Vilken färg är din tandborste?
Orange och vit. Den är sjukt snygg
Är ditt hår tråkigt?
Jag skrattar åt det hela tiden
Vad har du för påslakan just nu?
Svart-vita. Fina
När såg någon dig naken senast?
I torsdags
Hur ofta duschar du?
Varje dag, minst en gång
Gillar du bubble roller?
Man vet aldrig förrän man har provat
När ska du gå och lägga dig?
Nu, helst ett par timmar innan

Det är så mycket tankar nu. Fövirrade och frustrerade.
Saker jag vill få ur mig, men som knappast passar på ett såhär offentligt ställe.

Ibland blir jag bara så grymt trött på mig själv. Hur jag i min paniska rädsla för att bli sårad missar så mycket.
Att jag flyr eller vänder ryggen till så fort det kommer något negativt. Hur lätt det är att intala mig själv att det är bäst så. För att det är så sjukt mycket lättare att sluta bry sig än vad det är att ta tag i saker och riskera att bli sårad.
Patetiskt.



But it's because I let them..

Äntligen.
Ett tag var jag fullt  och fast övertygad om att blogg.se hatade mig.
Det visade sig att jag inte var riktigt så viktig ochatt de bara bytte server - eller något liknande.
Tur för mig.

Lovet har varit urhärligt, fast jag inte har gjort någonting speciellt egentligen. Det var nog precis vad jag behövde. Att bara ta det lgn, träffa vänner och ha kul. Noll stress.

Idag var den härligaste dagen på länge - det är ju vår! Och jag drabbades av mitt återkommand vårhumör. Det där som gör att jag bara kan sitta stilla, le för mig själv och tänka att alla människor i hela världen är så fina. Sådan blir jag stundtals. När våren är påväg.
Vårkänslor kanske det kan kallas.. eller har sådana bara med kärlek att göra? Nåja.

Jag har aldrig sagt mig vara en bra människa. Jag är alltför medveten om mina egna brister. Alltför medveten om att jag kan vara riktigt förjävlig. Jag är bara människa helt enkelt. Bara människa.
Och så får det vara.

Just nu är det en smula upp och ner..

Vi var på Arbetets museum idag och fick en guidad tur på utställningen om förintelsen.
Snacka om att bli nedtagen till jorden. Jag blev helt stum, chockad.
Så klart att jag vet vad förintelsen handlar om och att jag redan förut insett hur hemskt och sjukt galet det är.
Men jag har aldrig fått det presenterat för mig sådär.
Det har alltid varit en opersonlig och objektiv presentation. Visst har man berörts, men ..
Helt galet. Att få höra det sådär, från alla synvinklar. Visst kan man tycka att människor handlat fel. De som gjorde hemska saker - visst. De som inte gjorde något åt det som de visste var fel, de som bara såg på - visst.
Det är så sjukt förjävligt hur människor bara kan sitta på sina feta arslen och se sådana här saker passera. Inte för en sekund öppna käften och protestera eller göra något för att förhindra. Vad är det för fel på mänskligheten?

Det var vad jag tänkte när jag satt där.
Men så inser jag att.. JAG hade kunnat vara den som inte ingrep, JAG hade kunnat vara den som satt tyst och såg på. Det hade lika gärna kunnat vara jag, för hur stark jag än vill tro att jag är så tror inte jag att jag hade reagerat annorlunda. Hell, för allt jag vet hade jag kunnat vara en av nazisterna. Om jag också fått samma utbildning och samma åsikter indoktrinerade.
Och det var den insikten som fick mig att bokstavligt talat vilja krypa in i någon mörk håla, flå mig själv levande och sakta blöda ihjäl.
För allvarligt talat, hur kan man göra så? Hur kan man behandla människor som djur? Skulle jag kunna göra det?
Antagligen. Under samma förutsättningar.
Det är det som är så förjävligt - hur extremt lättpåverkad människan är.
Jag vill spy.

Åh så oerhört depressivt.
Jag skulle vara lite duktig och knåpa ihop musiklistor på mina fina nya iPod så jag bestämde mig på at göra en för bra dagar och en för inte lika bra dagar.
Fint tänkte jag.
Men sen visad sig att jag inte hade så värst många glada låtar.. Och de låtar som jag trodde var glada var visst inte det. Attans.
Så det blev ungefär hälften så många glada låtar som "mindre glada".
Jag kanske är lika emo som Stephanie. Nej.. knappast. Ha.

I övrigt har det varit en fin dag. Gitarrlektionen var bra, lektionerna var ganska produktiva.
Så tränade jag efter skolan vilket gick bra, men jag måste säga att ledaren för passet var helgalen!
Friskis-rop i all ära, men det där lät snarare som något som plågades.. mycket.
Fast hon var bra, och sjukt stark. Jag skulle också vilja vara så stark.

Sen hade jag ju tänkt att jag skulle vara duktig och få en massa gjort på arbetet om 60-talet. Men jag har varit seg och haft huvudvärk större delen av kvällen så jag tror nog att jag skjuter upp duktigheterna till morgondagen.
Nu försöker jag lyssna på "gladlistan" också, men den ger mig mest huvudvärk. Vad är felet?

Jag borde nog sova.

Såhär tänkte ju jag då, att även om man fick förbannat ont i foten för flera veckor sedan så behöver inte det betyda att det sitter kvar. Rimligtvis borde det ha gått över ohc rimligtvis borde det fungera lite bättre om man har skor med hårdare sula.
Så tänkte jag.. men ack så fel jag hade.
Mina spinningdagar är nog över.
Jävla skitfot.
Jag tror att det är någon närv som kommer i kläm eller, nej jag vet inte vad.
Kriget mot min kropp fortsätter, någon som skymtar ett begynnande tema kanske?
Nej, just nu kommer vi inte alls överens.


Jag träffade ett sött barn idag.
Det är honom jag ska sjunga för.
Fast allvarligt talat blev jag mer kär i hunden - Bamse.
Jag vill sjunga för Bamse på hans dag istället för att sjunga för Sixten.
Att fira att han ska heta Sixten.. Visst, det är gulligt ungefär tills han fyller 6.
Sen blir det fult.
Dessutom kommer han säkert att bli kallad typ "Siggan".
Jag tycker synd om honom..

Det är förresten jag som är pricken över i:t.
Bara så ni vet, liksom ut ifall att ni alltid har undrat vad det är så kan jag upplysa er om att - det är jag.
Fint.

Tung dag.
Upp - tidigt - för att ha gitarrlektion och spela upp en läxa som jag på inte kan på långa vägar. Snitsigt.
Nu ska jag spela Dolly Parton. Ha!

Så till skolan där jag mest kände att hela världen var emot mig och att jag hellre ville sova bort hela dagen än att läsa om nazistorganisationer i Sverige under 30-talet. Fast det faktiskt är riktigt intressant.
Dagen var fylld av en massa intressanta saker som jag inte orkade ta in - fast jag ville.
Fan.

Men sen fick jag äntligen choklad av Robert.
Det gjorde nog min dag tror jag.
Han är fin den där Robert.

Sen bar det av till Hageby osv, får se hur det blir.
Och efter det till kören - för en gångs skull.
Som Daniel så nsällt påpekade; jag har varit lat helt enkelt.. Fast lite sjuk också, och lite så att jag känt som att jag skulle drunkna under alla saker jag måste hinna med. Därför har mitt engagemang i kören varit något halvhjärtat.
Så.. om ni vill se mig framföra ett halvhjärtat och halvdant solo är ni välkomna på söndag. Suck.

Fast jag kände att jag faktiskt har saknat det en del. Att sjunga sådär fint i grupp. Jag gillar det ju, och dessutom gör det underverk med rösten!
Nåja.

Det är något fel med mina öron förresten (appropå Tarzan sådär..) och det känns som att jag har en massa vätska i dem. Och när jag tryckutjämnar piper och tjuter det en massa. Och så tappar jag balansen. Jag höll på att trilla av en sådan där pall på konstmuséet. Men jag lyckades låta bli.
Besöket på konstmuséet var en sådan där grej som var väldigt intressant, men som jag inte orkade.
Jag kanske borde sova mer?

Nu sitter jag som bäst och stressar upp mig över det stundande matteprovet och min bror finns inte ens här och kan hjälpa mig.
Han borde faktiskt ha övervägt om jag kanske kunde ha varit i behov av hans expertis ikväll innan han sprang iväg och umgicks med vänner.. Alltså hallå liksom?
Det borde han ha fattat. (observera ironin om ni känner för det)

Tänkte tillägna en rad till Emil Karlsson. Helt enkelt av den anledningen att han är så sjukt jävla bra, fast han oftast inte verkar inse det själv. Därför känner jag att jag måste upplysa honom om det ibland.
Jag vet inte vart jag skulle ta vägen utan pojken.
Ni vet i filmer och böcker, den där karaktären som är huvudpersonens härliga killkompis, nästan som en bror - det är Emil. Han är så fin, och jag tycker om honom.
Det blev kanske mer än en rad också, men det är han värd.

Äntligen är ja pigg igen!
Har kännt mig som en levande död helva veckan på grund av viss sömnbrist.
Jag var trött som tusan i måndags för att jag kvällen innan var tvungen att läda ut en underbar bok!
I måndags var vi på "Midnattsbokrean", vilken var väldigt kul men inte heller verkad positivt på min trötthet.
Och igår kunde jag inte ova för att jag var för trött.
Huvudet bultade och allt jag kunde tänka var "jag måste somna, måste, måste.."
Så i morse när jag vaknade och kände mig ungefär som en amöba bestämde jag mig för att ta sovmorgon och sova ut.
Det var skönt.
Så nu är jag pigg och glad.

Jag har pratat med Pamela. Hon verkar trevlig. Lycka.