You look beautiful all of the time.

Nu närmar sig klockan två.
Jag har inte rört på mig sedan klockan tolv.
Eller. Jag har ätit.
Med hjälp av mina oerhörda kulinariska färdigheter har jag framställt ett mål klyckling i champinjonsås.
7 minuter i micron, ack vad det är lätt att vara mästerkock!

Om jag vore en gubbe i The Sims skulle nog spisen börja brinna varje gång jag lagade mat.
Min kära mor säger att det är något jag bör ändra på innan jag flyttar hemifrån. Men jag tänker såhär.
Det finns ingen bättre motivation till lärdom än överlevnad.
Om jag svälter kommer jag ju självklart att lära mig laga mat.
Massor av mat, i stora lass.
Så jag avvaktar.
Låter naturen ha sin gång så att säga.

Jag tror att jag har kommit ifrån stressen orsakad av psykologiprovet.
Allt detta pluggande gör mig deprimerad.
Det blir med andra ord ett lätt MVG då jag bara kan sitta där och analysera mina egna sympton.
Kanske inte egentligen, men det vore onekligen fint.

Om det ändå vore december..

Now you're gone it's as if the whole wide world is my stage.





Nationella provet i Svenska B är avklarat.
Jag skrev om relationen mellan föräldrar och barn och hur den måste utvecklas med tiden för att fungera.
Deep shit.

Och nu sitter jag här. Klockan är tolv, skolan är klar, och jag har inga planer.
Jag tycker inte om när jag får oförutsedd dötid.
Jag klarar inte av att göra något då.
Det finns så mycket jag SKULLE kunna göra.
Men jag vill inte riktigt.

Snart är det helg.

It's not a question, but a lesson learned in time.

Meja plågar mig på Spotify.
Jag studerar mitt avnötta nagellack och önskar att du var här.

Man kanske skulle måla om dem?
Man kanske skulle sova?
Man kanske skulle lämna den här staden med allt vad det innebär och åka ut på fantastiska äventyr?
Som Nils Holgersson, minus gåsen.

Motivationen är, som sagt, tillbaka så pass att jag orkar ta mig an det stundande psykologi provet.
Inte så pass att jag känner för att sitta och klämma ur mig en svenskatext i fem timmar imorgon.
Inte alls.

Rött får det bli.
På naglarna.

Seven o'clock and the roads are blocked.

Tisdag

Att plugga psykologi gör mig lite rädd. Det är galet hur mycket fel det kan vara på oss människor. Gaaalet.

Och jag tänker lite.
Tänk på hur ledsen man blir om man mår dåligt och ingen verkar bry sig om det. Hur ledsen blir man inte då om man är riktigt riktigt glad och det fortfarande inte är någon som bryr sig?
Att man inte har någon att dela sin glädje med. DET måste vara det värsta som finns.
Fy.


Sverige är för övrigt ett gnaksa kallt, grått och jävligt land just nu. Jag längtar bort till något annat, något nytt. Men det finns ljusglimtar. Mest längtar jag till jul just nu, och hatar mig själv lite för min oförmåga att släppa taget om ens så för en liten millimeter. Jag. Vill. Ju. Inte.


Det här har varit en sådan där dag som svängt mellan att vara jobbig och att vara bra, för att sedan landa någonstans mitt emellan på ett "mjeh". Typ. Min körskolelärare (som jag faktiskt borde försöka anstränga mig att lära mig namnet på - det är en aning pinsamt att ringa och boka körlektion och fråga efter "han den där ganska gamla som varken heter Ninos eller Arre.. du vet..?") börjar så smått erkänna att jag faktiskt kan köra bil. Min motivation verkar påväg att krypa tillbaka från sin ack så avlägsna vrå där den befunnit sig större delen av hösten. Eventuellt är jag också ett steg närmare vägen ut ur arbetslösheten, men det är ännu för tidigt att säga något om det. Vi håller tummarna i alla fall tycker jag, för det vore i sanning välkommet.
Pengar är roten till all ondska. Bristen på pengar i alla fall.

Så vi hoppas.

I'm not saying it is your fault, although you could've done more.




Om fyra dagar får jag återigen vila i gropen mellan ditt nyckelben och din hals.
Andas in det som är du.
Brottas.
Allt som är vi.

Jag längtar.

It will bloom like everything always does.

Måndag

Det är så svårt det här med motivationen. Abstrakt.
Den finns där ett tag och så.. POFF. Borta.
Och sedan får du springa efter den.
Som att fånga en fjäril tänker jag mig. Med hov.

Idag har varit en kort dag. En enda lektion på fyrtio minuter innehållandes blå vätskor och bubblande vatten. Gaser som smällde lite. Fint.
Och sedan en tur på stan med Ebba.
Världens största och godaste kopp te. En osthyvel.
En påse godis som morot och motivation till projektarbetet.
Det visade sig vara mer lockande att titta på ett avsnitt av True Blood.
Hum.

Varför kan inte hela världen bara vara fylld med fina burkar och söta koppar.
Små fina saker som gör en lycklig.
Det är sådant jag tänker att jag ska omge mig av när jag flyttar hemifrån.



Kanske lite som att balansera på en knivsegg. Det är nog lättast om man helt enkelt håller varandra i händerna och lutar sig bakåt. Håller du i mig så håller jag i dig, men släpp för fan inte taget. Då ramlar vi båda två.

Jag orkar inte slåss, det är bortom min kontroll.

Söndag

Hej.

Nu har jag inte skrivit på ett bra tag. Inte för att jag inte har velat. Mer för att jag inte riktigt känt att jag har någonting att skriva om. Och ju längre tiden gick desto svårare blev det. Efter ett långt uppehåll måste jag ju återkomma med någonting bra för att gottgöra. Eller?

Jag har insett att om jag ska vänta på det perfekta inlägget så kan jag lika gärna lägga ner bloggen direkt.
Så. Here I am.

Precis hemkommen från ett yogapass.
Skönt.

Just nu vill jag helst av allt i hela världen att den här veckan ska passera så snabbt som möjligt.
Gärna att det helt plötsligt blir fredag imorgon. Det vore helt okej tycker jag.

Ha. Mer än så kan jag nog inte klämma ur mig ikväll tyvärr.
Så mycket för min stora comeback..

Puss.

Om du var här, om jag var där.

Tisdag

Det gör ont.
Jag tänker att det är litesom när man är bergsklättrare och fastnar med armen under en sten.
Man skär av sig armen, för det är det som krävs för ens överlvnad.
Men det gör ont, förfärligt ont, och är inte roligt alls.

Det gör mig ledsen.
Och ledsen är någonting jag inte vill vara längre.
Vägrar vara.

Så därför tänker jag att det här är sjukt jobbigt, kanske till och med
det jobbigaste jag någonsin gjort, men..
Jag överlever.

När valet står mellan mig själv och dig.
Då väljer jag mig.
Och så hoppas jag bara att du har hjärta att förlåta mig.


För jag älskar dig fortfarande.

Keep me where the light is

Sometimes I love you
Sometimes you make me blue
Sometimes I feel good
At times I feel used
Lovin you darlin’
Makes me so confused

I keep on fallin’
In and out of love with you
I never loved someone
The way that I love you

Oh, oh, I never felt this way
How do you give me so much pleasure
And cause me so much pain
Just when I think
Ive taken more than would a fool
I start fallin’ back in love with you

- Alicia Keys, Fallin



Den goda nyheten är att jag har hittat tillbaka det det som är mitt.
Det som är jag.
Och DET, mina damer och herrar, känns galet bra.
Nu får vi se hur det går.

It's kind of hard to have a happily ever after all by yourself




Torsdag

Ah. Jag älskar gymet på kvällarna. Åker man dit runt åtta är det bara ett fåtal osm är där och alla hämningar släpper och ger plats för den totala kroppsdyrkan. Visst är det ingen ovanlighet att se killar stå och flexa musklerna framför spegeln, men det sker alltid med viss diskretion (tror de i alla fall).
När mörkret kommer förvandlas gymet till en oas där det är helt okej för killar att ohämmat spana in kroppsdelar på varandra och sig själva. Dra upp den tajta träningströjan och ta en till på bröstmusklerna.
Lite som det antika Grekland säkert, tänker jag.

Det är fint tycker jag.
Och dessutom innehållande. Det betyder att jag, när jag sitter och plågas i maskinerna, har något att titta på och fnissa lite åt. Underbart.

Nu är jag trött i hela kroppen.

Puss.



And if you were with me tonight 
I'd sing to you just one more time
A song for a heart so big
God couldn't let it live

May angels lead you in
Hear you me my friends
On sleepless roads, the sleepless go
May angels lead you in


- Jimmy Eat World, Hear You Me


I have never wanted anything so much

Onsdag

Början av slutet på veckan.
Jag saknar Seda. Har inte pratat med henne på länge. Fast.. det är mitt fel egentligen för jag har inte svarat på hennes brev ännu. Men jag ska. Mitt liv har en dålig ovana att komma ivägen.

Första delen av den här veckan var.. dålig. Ångestfylld på ett mycket självförvållat sätt. Men jag kan inte riktigt rå för de osunda och överdrivna funderingar som formas i mitt huvud när jag lämnas ensam och sysslolös för länge. Eller, om de bara triggas av något annat.
Inget är så jobbigt som när man har all tid i världen att reflektera och överanalysera.
Men så är jag också alldeles medveten om att det blir bättre bara jag sover på saken.
Jag har lärt mig.


I övrigt ser livet ljust ut. Jag längtar massor, men jag håller ut. Och just nu känns det bra.
Något jag också borde inse är att jag själv inte kan påverka och förbättra en människas liv totalt. Jag kan inte bära ansvaret för en persons totala livslycka på mina axlar. Det finns ingen som klarar ett sådant ansvar.
Alla måste hjälpa till, framför  alla personen i fråga.
Men man kan alltid hjälpa till lite.


Jag hoppas att den överraskande ambition jag för tillfället genomsyras av håller i sig ett bra tag till.
Egentligen mår jag inte bra av att vara en sista-minuten-person men jag tvingas till det, helt enkelt för att jag är lat. Något att jobba på kanske?

Och bara för att jag är snäll.
Här är något till dig Hästen.
Så att du kan få träffa likasinnade och
få utlopp för dina känslor.

You hold me without touch
You keep me without chains
I never wanted anything so much
Than to drown in your love and not feel your rain


- Sara Bareilles, Gravity



Sex veckor.

Isle of Wight #174

Tisdag

Jag sitter i skolan och har NOLL saker att gora.
I morgon ar mitt exam, men det kanns ganska sakert sadar.
Och jag har traffat alla mina larare (erm.. typ alla tva) och lamnat tillbaka bocker.
Och klockan ar elva, jag har varit har i en halvtimma. Vad gor jag nu?

Alla andra pluggar som galna gnuer for att de ar overambitiosa och har typ tio exams.
Jag ar inte overambitios. Inte i ar inte. Maha.

Darfor tycker jag att Jade kan komma in till town med mig och udnerhalla mig lite. Ja.
Det vore fint. Men det ar ju itne sa himlans latt att fa tag i henne nar jag inte har nagr apengar pa mobilen.
Attans.
En losning vore val att fixa lite pengar forstas.
Jo. Sa gor vi nog.


Nu smaller det om SJU dagar mina karaste.
Sedan blir det sol, mys och spannande saker.

PUSS

Isle of Wight #171

Tisdag

Idag har jag en meninsglos skoldag.
En fotografilektion utan nagot att gora, eftersom att jag ar klar, och en travel och tourism lektion som
jag inte behover ga pa.
Darfor ska jag aka till Lovisa i Newport och vi har planerat att lagga oss och suga upp lite solsken pa ett falt bakom hennes hus.
Det hade ju varit den perfekta dagen, om det hade varit soligt.
Jakla moln.
Forhoppningsvis klarnar det upp.


Fredagen spenderades hos Lovisa, for ovrigt, med film, cheesecake, matlagning och Sex and the City. Mys.
Pa lordagen blev det lite halvserios utgang och sondagen tillagnades at mys och allman slohet.
En bra helg helt enkelt.

Isle of Wight #170

Fredag

Helg - yes.
Kvallen spenderas hos Lovisa med Seda och Lovisas nya vardsyster - Leoni.
Jag har inte traffat henne forut, sa deet blir spannande. Men hon ska visst vara liten, tysk och snall. Or so I've been told.

Nu har alla andra Moch Exam i matte. Inte jag, for jag ar minsanna klar med sadant trams. Ehum.
I alla fall, detta innebar att jag ar ensam i the sixth form room. Utelamnad till mig sjalv och min egen formaga att underhalla mig sjalv. Woho. Nej, det ar nog ingen fara egentligen. Jag har lyckats i en timma och tio minuter nu.
Typ.

Jag var pa bio i onsdags och sag "Ghosts of girlfriends past". Underhallande for stunden, roligt, men inte en sadan dar film som man kommer att minnas. En sak som de sa stannade kvar i alla fall.

"The power in a relationship lies with the one who cares the least."


Det ar sa sant. Sorgligt men sant.
Hur ofta ser man inte exempel pa det?
Just det har skramde mig otroligt mycket forut och det var sa jag resonerade.
Om man bryr sig kan man bli sarad, och det vill man ju inte.
Men jag har lart mig nagot nu.

Power is not hapiness.


Man vinner pa att slappa in folk ibland och darfor mste man vaga.
Det har jag dig att tacka for.

Isle of Wight #167

Nu sitter jag på Joe's alltså.
Ingen som jag vill prata med är online på msn. Ni suger, kort sagt.
Jag har druckit kaffe, mums, och nu håller jag på och laddar upp ohemula mängder bilder på Facebook
vilket tar tio tusen år. Så för att fördriva tiden läser jag bloggar. Alla jag känner, som jag vet har blogg.
Jag känner mig uppdaterad. Fint.

Seda borde komma hit snart.
Hon har muntligt exam i franska. Stackarn.
Men det går nog bra, hennes franska lärare bara öser lovord över henne i alla fall, så misslyckas hon blir det smisk.
Eller något.

När hon kommer hit, så småningom, blir det parfymköp och promena hem, ut på springtur och efter det.
Kinamat och bio.
Det är ävl det som är det fina med att vara i ett förhållande.
Att man har någon som är villig att betala för mat och underhållning för en.
Så finns det ju andra fördelar också förstås. Typ att det är mysig och så, men ..
Det finns inte mycket som slår kinamat faktiskt.
Chicken Chow Mein blir det nog tror jag.


Och om tre veckor smäller det.
Jag börjar bli lite stressad, fast på ett positivt vis.
Det blir en helt ny upplevelse.
Fuerteventura.



I can't wait.

Isle of Wight #163

Ar det forresten nagra av mina kara vanner som har tankt aka till Hultsfred i sommar?
Ni far garna kommentera da, eller maila mig, eller tala om det for mig annat vis.
PUSS

Isle of Wight #162

Fredag

Antligen helg igen. Det kanns bra.
Jag har fatt en massa skoljobb gjort i veckan och ar riktigt stolt over mig sjalv.
Nu ar det inte alls mycket kvar. Fint.

I helgen blir det fullt fart.
Girls Night Out pa Colonel Bogey's ikvall med Lovisa, Jade, Debs och Natalie.
Natalies avskedsfest imorgon eftermidaag, Tia och Shannon's fodelsedagsfest pa kvallen och troligen The Balcony efter det.
Pa sondag ar det Sarah och Rachel's artonarsfest med maskeradtema.
Jag har ingen aning om vad jag ska ga som, eller om jag ska kla ut mig over huvud taget.
Vi far se hur det blir.

Pa mandag ar det bank holiday vilket innebar att vi ar lediga, och da blir det troligen tjejkvall med One Tree Hill och anisktsmasker. Mys.

Jag kanner mi glad och nojd med livet har pa andra sidan kanalen, men samtidigt ar jag standigt medveten om att min tid har ar pavag att ta slut. Och det ser jag fortfarande pa med extremt blandade kanslor.
Det ska bli sa otroligt inderbart att komma hem igen. Fa traffa alla kara, gora sadant som jag alskar, bara vara hemma och bo i sitt eget hus. Kunna gora vad man vill.
Men samtidigt kommer jag att sakna allt har sa otroligt mycket.
Det kommer blir helt sjukt..

Isle of Wight #158

Onsdag

Solen skiner. Det ar en fin dag, bra morgon, hela alltet.
Jag hade mitt mock exam i engelsk litteratur i morse, och det kanns helfint att ha det avklarat.
Nu har jag precis gjort klart det sista i mitt Travel and Tourism coursework, och efter dneh ar lektionen ar det bara en kvar - Fotografi.

Och da ska jag ivag till Brading och fotgrafera typiskt engelska byggnader. Halmtak och korsvirke for hlea slanten.
Det blir fint.

Ikvall ar det bio i Newport och mys som galler.
Vi ska kaka pa Pizza Hut och sedan ga och se The Knowing.
Forhoppningsvis ar den bra!

Allt rullar pa sa jakla bra just nu.
Det kanns inte som att nagot kan ga fel. Nastan.
Det ar en enda liten sak som ligger och gnager, men det ska nog ordna upp sig pa nagot vis.
Annars vet jag vad jag behover gora.
Den smallen tar jag, det ar vart det.

Maskrosorna har slagit ut, vitsipporna ar har, solen skiner, jag ar lycklig.

Isle of Wight #156

Tisdag

Jag ar medveten om att jag lever i en liten dromvarld just nu.
Att allt som ar sadar galet fint coh underbart harligt maste ta slut, for jag vet ju att jag aker hem.
Men om ni bara kan lata mig leva ostord och i nuet i min dromvarld sa vore det valdigt fint.
Jag vet att det tar slut, att det inte haller i en evighet och sa vidare.
Men det ar inget jag vill tanka pa for tillfallet, sa vi kan glomma det. Okej?
Jag kommer att vara tillrackligt forstord nar det val hander, sa vi tar det da.

Det blir fint, tack.

Isle of Wight #154

Fredag

Bra dag i dag - Friday I'm in love.
Fint.

Jag hade sovmorgon och borjade dagen med Bran Flakes. Mums.
Och sedan promenerade jag till skolan i solen och lat haret lufttorka pa vagen.
Myspys.

Min familj kommer hit nasta mandag, och det kanns helt galet overkligt att jag ska fa traffa dem igen.
Jag har ju inte sett dem sedan.. augusti.
Och jag har saknat dem sa.
Nu ses vi snart igen.

Och nu ar det klart.
Jag langtar till maj.

Nu vantar jag bara pa att se vad helgen for med sig.
Det ser ut att kunna bli helkul.


Jag ivll ocksa passa pa att be om ursakt for att det tar tiotusen ar for mig att svara pa mail,
sarsklit de lite langre. Den enda anledningen ar att det hander sa mycket och jag behover tid pa mig att verkligen satta mig ner och tanka over vad jag vill skriva. Ta mig tiden att beratta allt jag vill, och fraga allt jag vill.
Och det ar angonting just nu som gjort at tjag inte har orken att gora det.
Jag ber om ursakt, och om ni har talamod sa kommer svaren.
Jag lovar.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0