Josefine

Fredag

I don't care if monday's blue
Tuesday's grey and wednesday too
Thursday I don't care about you
It's Friday I'm in love.

Wehey.

Mandag

Oj. det var varst vad inaktiv jag blev i slutet av forra veckan.
Daligt av mig, forlat.

Jag har i alla fall haft en helharlig helg!
I fredags var det massa folk hemma hos Sean och vi hade grymt roligt.
Eller. Alla hade viss tinte det har jag fatt hora, men jag hade det i alla fall.

Och i lordags akte jag hem till Lovisa. Det var svenskprat och Sex and the city for hela slanten.
Myspys.

Och sondag. Forsta advent.
Ingen bryr sig liksom.
Utom jag och Lovisa.
Vi lyssnade pa julsanger och sag pa Mysteriet pa Greveholm.
MYS! For tusan!

Puss.

Mandag

Jag lamnade huset i mina tofflor i morse. Det tycker jag sager ganska mycket om hur jag mar for tillfallet.
Jag kunde inte sova i natt - Ar trott!

Jag tycker mig forsta att vissa ar nyfikna pa hur balen gick.
Den gick bra.
Ni ska fa lite detaljer ocksa, faktiskt.

Jag, Lovisa och Seda gjorde oss i ordning hemma hos oss. Det var smink och klanningar over hela rummet. Kaotiskt och stressigt. parfym och harspraysangorna lag tata i luften. Och vi insag att vi inte alls visste hur vi skulle ta oss till skolan dar vi skulle hamtas upp av en buss. Paniken! Och att ga dit i finklanning och hogklackat var.. eh.. ja, inte ett alternativ. Vi lyckades fa tag pa ett nummer till Ryde Taxi och bestallde en bil. Duktiga var vi, och ansvarsfulla som kunde gora nagot sadant nastan helt sjalva. Fint.

Vi kastade i oss middag pa fem roda och var efter det tvugna att finslipa detlajer pa tid som vi inte hade for att sedan rusa ut til taxin som vantade.
Men vi hann.

Bussen hamtade upp en stor grupp av forvantansfulla ungdomar utanfor Ryde High School. Alla var fina.
Nar vi satt pa bussen kandes det inte alls som att vi var pavag till nagon bal.
Jag och Lovisa tyckte att om man bortsag fran att alla var finkladda sa hade vi lika garna kunnat vara pavag till nagot slags lager i skogen.

Men vi kom fram. Och det var fint.
Det visade sig ganska snart att danslektionerna med Eugen varit bortkastad tid. Attans.
Men det var en harlig blandning av musik. Latar som man kande igen, lite halvcorny, men sjukt kul. Alla dansade loss och gick verkligen in for det. Hojdpunkten var nog nar alla pa hela dansgolvet dansade macarena-dansen. Helroligt.
Och det var underhallning pa scenen. Alla skolorna tavlade i galna lekar. 
Jag deltog inte. Jag var askadare, en nagot shockad sadan. Men det var underhallande i alla fall.

Det var dans och skoj hela kvallen helt enkelt.
Jag roade mig kungligt, och det var tre stycken trotta men nojda flickor som anlande till Lovisas hus fram pa smatimmarna.


Sen har jag ytterligare att tillagga om engelska pojkars raggningstekniker.
Nagon kanske borde upplysa dem om att varken att fa till det med nagon annan for att gora tjejen man gillar avundsjuk eller forolampa tjejen man vill ha nar man inte far som man vill gar hem hos svenskorna. Tyvarr. 
Inte gillar vi att kanna oss instangda heller. Inte alls. Nej tack.
Jag vet inte med de engelska brudarna, men svenska tjejer gillar inte! Eller, talar jag bara for mig sjalv?

Idag blir det pluggfika med Lovisa och Seda.
Eller. De ska plugga. Jag ska surfa. (Ser du Veronica, jag kan ocksa anvanda sadana ord! Och da tanker jag pa dig lite.)


Det ar daligt att jag inte kan balansera det har med grubblandet. Ibland tanker jag sa mycket pa eventuella konsekvenser att jag far huvudvark, nar det itne ens behovs. Och ibland tanker jag inte alls. Nar jag borde gora det.
Attans.

Onsdag

Det hander mycket den har veckan.
Det blev sena kvallar med bio bade mandag och tisdag (Jag vet, vi bor nastan dar nu, men ibland ar det bara sa harligt att vara spontan, och nar det dessutom ar svinbilligt sa ar det ju bara att kora pa.) och ikvall ar det en spelning i Newport. Nagra lokalband som jag aldrig hort talas om, emn manga ska dit sa det blir nog spannande.

Fast det lar ju bli varsta tjejkvallen da england spelar fotboll mot tyskland ikvall. I alla fall.
Imorgon ar det fodelsedagsfest och pa fredag ar det bal.

Ja, jag har faktiskt ganska roligt.


Igar sag vi "Zack and Miri makes a porno" i Newport. I borjan var den pinsam och bara.. awkward. Men sedan ble vden jattegullig! En sadan dar sot karleksfilm som varken far dig att ma illa eller ger dig angest. Underbart.


Jag ar trott pa att grubbla. Vi ser vad som hander helt enkelt, sa far jag ta tag i angesten over eventuella konsekvenser nar de faktiskt ar aktuella. Det blir bra tycker jag.


Och. HAHAHAH! Veckans asgarv.
Seda talade om for mig och Lovisa var i London hennes faster bor, och hall i er, vi ska alltsa spendera julveckan pa:

Hoe Lane i Middlesex.

Det kan inte bara vara jag som tycker att det har ar galet kul. Kan inte.


Idag har jag dessutom rehearsals till klockan 6. Oh, lucky me. Typ. Inte. Nej.
Jag vill ju hem!

PUSS

Lordag

For jag sitter hemma hos Loivsa la la la.
Jag ar matt och glad - resultatet av en mycket god frukost bestaende av aggrora och pannkakor. Mmm.
Mycket agg och proteiner och annat sadant dar bra.
Fint for oss liksom.

Svenskkvallen var helbra, oman galet stressig (jag glomde allt. Inga sverigetatueringar alltsa, det far bli ikvall eller nagot) och vi at kottbullar och spagetti med ketchup, och pannkakstarta efterat. Mums.

Sedan upplevde jag och Lovisa akta tattighet, det var spannande. Och vi lyckades slarva bort en halsduk. Mindre lyckat kanske, men anda ratt skillat med tanke pa att vi liksom inte var.. nagonstans alls. xD

Far se vad for skojigheter vi hittar pa ikvall.
Nagot kul blir det nog.

PUSS

Tisdag

Den dar biofilmen blev det ju inte sa mycket av.
Vi gick ju dit forstas, men fick hora att Ryde Cinema inte visade Mirrors idag eftersom taket lackte.
Det regnade sa jakla mycket att taget pa biosalongen inte holl. Fy tusan.
Och sa hade de sma plasthinkar overallt, for taket lackte. Sma droppar.

FY FABIAN tankte jag.

Men vi gick till Joe's och fikade istallet. Det var ratt mysigt.

Idag ar det sol. Jag ar lycklig.
Jag har inga mer lektioner idag, sa det kanns bra.
Men att stanna kvar i skolan och sjunga till klockan sex kanns mindre motiverat.
Jag hoppas att vi kommer nagon vart idag.

Wow. Vi är verkligen stammisar på Joe's nu.
Jag har alltid velat vara stammis någonstans. Wehej.

Nu när vi kommer, om det är vår favoritbartender det vill säga, så hälsar vi, han frågar hur vi mår och fårgar om vi vill ha varm choklad. Vi betalar och han säger att han kommer och lämnar den till oss.
Fint är det.

Och.. jag sitter precis innanfrö ett fönster och fick precis en liten beundrarskara.
Ett gäng prepubertala pojkar står utanför och är ascoola med sina CYKLAR. De vinkar och knackar på fönstret och har sig.
Ja herregud. Ungdomar.

Jag känner mig rätt gammal faktiskt.

I övrigt känner jag att om engelsmännen kände till Ronja Rövardotter (eller.. det kanske de gör? Jag vet inte..) så skulle jag snart gå under smeknamnet vildvittran.
Min röst är hlet underbar för tillfället.
Jag växlar mellan sensuella hesa viskningar och kraxande läten som knappt kan urskiljas som ord. Skitsnyggt.

Imorgon kommer Lovisa hit och sover över.
Vi ska nog ut tror jag, om vi lyckas dr aihop lite folk.
Det blir finfint.

Torsdag

Jag overvager att sluta prata. Seda bara skrattar at mig sa fort jag oppnar munnen.
Det kan ju ha nagot att gora med att jag later som varldens wiskeytant som inte bara tagit sig ett par tre skvattar varje kvall i sexton ar, utan ocksa figurerar som inbiten rokare. Minst tre paket om dagen.
Det ar galet vad forkylningar kan gora med din rost.

Fyrverkerierna igar var.. okej. Svenskorna va rinte overdrivet imponerade va. Mesigt var vad det var. Istallet for att branna av alla fyrverkerier pa en gang och fa varldens show sa ville de engelska bonderna dra ut pa det hela och holl pa och mjakade sig genom att skcika upp enstaka pjaser da och da. De smallde inte ens. De liksom.. pos till lite.
Nej. Inget vidare va.
Fast det var gnaska roligt nar de slangde upp halmdockan pa elden.
Det var Bonfire Night forstar ni, aka Guy Fawke's day. Nagon gang for lange sedan var det namligen en snubbe som hette Guy som bestamde sig for att spranga det engelska parlamentet eller nagon annan viktig byggnad (det ar inte sa relevant). Han misslyckades i alla fall, och blev nog arresterad och sadant jobbigt till pa kopet. Sa nu firar engelskmannen hej vilt genom att branna upp honom en gang per ar. 

Det har har fatt mig att fundera lite over vad vci har for svenska hogtider, och allvarligt talat. Finns det nagot som vi firar som ar helt svenskt? 
Forutom midsommar? 
Jag menar.. vad sager det om svenskarna egentligen, att den enda hogtiden vi har firas genom att dansa runt en stor fallossymbol? Lite roligt ar det allt.

For tillfallet sitter jag och pluggar fotografi. Research av still life photographers alltsa. Det ar ratt fint. 
Jag har varit supermotiverad vad galler skolan idag faktiskt. 
Det kan bero pa att det ar torsdag och at tjag hr sovmorgon i morgon. Fredag, mhm. 
Men. I vilket fall har jag varit produktiviteten personifierad och inte bara lamnat in mitt coursework for Trevel och Tourism utan dessutom gjort klart hela nasta veckas "independent study" i amnet. Och nu sitter jag alltsa och kollar pa fotografer for att hitta inspiration till morgondagens fotografering. 

Var stolta over mig.

PUSS
 

Torsdag

Såhär såg det ut när vi var i Portsmouth. Litegrann.

Jag ber om ursäkt för uppehållet, igen.
Det har vart ganska hektiskt.

Nu är det half term, och jag gillar det.

I tisdags åkte vi över til fastlandet och Portsmouth.
Shopping för hela slanten (bokstavligt talat).
Nya favortibutiken är PRIMARK där jag inhandlade ett par skor till balen, pyjamasbyxor, två tröjor, mössa, två par vantar, halsduk och en väska för den ringa summan av 31 pund. Inte illa.
dagen avslutades med kinamat i Ryde. Nu när jag har hajat att de vill ha dricks är det ignet problem.
Åh, jag känner mig så tuff och världsvan.

Annars har jag hunnit med två kalas och ett biobesök.
Lovisa, Seda, Tove och Hanna ville se High Shcool Musical 3.
Jag och Simen är ju liite coolare, så vi såg Eagle Eye istället.
Woah, Galet bra film. Fast.. slutet var för puttinuttigt.
Eller så är det bara jag som är hemsk.
Nej.. Det är slutet det är fel på.
Efter bion utfördes underverk i köket hemma hos Lovisa.
Sumerfields enpundspizzor och shake and bake muffins bildade en festlig middag för fem.
Mmhm.

I morgon är det Halloween. Spännande.
Vi får se vad som dyker upp.

Tisdag

Jag och Seda skulle titta på Mean Girls.
Hon kastade en blick på DVD-fodralet och läste:

"Mean girls.. hm.. Josefine, why aren't you in this movie?"

Pah. Jag kastade min kudde på henne.

Vi hade bunkrat upp med choklad och lösgodis - för jo att jäklar, det finns minsann här också! Jag och Lovisa har många gånger lovprisat Karamell Kungen. It's the shit helt enkelt - och vi hade en förstaklassig myskväll. Det har ju blivit något av en tradition.

Låt mig passa på att ge er ett litet tips..
Spela för tusan aldrig Monopol med en norrman! Helt galet.
Vi hade Monopplkväll hemma hos Lovisa i lördags (monopol och choklad fondue, MUMS!) och Simen talade om för oss att han faktiskt aldrig spelat spelet förut och att vi skulle vara tvugna att lära honom.
Jag var glad. Nu jäklar vinner jag liksom!
In my face.. Jag lyckades köpa upp massvis med fina gator, men sen blev jag ju pank. Attans.
Jag höll dock humöret högt och blev glad som en femårong på julafton så fort någon stackare råkade hamna på min gata och fick betala £6. Wehey!
Sen var det ju inte lika kul längre när jag blev vrålpank och, till slut, dog på den sämsta gatan som finns. Ni vet, typ, västerlånggatan. Så jäkla meningslöst!

Usch.
Vi lämnade spelandet och åt lite mer choklad. Jag hade ont i magen och mådde lite illa, men allvarligt talat, vem kan säga nej till mer jordgubbar doppade i choklad? Inte jag i alla fall.
Det slutade med att vi låg på golvet. Sockerchock + roligt sällskap = en hel del skrattanfall på golvet.
Wuh.
Vi övergick till lite lugnare tidsfördriv efter ett tag och spenderade större delen av kvällen i soffan. Mätt aoch glada satt vi och dissade alla deltagare i X-factor (typ Britain's got talent mixat med Idol) när de skulle göra Michael Jackson covers. det borde vara förbjudet faktiskt.. Usch och fy.

Och här har vi ännu en tradition förresten. Att spendera en morgon varje helg hemma hos Lovisa. Antingen vaknar jag upp där, eller så kommer jag dit. Jag tycker lite synd om flickan som måste dras med mig faktiskt, men.. vi bor trots allt på en ö.


Jag ska sluta med English Language. (Förlåt Mamma) Det är jätteintressant och jag tycker om ämnet, men nu ska de ha mig att skriva coursework.. Det innebär att forska i två olika genrer, hitta tre "stylemodels" i varje genre och sedan producera en text i varje genre - inspirerad av efterforskningarna.
Bara att tänka på det får mig att vilja gråta litegrann.
Jag skulle vara helnöjd med att bara komma på lektionerna och göra alla läxor.
Låt mig, snälla?

Nästa vecka är det half term. Det bjuds på spa-dag, Portsmouthbesök, bio, paintball (kanske) och halloween. Spännande spännande.

Och i morgon blir det porträtt fotografering. Jag har lyckats ragga upp tre modeller, så jag får se vad jag kan knåpa ihop. det blir nog fint.

Och åhå!

Jag åt minsann på Pizza Hut för första gången igår! Det var en upplevelse. Jag har ju varit där en gång förut, men då åt jag inte.
I alla fall.
För mig var ju Pizza Hut lite som McDonalds. Snabbmat liksom. Ingen klass på det. Mat, snabbt ska det gå! Men nej.
De har faktiskt tagit upp det en nivå och gjort stället till en riktig restaurang. Jag gillart.
Efterätten var bäst. Mmmh.

Söndag

Ännu en vecka har gått i England.
Nu känns det nästan som att jag alltid har bott här, det är galet, men Sverige känns så sjukt jäkla avlägset.
Jag undrar lite över hur annorlunda allt kommer vara när jag kommer hem igen. Det lär ju knappast se exakt likadant ut som när jag åkte liksom.
Kära gamla Norrköping.

Den här helgen har varit rätt så lyckad. Började med utgång på fredag, eller, det var väl mer lite socialt umgänge på den lokala puben och sedan runtvirrande i Ryde in på småtimmarna med en timmes bussresa som avslut. Men det var galet trevligt i alla fall.
På lördagen skulle vi ju ha en liten ”spelkväll” med utbytisarna. Eugen var väldigt kreativ, men trots det föll allt liksom ihop i slutändan när alla var hungriga och ville gå till Pizza Hut (eller.. jag menar förstås PASTA HUT – de har visst bytt namn nu – även om de olika pizzorna fortfarande tar upp hälften av menyn och de olika pastarätterna är inklämda i ett litet hörn) så det blev inte riktigt så strukturerat som stackars Eugen hade tänkt sig.
Vi som varit ute kvällen innan var galet trötta – själv tillbringade jag natten på golvet i Debbi och Rekas rum. Det var hårt, kallt och jag kände mig lite som en hund – och kvällen avslutades hemma hos Simen i hans gaalet stora hus. Vi såg på Sweeney Todd. You just got to love it.

Tydligen så bor jag ”in the Ryde ghetto” förresten. Jag anade nästan det.

Idag har jag varit duktig och sprungit. En sak som finns här som jag inte riktigt är van vid hemifrån är lde lianliknande växter som hänger ner från träden överallt. De har taggar, och om man inte aktar sig så fastnar man. Attans. Det gör att löprundan blir något av en hinderbana, men jag antar att det bara bidrar till ökad spänning.

Och angåenge Josefine och språket. Jag börjar få kläm på det här med slangen. Hittills är favoriten ordet ”well” som används ungifär som ”fett” i Sverige. Alltså ”well good”, ”well fun” osv. Favoriten är ”well bigheaded”. Mahaha. Jag gillar’t.

Annars har jag inte mycket mer att förtälja för tillfället, utom det att jag tragiskt nog verkar vara omringad av galna människor som älskar High School Musical och som vill få mig att se film nummer 3 på bio.
Vad är det för fel på folk egentligen? Galningar.

Och en rolig incident från singing practice. Jag tog nästan död på en stackars pojk vid namn David när jag erkände att jag inte kände igen christina Agiuleras sång ”Ain’t no other man”. Han satt bredvid mig och ramlade nästan av stolen när han hörde det. Han gav mig en chockad och upprörd blick och sa: ”Oh. My. God. You don’t? She’s like.. my god!” Stackarn.

Den här veckan har jag haft ett släng av skoltrötthet förresten. Jag har varit sur och irriterad och känt att jag inte riktigt orkar någonting, då de betyg jag kommer få härifrån inte har någon större inverkan på min framtid what so ever. Men om två veckor är det half term. Lov alltså. Höstlov typ. Det blir skönt som tusan.
Wey.

Torsdag

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för uppehållet. Särskilt till min käraste Mor och Johanna.
Men jag fick mig allt en liten bekräftelse-boost där. Fint.
Tack så mycket.
Jag har varken haft tid eller ork att skriva i veckan. Men det har hänt ganska mycket, tror jag.
Så det kommer här.

Återigen är det torsdag och jag sitter på Joe's. Det är så pass att bartendern ler lite menande när han ser mig.
Idag måste han ha blivit en aning chockad dock. För dels kom jag in ensam (Seda är på The Hights och badar jacuzzi med mera) och dessutom gjorde jag något så galet som att beställa en cappuccino. Han blev nog helt förivrrad stackarn. Det brukar ju vara varm choklad som gäller annars, och ärligt talat.. Kaffe var kanske inte en superidé - jag är rät så speedad nu.
Det är knappt att jag hinner tänkt orden förrrän mina fingrar skriver det´m. Det var längesedan jag drack kaffe.

Anyway.

Jag får väl börja från borjan antar jag.
Fredagen förra veckan var mycket spännande då jag upplevde min första utekväll i England.
Vi gick till en pub vid namn Wheterspoons.
Först blev jag förvånad av den mycekt uppblandade åldern i lokalen, och det blev en hel massa "sugar" och "sweetheart" när jag skulle försöka mig på att köpa något från baren.
Trevlig stämning, kul folk och extrembillig öl gjorde kvällen väldigt lyckad i alla fall.
Jag träffade en något överförfriskad flicka som kom frma och fårgade om jag var fårn ett annat land.
När jag svarade ja började hon klappa mig på armen.
"I love foreign people! They are so cute!" Klapp klapp*
Jag känd emig som en liten svensk katt och visste inte allt hur jag skulle förhålla mig till det.
Som tur är blev jag räddad av någon pojk.
Efter ett tag var det dags att dra sig hemåt och, för att fortsätta på temat "engelsmän är galet artiga", två pojkar erbjöd sig att följa mig hem.
Jag tackat vänligt men bestämt nej och sa att jag klarar mig själv. Ryde är ju faktiskt typ världens minsta stad. Nästan.
Jag började gå, men snart hörde jag springande steg bakom mig.
En av pojkarna var helt övertygad om att jag måste ha sällskap hem.
Det fanns inte så mycket mer att göra än att tacka ja. Egentligen var jag glad för sällskapet.
Han hette Shaun och försökte imponera genom att tala om att han minsann kunde säga "i love you" på svenska. Det kunde han. Jag medgav att jag var en smula imponerad. Sedan försökte jag lära honom att säga "du är söt", med mindre lyckat resultat.
Det var helt och hållet omöjligt för honom att få fram ett riktigt rrrr-ljud.
Stackarn.
Han var i alla fall extremt snäll och följde mig ända fram till dörren trots att han, fick jag veta, bor alldeles vid min skola som är i helt andra änden av stan.
Hm. Jag tyckte lite synd om honom när han var tvungen att gå ensam hela vägen hem själv, men han hade faktiskt bara sig själv att skylla. Sådetså.

På lördagen var det umgänge med utbytisarna som gällde.
Den här gången träffades vi hemma hos Attila och Christian och det blev än helgalen kväll.

Annars så har jag nog vant mig helt vid livet här nu. Jag har lyckats få et litet kontaktnät som jag känner mig hemma i, och just nu känns allt galet roligt.

Och just det! Jag ska på bal.
Det ni!
Några på skolan anordnar en bal för alla i year 13. Nu är jag ju bara i year 12 egentligen, men jag får komma ändå för att jag är speciell. Typ. Eller, för att jag känner en pojk vars flickvän är en av arrangörerna. Och för att jag är utbytesttudent. Men är ju liiite coolare än alla andra då liksom. Mah.

Imorgon är det kung fu igen! Wehey.
Förra gången lärde jag mig massor. Jag fick öva mot en av ledarna och ha var jättepedagogisk.
I slutet av lektionen hade jag honom i fosterställning mellan mina fötter och Simon (ledaren) visade minst femton olika sätt jag kunnde oskadliggöra honom på. Det var en rätt cool känsla. särskilt med tanke på att han nog är i 40årsåldern och minst 30 cm längre än mig.

Och ja! Idag på fotografilektionen fick vi frmakalla vår första svartvita film, med perfekt resultat. Jag var stolt som en tupp.
Nu ska jag möta Seda igen, och sedan ksa vi nog dra oss hemåt.
Men jag ska försöka vara lite bättre på att hålla er uppdaterade i veckan.

Imorgon ska jag ut igen.
Spännande spännande.

PUSS

Torsdag

Än en gång har jag och Seda traskat in till centrum och Joe's för att socialisera med folk från hemlandet. Finfint.
Seda är paranoid och tror att de som jobbar här hatar oss för att vi sitter här länge. Jag försöker förklara för henne att det är en tjänst som de erbjuder och som de vill att vi ska utnyttja. Hon går inte med på det. Lillflickan.

Jag är lite sorgsen, för jag tror bestämt att min kära mobiltelefon sjunge rpå sista versen nu. Den ramlade ur min ficka och ner i golvet igår. Skärmen blev helt svart. Attans. Men den kom tillbaka till mig, som den alltid gör. Finfina den.

Jag har precis haft en lång konversation med min kära mor via Msn. Hon är inte dum hon. Har tekniken som i en liten ask så att säga. Min mamma. Jag saknar henne en bit.. Och Pappa också. Sötpappa.

Annars känner jag inte att jag har sådär jättemycket nytt att förtälja.

Vi planerar att ha ett Halloween-party. Abba gone wrong - till min ära, eftersom jag hela tiden måste förklara för folk hur jag kan vara svensk och inte uppskatta deras musik.
Vi ska vara zombie-Abba. Det blir finfint det. Och så ska vi ha kareoke och sjunga alla deras låtar jättedåligt. It's gonna be a blast.

I övrigt så är jag rätt så trött och kall. Brr.
Jag saknar svenska element och fjärrvärme. Det är fint.
Ge mig en redig svensk isolering och ett duntäcke tack ska du ha.

Puss och sånt.

Onsdag

Jag har återfunnit det trådlösa nätverket. Jag lånar. Bus.
Tack så jättemycket snälla brittiska familj som inte vet någonting alls om datorer, eller bara älskar sina grannar. Tack.

Kvällen har ängats åt biotittande. Det började med att vi var ett fyrtal personer som skulle på bio, sedan exploderade det, och vi var mer än femton personer som skulle med. Helgalet.
Men roligt var det i alla fall. Vi såg Tropic Thunder, it's a laugh. Sjukt rolig, om än inte särskilt givande i övrigt.

Annars så rullar livet i England på i sin vanliga takt. Och det känns jäkligt bra att jag äntligen börjar få ett ordentligt socialt liv, jag menar sådär att man spontanumgås på kvällarna och sånt. Härligt.
Jess smsade mig helt plötsligt igår kväll och sedan blev vi minsann utdragna till en lekpark för att leka med henne och hennes vänner. Finfint.

Måndag

Helg igen alltså. Det har varit helbra.

Fredagen spenderades med infödingar. Kinamat, såpbubblor och glass i massor. Helbra kväll, trots att jag blev av med alla mina pengar. Utbölingar som vi är har vi inte riktigt hajat det där med dricks ännu - fenomenet är inte så vanligt i Sverige, vad jag märkt – och infödingarna verkade inte vara några hejare på det heller, vilket resulterade i att jag glatt lade fram 20 pund när jag skulle betala runt 10 och inte fick något tillbaka. Attans. Men vad gör man? Vi hade en heltrevlig kväll i alla fall. Första kvällen med infödingar, som inte varit skoldag liksom. Fett coolt. Det slutade med att vi alla följde Jess hem, och sedan fick vi skydda Chris som blev en smula paranoid i nattmörkret. Ryde är ju en sådan stor stad liksom.. Pojkstackarn. Tur för honom att han hade tre stentuffa tjejer med sig på hela 486 cm (sammanlagt). Vi klarade oss i alla fall utmärkt. Det måste ha berott på att vi ser så skräckinjagande ut.

På lördagen var det Grillfest som gällde. Äntligen. Det hela började en smula kaotiskt när vi alla skulle hitta varandra på Newports busstation fast vi inte riktigt visste vilka som skulle dyka upp och inte. Efter en stunds förvirring lyckades vi dock samla ihop hela drösen utbytesstudenter och ta oss till Lovisas hus. Det bjöds på svenska lekar och mat. Och när det blev för kallt för att vistas utomhus samlades alla i vardagsrummet för en mysig blandning av prat och gitarrspel. Helmys helt enkelt. Vi försökte leka ”Älskling älskling” men fick ganska snabbt ge upp den planen då det visade sig att alla var hopplöst urusla på att hålla sig allvarliga. Eller helt enkelt bara urtrötta. Jag och Seda fick klara oss utan varandra under natten då jag spenderade den hos Lovisa medan hon sov hos sin tyska vän Hanna. Ovant men överkomligt. Det är nog bra att vistas på skilda håll då och då.

Söndagen var lugn. Shopping med Lovisa, filmtittande hos Daniel och Oygen och sedan plugg, mer film och tysk choklad (för sista gången – jag och Seda ska inte äta godis igen förrän julafton, sådetså). Nu såg vi Pan’s Labyrinth och den var helbra. Jag älskade spanskan och tänkte på mina kära chilenare Ivannia och Stephanie. Jag vill minnas att de lovordat filmen i fårga vid ett par tillfällen också. Seda fick sig ett gott skratt när jag gömde mig under täcket för en läskig figur med ögon i händerna. Uräskta mig om jag tycker att han rörde sig obehagligt och får krypningar i hela kroppen när folk blir jagade sådär. Usch. Och ingen sympati får man. Herregud.

Och sen var det måndag igen, med allt vad det innebär. Jag är numera officiellt omdöpt till ”Jo” i skolan. Jag tror att jag kan vänja mig vid det. (Lovisas värdpappa, Stephen, kallar mig för Jo-jo till och med, vilket jag tycker är komiskt. Det låter inte som jag riktigt.) Fint.

Åh, och ja. Helgens högpunkt var (känsliga läsare varnas) när jag och Lovisa diskuterade skillander mellan Sverige och Ungern med Attila på lördagskvällen. Vi lyckades lura i pojken att det är olagligt i Sverige att idka sex före äktenskap. Och att man, efter ingått äktenskap, endast får ha det en gång – på bröllopsnatten – för att avla barn. Om det inte lyckas första gången måste man fylla i en ansökan och skicka till regeringen. Godkänns denna får man göra ett nytt försök. Annars inte. Den stackars pojken såg helt chockad ut och sa ”I’m so glad I’m hungarian!” varpå vi svenskor fick oss ett gott skratt. Vi talade om för honom lite senare hur urblåst han varit. Extremt kul.

Jag och Seda har haft en helmysko kväll. Vi skrattar åt allt. Den galna flickan hotade mig precis med sin tandborste.. Hur ska detta gå? Framtiden är oviss. Nu ligger hon i sin säng och skrattar för sig själv. Hon gör sådan ibland. Och nu blir hon filosofisk: ”I don’t like dreaming, I think it’s strange and I’m afraid of my dreams.” Jag tycker lite synd om henne. Jag tycker om att drömma. Det är mysigt – oftast. Min tyska är galen, men jag gillart’.

Och jag undra.. Hur varmt är det i Sverige nu?

Torsdag

Jag fick ett paket igår.
Ett stort paket från Sverige innehållande ett antal Marabou chokladkakor och en stor påse Djungelvrål.
Jag var i himmelriket.
Bara för att min Mamma är bäst liksom.
Tack!
(Seda gillar också den svenska chokladen, fast hon vill inte erkänna att den är bättre än den tyska fast jag vet att hon tycker det - innerst inne.)

Jag gillar mitt enrichment. Jag har ju musik, så jag går till musikläraren, hon ger mig en gitarr och sen får jag sitta och spela i ett rum i en timme. Helt okej. Och det är det enda ämnet jag behöver läsa. Suits me good.

Kung-Fu igår. Vi var bara fyra stycken där. Jag blev ihopparad med Penny. Mardrömmen. Jag fick storstryk av en trettonåring (jag har gigantiska blåmärken på armarna).. Fast. Jag bör nämna att hon faktiskt har tränat där i flera år, och att hon håller på och utbildar sig till tränare. Så jag behöver kanske inte skämmas så mycket ändå. Om man ska skylla ifrån sig lite sådär.
Det var en smärtsam lektion. Jag saknade Dave.

Idag sa Mrs Pitts att hon vill att jag ska ha ansvar för sånggruppen i skolshowen. Ta hand om dem, agera lärare. Spännande. Jag får se hur det hela utvecklas.

Annars har jag inte särskilt mycket nytt att förtälja.
Imorgon är det Chineese Night med Chris, Deia, Jess, Seda och eventuellt ett par till utybtisar som gäller. Kinamat, onyttigheter och film. Det blir nog mys.

På lördag blir det EF grillfest.

Helgen blir finfin.
Och i morgon ska jag äntligen få prova på Cross Country! Spännande spännande.

I övrigt så.. nej, inte mycket. Livet lekeer för tillfället.
Ny månad - nya pengar. Underbart.
Och jag får mitt studiebidrag också.
Jag har absolut inget att klaga på.

Fast.. jag saknar er en smula. Ändå.

Måndag

Som sagt. Det är galet vad jag vågar göra här som jag aldrig skulle våga i Sverige. Som att gå på audition till skolshowen till exempel. Helgalet. Vi fick en lapp från vår tutor: ”Audition for schoolshow Cinderella, Wednesday 15 p.m, prepare a short song.” Det var allt jag visste. Jag tänkte.. varför inte? Om jag skulle bli gravt utskämd så behöver jag ändå bara leva med det i ca ett halvår. Så jag gick dit utan en aning om vad som väntade, hur seriöst det skulle vara och med bara en vag aning om vad Cinderella handlar om över huvud taget. Jag menar, jag har ju sett Disneyfilmen. Men det är nog inte riktigt samma va.

Jag kom dit. Debbi skulle också på audition, men hon övergav mig i sista sekund och backade ur (backstabbing german bastard), så när jag kom dit var jag den enda ickebrittiska personen. Läskigt. Jag samtalade lite med de andra ungdomarna, som verkade en aning nervösa. Sen blev alla insjasade i aulan för information.

Man var tvungen att sjunga för en speciell roll, även om man inte riktigt ville ha en, och eftersom Cinderella var den enda som jag kände igen över huvud taget (okej, jag kände väl igen Prins Charming också, men kände inte riktigt att jag kunde identifiera mig med den rollen) så valde jag helt enkelt att sjunga för den rollen. Jag menar. Varför inte? Om jag ska våga någonting så är det nu liksom.

Vi som skulle sjunga för Cinderella fick därefter sitta kvar i aulan medan resterande väntade utanför. Sedan var det dags för suditions – inför de andra. Hej prestatiosångest? Inte då. Alltså.. sjunga är rätt okej, men skådespel har väl aldrig riktigt varit my bag of potatoe crisps. Dessutom, hej, engelskan. Ångesten. Hej.

Nej, det gick förvånansvärt bra. Alla de andra Cinderellorna var väldigt snälla och alla fick artiga applåder efter sina framföranden. Jag hittade min favorit Cinderella i Sadie som är miniliten, extremsöt och sjunger finfint. Man tror inte riktigt att den rösten ska få plats i den lilla kroppen, men ack så fel man har. Föga förvånande var de dömande lärarna överens med mig där. Och Sadie blev Cinderella. (Vi fick veta idag.) Själv blev jag ”singer”, med allt vad det innebär. Jag har faktiskt ingen aning, men efter vad jag kunnat luska ut här och där (med mer eller mindre lättförstådda resultat) är att jag får vara med på scenen, ha kostym och sånt, men inte behöver agera så mycket. Jag behöver bara sjunga. Det känns bra. Säkert och bra. Jag är nöjd.

Jag, Chris, Jess och Deia (jag har faktiskt ingen aning om hur flickans stavar sitt namn, men det uttalas då ungefär sådär) diskuterade auditions på torsdagens engelskalektion. De två sist nämnda var nämligen med, och de sa att jag var duktig. Jag tackade, lite generat. (Ibland är jag lika dålig på att ta emot komplimanger som du Hästen..) De tyckte att det var extremt roligt och kom på en ny lek: ”Let’s see how red we can make her.” Dumma britter..

Igår genomförde jag och Seda Veronicas seglarträningsprogram. Jätteduktigt! Efter det plockade vi blackberries (Vad är det på svenska? Björnbär? Typ hallon, fast blå/svarta?). Seda var i extas. Min kära bärplockande, strandälskande, galna tyska. Jag fick praktiskt taget släpa henne från bärbuskarna när jag hade tröttnat och plastlådan var överfull.

Och idag hade vi en minnesvärd engelsklektion. Vi fick analysera kontaktannonser. Väldigt intressant. Semantics och sådant. Skillnader mellan man söker kvinna och kvinna söker man. Det absolut roligaste – tyckte jag – var att annonserna var från Isle of Wights lokala tidning. Mahaha. Lektionens höjdpunkt var när Mrs Hand ställde frågan ”What’s significant about the population of this island?” varpå Will svarade ”They’re all inbred!”. Man måste älska humorn.

Idag skulle vi välja enrichments också. Alltså roliga tillval. Jag ville ha musik – det fanns inte med. Men jag gick och pratade med Mrs Pitts (musikläraren) och nu ska jag minsann ha musik på tisdagar. Fast.. det är bara jag. Och jag har ingen aning om vad jag ska göra. Men det blir nog fint.

Imorgon är första träningen med Cinderella. Det blir spännande.

Lördag

Åhå, vilka vanor jag utvecklar i detta land. Det är helgalet. Lördagmorgonen såg ut såhär: Jag gick upp halv tio och gick ut och sprang i skogen. Sen var det frukost och att göra sig presentabel som gällde, och halv ett gick jag och Seda mot stan och bussstationen för att ta bussen till Sandown.

Det var stålande solsken och jag roade mig med att fotografera. Min kamera fungerar helbra i solsken ska ni veta. Det blir finfina bilder, men när jag försöker fotografera när det är mörkt blir det knepigt. Nåja. Nu var det ljust, soligt och ca 20 grader, så det var inga problem. Vi fick äntligen pröva de dubbeldäckade bussarna. Way! Och vi fick sitta nästan längst fram. Dubbelway! Sedan var det ju det där med att gå av vid rätt busshållsplats och hitta de andra i en stad vi aldrig satt fötterna i förut. Hm. Det är tur att ingen av städerna på den här ön är särskilt stora. Efter många om och men lyckades vi alla hitta varandra. De andra hade minsann lyckats gå av vid samma station, men inte jag och Seda. Nejdå.

I alla fall. Jag och Seda underhöll de andra mgenom att visa vad vi lärde oss igår kväll och efter det blev det att promenera längs stranden. Det blev inte så mycket av Extremsportsfestivalen, men vi hade en mysig picknick i gräset med godiskrig (de gav ut gratisgodis runt festivalområdet) som blev så pass seriöst att Lovisa kände sig tvungen att avlägsna sig och sitta en bit bort från alla andra. Det var mest hennes eget fel. Hon började att kasta på alla andra och det slutade med att alla gaddade ihop sig mot henne. Stackarn.

Efter picknicken vandrade vi runt ett tag till, de galna tyska flickorna badade med kläderna på och sedan hittade vi en lekpark. Den var mysig och vi roade oss där en stund. Sedan insåg vi att vi var lite för stora och bestämde oss för att hitta något mer vuxet att roa oss med. Vi hittade inget..

Efter ett tag blev det dags att skiljas åt. Jag, Lovisa, Agape och Ilan bestämde oss för att åka till Ryde och roa oss på bästa möjliga sätt. Det resulterade i godisätande och fåniga lekar i gröngräset. Rätt mysigt, men kallt i längden. Kvällen avslutades med att Jag och Lovisa försökte lära Seda (som dök upp lite senare på kvällen) ramsan om vilka som inte får följa med in på Systemet. HUNDEN, KATTEN, GLASSEN! HUNDEN, KATTEN, GLASSEN!

På schemat imorgon: Göra Veronicas träningsprogram med Seda (Bli stolt över mig Vronkis!)
Göra engelskaläxa (Jämföra karaktärerna Iago och Othello i Shakespeares tragedi Othello.)
Försöka städa lite på rummet
Spela gitarr

Finfint.
Godnatt.