Josefine

Var på föreläsning på pappas jobb idag. Jättebra, jag gillade gubben/mannen (vad säger man?). Nåja, det roligaste var nog att han började med att ta av sig strumporna och sa att han alltid brukar vara barfota när han talar. ^^ Alla har vi ju våra idéer.
Men han hade i alla fall väldigt många bra åsikter och argument, jag gillade det, mkt.
Dessutom var det ju också lite kvalitetstid med min kära pappa, vilket han verkade uppskatta - jag med.

Vi måste krossa det fossila kapitalet innan det krossar vår planet.

Nu har det äntligen skett, ögonblicket som jag längtat efter i ungefär ett och ett halvt år - Tandställningen rök i morse. Lyckan är!
Fast trots min otålighet att bli av med åbäket va rmin första reaktion ungefär "men nej sätt på den igen! AHH!"
Det är RIKTIGT läskigt att se sina tänder igen, de är.. gigantiska. xP haha, och jag känner mig naken!

Min kära far formulerade det i telefon till Sara som att: "Jaa.. Josefine, hon är nyrenoverad och flera kilo lättare!"
Han har alltid haft ett underbart sinne för humor. xP

Människan kan ju i stort sätt vänja sig vi vad som helst, och jag antar att ävenj ag kan såt ut med en plastbit i munnen på nätterna. MEN DET ÄR ÄCKLIGT! Och jag gillar det inte! Men som sagt.. man vänjer sig. ^^
Jag känner mig något fruktansvärt oattraktiv för tillfället. Wööh.

Men det blir ju bättre det också.
Grattis till mig i alla fall, och.. jag lovar, jag är glad! Trots alla klagomål. ;D

Helg igen, underbar efterlängtade helg - Och vad har jag sysselsatt mig med denna underbara lördag då? Jo.. jag började dagen någotsånär duktigt med att träna med Veronica och Maja, jättebra, eller.. kanske inte egentligen eftersom jag i veckan lyckades dra på mig en liten förkylning och sen stod ute i regnet i flera timmar och samtalade under natten. Så.. träningen var bram det var skönt att få komma igång igen, men snek om jag hem och kollapsade ungefär.
Jag hade ju tänkt att jag skulle ha en hemmakväll för jag fick för mig att det vore bra för mig. Fast så tänker jag ofta å andra sidan, och det slutar alltid med att jag klättrar på väggarna och måste hitta på något att göra.
Fast idag har jag mest legat avdomnad i min säng och smågluttat på One Tree Hill säsong 2, vilket förstås inte är fy skam det heller.
Kände mig en smula dryg som tackade nej till erbjudanden av söta vänner, eftersom jag säkert hade orkat med det egentligen om jag bara intalade mig att jag inte var sjuk (för tro mig, är det något jag kan så är det att intala mig själv saker) men jag kände faktiskt att jag inte skulle vara något vidare sällskap, och då kan man lika gärna strunta i det.
Och nu mår jag faktiskt bättre dessutom. Hurra för mig.

Fast nu tror jag ändå att jag ska gå och dra något gammalt över mig. ^^

Weehu, ännu en vecka har passerat. Det går så fort nu - helt sjukt.
Och.. jag lyckades ha ännu en dålig fredag, eller.. den var helt okej tills på kvällen. That day's cursed! Wöööh.
Okej.. hej, jag har lite överskottsenergi sådär.
Och igår så var jag på stna och köpte julklappar i typ tre timmar. Sen var man sådär lagom död.. Träffade Sara och tänkte göra något kul, men vi var båda jättesega så det blev mest att vi satt hemma hos henne och såg på film.. och sov. ^^
Och så blev man ju uppraggad på Max.. det är ju också ett ställe att träffa sin självsfrände. Åh, jag saknar honom lite.. "Men.. om jag säger att jag känner igen dig, och vill säga de orden till dig igen - vad gör vi åt det?"
"Jaa du.. vi tänkte gå.."

Haha, men lite kul var det faktiskt. ^^
Sen när jag (äntligen) lyckades sega mig hem från Sara och lämnade henne och elin snarkandes i soffan så möter jag Henrik (vad är oddsen?!) på vägen och så fastnade jag ju där ett tag och Robbin och Kennyh dök upp och så blev man meddragen hem till Kennyh för att dricka te och se på vänner - vilket ju inte var helt otrevligt. Fast de thade en liten negativ verkan på min sömn. xP

Nu kom Moa och var söt så jag ska umgås med henne. ^^ Vi ska se Love Actually - får se om den är något bra.
PUSS på hakan.

Och just det. xD Hahahaa.. fyllesamtal från en något överförfriskad John igår - tydligen var JAG för full att prata med. xP Det va rlite roligt..
Hej.

Åh, igår var jag ledig, så jag ägnade dagen åt att slappna av. Eller ja.. att försöka slappna av. Det blev nog mest så att jag insåg hur jäkla besatt jag är av klockslag och hur totalt oförmögen jag är att bara slappna av och inte tänka på massa saker jag behöver göra som ligger flera timmar framåt i tiden. Helstört.

På kvällen blev det i alla fall att åka iväg och träna med Sara och Lina. Och det var roligt. ^^ Särskilt alla de ytliga diskussionerna vi hade om diverse andra människor som av en händelse råkade befinna sig på gymet. T ex :
Jag: Bla bla bla.. någon diskussion om en pojke.. bla bla.. och där ser ni vad gymet kan göra med en!
Sara: Ja precis!
Jag: Mhm.. särskilt om man råkar ha en massa testosteron..
Lina: Ja men det är det väl ändå inte säkert att han har!
Jag och Sara höll vid detta yttrande på att falla ihop i golvet pga kramper orsakade av skratt varpå Lina desperat försökte förklara att det var steroider hon trodde att vi pratade om.

Sen så pratade jag massor med Jessica igår. Det var mys. <3

Det är visst på buss- /spårvagnshållplatserna det händer!
Jag satt, efter ett lyckat spinningpass, och väntade på spårvagnen som skulle föra mig hem (osminkad, ofräsch, trött och verkligen inte på humör för samtal av något slag) när två killar i trettonårsåldern kommer och sätter sig bredvid mig.. nja, okej, de var väl snarare kanske fjorton-femton år då.. men big difference?
I vilket fall så sitter den ena killen och tittar på mig hela tiden. Jag känner att jag blir lite irriterad men väljer att ignorera honom - spårvagnen kommer ju snart.
Det går ett par minuter, och sen tittar han på mig igen, ler och börjar sjunga:

"You're way too beautiful girl
That's why it'll never work
You'll have me suicidal, suicidal
When you say it's over
Damn all these beautiful girls
They only wanna do your dirt
They'll have you suicidal, suicidal
When they say it's over"

Ni vet.. den där låten som är så jättepopulär, men som jag råkar avsky. Fårga mig inte varför, men den tilltalar mig ICKE. Så i vilket fall.. här sitter killen alltså och sjunger för mig. HUr ska man reagera på något sådant? Jag ler litegrann och sen, ja, varför inte, jag sjunger med. Vi har en liten duett. Sen ler han igen och säger att han måste sjunga den låten när han ser en vacker tjej.
Jag skrattar lite, och han frågar om jag tycker om den. Jag svarar ärligt att jag avskyr den och han blir tyst en stund.
Sen frågar han mig om jag är påväg hem.
Jag säger att jag är det, varpå han undrar var jag har varit osv.
Hela situationen ter sig ganska lagom skum i mina ögon och jag är inte jätteledsen när spårvagnen äntligen kommer. Jag går på, medan pojkarna sitter kvar. Snart samlas ytterligare pojkar vid hållplatsen - det verkar vara där man hänger..
Jag småler för mig själv och åker hem.

Men hahaha, bekräftelse liksom. YAY..
Jävla pubertala småbarn.
Fast det hela var väldigt komiskt, och att det just hände när jag satt och hatade mitt utseende som mest.
PAH. Fan så synd att det inte var någon redigt snygg typ.. artonåring. Det hade ju varit mer välkommet.


- Josefine

"i just now now saw u in the pictures and i liked them much if no objection i wanna meet u namely be friends with uu are so cute and crazy that really u make me smile if u are interested in win a bosom friend and sweetheart then the only thing which u have to do is write me back as soon as possible that s all"

Meddelandet ovan fick jag från någon läskig italienare som hittat mig på Facebook.. Creepy..
Och i italien använde man sig visst inte av skiljetecken heller. Skumt.

Och äntligen äntligen lite framgång med jobbsökandet! Var på intervju idag och det gick jättebra, de ringde för ett par timmar sedan och sa att de vill att jag kommer och provar på.
Kundbokare - 2-3 pass i veckan á 4 timmar - ca 100 kr/h - Melikeit
Så nu hoppas jag bara att det ska gå bra i morgon!

Hade en liten "sms-kurs" med mamma förut. Ojojoj, så komplicerat allt var. Det tog ca 15 min att få ihop ett litet meddelande på 3-4 rader. Hon är ju söt.


- Josefine

Började dagen med att verkligen vara jättetrött och seg.. Jag somnade nästa på historian (å andra sidan.. kan någon klandra mig?) och gick omkring som en liten zombie.
Sen skedde undret. Jag och Maja fiakde på Muffins & Chokladkompaniet. Mums! Muffins, och kaffe på det. Och vips! Jag blev pigg som jagvetintevad. Åkte till tandläkaren, bara för att få höra att "nej.. vi struntar nog i det där fästet, det går inte att få dit.." och "behandligen blir nog klar någon gång i vår". Suck.. Men jag fick i alla fall en ny båge. Så framåt går det.. SAKTA men säkert.

På spårvagnen påväg till tandläkaren gjorde jag en ny bekanskap också. En något berusad äldre herre som satt och (tro det eller ej) spred kärlek omkring sig längst bak där det var som mest packat med folk. Han basunerade ut sina åsikter med hög stämma och talade om för alla och envar att "man behöver visa mer respekt för varandra" och att "livet är underbart". Han hade en lång utläggning på tyska också, men den förstod jag inte mycket av. xP Men han var trevlig och gav bort sin plats, två gånger, till kvinnor som annars hade varit tvugna att stå.
Kan det inte finnas fler härliga och glädjespridande fyllon? Om de nu måste dricka jämt så kan de ju i alla fall vara trevliga!
I alla fall jag lämnade spårvagnen med ett leende.

Men jag anser att tandläkarbesöken börjar återkomma lite väl ofta när tandläkarna hälsar på mig som om de hälsade på en kär vän och frågar hur jag mår etc. Kalla mig knasig.. men jag när inte en längtan att utveckla personliga relationer till mina tandläkare.. jag ser dem mer som ett nödvändigt ont?
Men som jag sagt förut.. snart har jag en egen sovplats, så att jag slipper åka fram och tillbaka jämt. Jag kanske till och med får ett eget bås. Det skulle ju vara något.

Och bussresan från tandläkaren sen då.. Jag har stött på alla möjliga buss- och spårvagnschaufförer; glada, trevliga, otrevliga, arga, uttråkade osv., men aldrig en som suttit och bytt radiokanal var trettionde sekund, gäspat så att det ekat i hela bussen samt suttit och visslat och sjungit högt! Han måste har varit sjukligt uttråkad. Men det var ju inte så litet roligt. xP Synd att jag var ensam bara..

Och eftersom killen som hade tiden innan mig inte dök upp fick jag komma till "käraste" Margareta mycket tidigare, och hann därför till matten en stund. Och HEJ! Jag är ett under av effektivitet. Kom dit halv fem, och på den halvtimma som var kvar av lektionen hann jag göra PRECIS allt!
Och jag som var helt inställd på en helkväll med matteboken. No way!
Mih, jag ÄR så glad.

En fundering: Vi diskuterade Bibeln en massa på svenskan idag. Jag är inte troende, verkligen inte faktiskt, men jag har en väldig respekt för de som är det. Jag uppskattar de kristna värderingarna, även om jag väljer att inte leva efter dem, och jag tycker att det är dumt och onödigt att förkasta något så till den grad att man idiotförklarar hela religionen, trots det att man knappt har någon kunskap om den what so ever.
Drygt, onödigt och dessutom inte smickrande för en själv.
Alltså.. vad jag menar är att jag tycker att man ska vara öppen för allt och inte förkasta saker man inte vet något om, förrän man gör det. När man läst på lite, men ändå tycker att det är skit - varsågod! Men snälla. Försök inte avsky något du egentligen är helt okunnig om. Det får dig bara att se dum ut. Punkt.

Och det var väl det.. Pussohej


- Josefine

Hösten är påväg - igen. Jag förstår inte riktigt.. samtidigt som jag faktiskt brukar se fram emot hösten litegrann efter som det är en rätt så mysig årstid så lyckas jag alltid få in en liten höstdepression. Varje jäkla år! Och inte för att det händer något speciellt heller, utan endast, och då menar jag ENDAST, för att det "råkar" bli höst igen.
Helt ofattbart.
Och nu är den påväg igen känner jag. Det vet man förstår ni. När man kan bli helt nere för minsta lilla, när man helst vill lyssna på de där sorgliga låtarna för att de passar en bäst etc.
Och allt känns sådär lagom meningslöst även om jag vet att det inte är så egentligen.
Det är ju helt stört! Fastän jag är riktigt nöjd med mitt liv för tillfället så lyckas jag ändå på något vis med konsten att få det att kännas tomt och meningslöst. Fråga mig inte hur, men så är det i alla fall. Hjälp. Professionell hjälp kanske?
Haha, nja. Det är ju faktiskt inget allvarligt heller.

Jag hade hela min lördag planerad. Nästan i alla fall. Den kändes väldigt välorganiserad och fin. Men allt kraschade ändå.. ohc varför? Jo, för jag lyckas gå och bli sjuk! Jag har inte orkat med NÅGONTING på hela dagen. Har bara legat växelvis i sängen och soffan. Helt död. Ungefär som en amöba, ni vet, såna där encelliga sladdriga saker.. Äckligt. Men i morgon ska jag vara frisk.. öh.. sådetså!

I fredags hade jag förresten ett alldeles underbart besök hos tandläkaren, IGEN! Jag tror att de snart är helt övertygade om att jag bor där och ställer fram en säng med namnskylt på. Suck.. I alla fall. Jag var jättearg, men eftersom jag är sådär härligt svensk så säger jag ju inget om det utan bara ler och tar emot, så här förljer konversationen. Det inom parentes är det jag skulle velat säga :
Tandläkarassistenten (Efter att ha försökt få fast det där jäkla fästet i tandställningen, som envisas med att lossna HELA tiden, TRE gånger, och det gör faktiskt ont vill jag tillägga!): Jaha.. oj.. nu gick min tid ut här.. och jag känner att jag inte vet riktigt vad jag ska göra med dig. Det här är nog lite över min kapacitet..
Jag : Jaha.. okej.. (MEN VAD SÄGER DU MÄNNISKA?! NU FIXAR DU DET HÄR SASTANS FÄSTET SÅ JAG KAN BLI AV MED TANDSTÄLLNINGSHELVETET NÅGON GÅNG!!!!)
Hon: Hmm.. ja, du får nog komma hit igen på onsdag så får Margareta ta hand om dig.
Jag (Ler vänligt och förstående): Okej, det låter bra det. (ALDRIG I LIVET! Ska jag gå såhär i flera dagar? Med en avklippt metallgrej och en jävla massa "plast-lim" i munnen?! Är du knäpp? Har ni inga kompetenta tandläkare som vet vad de ska göra? DUMMA KOSSA!)
Och sen var det kanske en hel del fler saker som jag hade velat tala om för henne.. men jag ska förskona er från dem.
Jag var i alla fall uppfylld av ett pyrande hat mot hela tandläkarsläktet påvög hem sedan. BLÄ.

Nu finderar jag på att gå och lägga mig faktiskt.

Och så ett citat från mamma:
"Nej.. men det enda rätta om man har misshandlat sin fru till döds är väl att ta livet av sig.. Då har man ju i alla fall lyckats göra någontin bra!"
Men kan ju inte göra mycket mer än att hålla med henne.. Trots att det är tragiskt.


- Josefine

Det är ju aldrig händelselöst att titta på när Sara städar på sin fars jobb i alla fall.
Omän det ibland kan bli väl dramatiskt. ^^

Trevlig kväll igår, spenderades mest med en utbytesstudent från Bristol (?) xD hahaha. Och så såg vi ju Melody Club - som var riktigt bra, iaf de låtar man kände igen.

Och jag och Stefania är Johns sötaste tjejkompisar - sådetså. ^^ Det sa han. Även om han inte kommer ihåg det.
Lyckas man låsa in sig själv i en bajamaja så är man ju skapligt skillad också.. xP
Och sen kan man ju roa sig med att bli förföljd av läskiga killar när man ska cykla hem själv.. USCH!
Han försökte övertyga mig om att jag borde känna igen honom och att vi hade pratat förut och sånt. Fan heller. Och sen frågade han vart jag bodde. Jag fick typ panik och sprang iväg. Och sen är det ingen jävel som svarar iu telefon när jag med paniken växande och helt gråtfärdig ringer typ precis alla jag känner. BLÄ. Fick tag i Moa tillslut iaf.. wiie<3

Det var väl en rätt bra sammanfattning av kvällen.
Jag hade faktiskt kul. xD

- Josefine

Har tillbringat tisdag-torsdag i hufvudstaden med Sara. Helt underbart, trots att vi alla var totlat helsega precis heela tiden. Ylva var snäll så vi fick bo ohs henne, och vi träffade även Sonja. <3 Mysbarnen.
Vi spenderade en heldag på Gröna Lund och en heldag (nästan) på stan och vi hann med en hle del skumt. Jag tror att vi åkte kärlekstunneln MINST tolv gånger på grönan, och jag har nog aldrig skrattat så mycket - dessutom tror jag inte att det är många fler än vi som faktiskt lyckats bli uppskrämda just i, jaa precis - kärlekstunneln.. Hm.
Så hann jag också med att bli slagen på fötterna med en tidning av en gubbe på tunnelbanan.. DET var trevligt måste jag säga. det borde finnas ett straff mot otrevliga gamla människor som tror att man inte kan kommunicera med tal om det skiljer mer än tio år i ålder. ÄCKEL.

I det stora hela har det alltså varit ett lyckat stockholmsbesök med kära vänner, osunt massor mkt godis och en hel del skitsnack. Precis som det ska vara. ^^
Och nu är jag hemma, så jag tog en tur på stan för att kolla in Augustifesten. Träffade David, Linnea, Linus och Tommy. Trevligt var det. :)
Nu funderar jag ganska seriöst på att sova en smula. Det skulle faktiskt vara rätt så skönt..


- Josefine

(Bilder från Stockholm kommer troligtvis på Bilddagboken inom kort.)

Mina kära föräldrar typ.. tvingade (i brist på bättre ord) med mig till mormor och morfar i Ludvika.
Tro det eller ej, men väl där lyckades jag läsa ut två böcker - på TVÅ dagar. Pfts.
Jag älskar mormor och morfar, men är man över tolv år, då finns det INTE mycket att göra där.

Hade dock ett par musikaliska upplevelser, och dessutom har jag löst mysteriet om vad tomten gör på somrarna. Bevis kommer senare.
I alla fall.. tanken med hela resan till Dalarna var ju att vi skulle se The Ark i Eskilstuna. Jag har aldrig varit särskilt imponerade av dem och såg inte fram emot hela grejen särskilt mycket. Bara tnaken på att gå på konsert med sina föräldrar är ju ingen dörm precis.. Men.
Först var vi och såg på någon utställning i något torp mitt ute i ingenstans (ack vad kulturellt upplyst jag har blivit denna sommar) och där fick vi kolla på någon gubbe som blåste i diverse "instrument". Rätt intressant, men steget från en skäggig gubbe som blåser i en flöjt tillverkat av ett halmstrå och ett av hans egna skäggstrån (?!) är gigantiskt.

Konserten var på Parken Zoo och förband var Sugarplum Fairy, som jag fastän jag aldrig sett dem med egna ögon, hört massor om. Och de var faktiskt bra! :) Tog ett par bilder med pappas kamera under konserten, men eftersom jag inte är två meter lågn så var jag tvungen att stå på tå och.. ja, i alla fall, bilderna är ju inte de bästa kanske. Men bättre än inget.



Detta var de enda bilderna jag blev hyfsat nöjd med..

Sen kom ju The Ark.
Och DET var en upplevelse. Jag är lite småkär i Olsa Salo nu, han äfr verkligen, för att använda Johns typ favorituttryck, en vänlig människa. <3
Fast.. upplevelsen för mig stördes något av att jag först blev bortknuffad av en finnig jävel i blårutig skjorta och tvingades stå bakom honom (och han var MINST 1.80!) och bli översköljd av en stark mansparfym och svett. URK.
Sen när jag äntligen lyckats ta mig bort från honom kom ett par något överförfriskade kvinnor och började hoppa på mig.. WUHU..

Så förutom detta var konserten helt underbar! De bjöd verkligen på en riktig show, och ja. det var sjukligt bra.
Och jag fick en tröja, jag fick en tröja! <3 lalala.



Ola in my heart.

Nu ska jag göra något vettigt av min tillvaro. Typ packa upp min väska.
Eller köpa hårfärg? JAG MÅSTE FÄRGA HÅRET! NUUU! arrgghhh.
Hejsvejs


- Josefine

Hur skillad är man inte om man efter att ha fått en liten egotripp när man är påväg och ska fira sin vän lägger sig ner i sängen för att radera överflödiga bilder, och på något vänster lyckas tappa kameran RAKT på läppen och börjar blöda som jagvetintevad - riktigt skillad är man! Sådetså.
Såhär såg jag ut för övrigt.



Jag och Sara ska till hufvudstaden - lalalalala. <3
Längta längta.
Och på söndag fyller jag år. Jag blir stor, typ.
Godnatt

- Josefine