I know that you feel me somehow

Det här är jag och John för ungefär två år sedan.
Vi står på taket på parkeringshuset i stan och skrattar så vi dör.

Nu sitter vi vid varsin dator ca 20 mil ifrån varandra och skrattar så vi dör.
Det är lite fint.
Och hysteriskt roligt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0