280410

16.47

Min kära lillebror kom precis hem fårn skolan, och att säga att han var på dåligt humör är en underdrift. Allt har tydligen gått åt helvete idag, och det verkar fan inte lätt att gå på högstadiet. Men det värsta var nog när han frågade om det var idag jag hade tänkt baka:

- Nej, det är ju imorgon.
- Va? Fan.. Det var det enda jag har sett fram emot idag..

Så såg han bara alldeles uppgiven ut. Inte ens World of Warcraft kunde få honom på bättre humör, och då är det illa mina vänner! Så.. det ser nästan ut som att jag får baka idag ändå.



Hur kan man säga nej till det här liksom?


Sitter för övrigt och lyssnar på VM-låten, och den är faktiskt inte helt fel.

280410

16.24

Idag fyller min allra käraste Seda arton år. Min tyska lillasyster.
Det suger extremt att jag inte kan vara med henne och fira, för jag är övertygad om att det hade varit underbart.
Massor av kärlek till henne!




I övrigt så har det varit en helt vanlig onsdag. Början på slutet av veckan. Snart är det helg. Det känns finfint!
Elsa kommer hit och det kommer bli helt underbart. Dessutom är det Valborg, vilket innebär lika delar förväntningar och prestationsångest, men det känns som att det blir bra det här!

Jag solade ju i måndags, och det känns sjukt bra att jag inte alls blev så röd som jag trodde. Jag förväntade mig att jag skulle vara helt knallröd när jag kom ut, men blev bara lite lite röd. Nu ska vi se att jag är brun och fin till studenten och sommare, och den där jäkla balen som jag eventuellt ska gå på.

På religionslektionen idag har vi pratat om kristendomen och människan, och jag blir så trött på religioner och Bibeln och hela köret. En bok som har tillåtits kontrollera och förtrycka människor i tusentals år, och som till råga på allt är så motsägelsefull och virrig att det egentligen går att utläsa vad som helst ur den. Nej, det känns skönt att jag inte är religiös, för vilket helvete jag skulle ha då!
Jag betvivlar inte religionens förmåga att föra samman människor och ge dem en känsla av tillhörighet, men det där är verkligen ingenting för mig.


Jag har ätit glass på Halvars för första gången i år också! Vit choklad och brownieglass med chokladsås. En riktig chokladbomb, som gjorde mig hemskt törstig. Men gott var det!

Ikväll ska jag skriva ett hyllningstal. Det kan blir spännande.

260410

22.56

Fan i helvetets jävla skit!
Jaha.. så.. det är ingen som känner för att gå på bal med mig eller så?
Helt avslappnat, lite finklädd bara. Kul grej? Inte..? Nähe..

Börjar få lite lätt panik nu.
Alltså. Jag har ju inte betalat för själva balen eller så egentligen, så jag måste ju inte gå.
Men min klänning är ju så fin! Den måste få komma ut. Förtjänar det!
Sympati någon?

260410

19.22

Min Pappa är söt och har världens koll på allting.

Idag vid middagsbordet, när jag berättade att jag pratade i telefon med Moa igår:

- Moa fyller ju tjugoett i år.
- Men.. är hon yngre än dig då?
- Va..? Pappa, hur gammal blir jag i sommar?
- Tjugotvå!
- ....


Och någon annan gång:

- Jag gillar Moa! Henne har ju du känt hur länge som helst!
- Ja jag vet, det är ju typ tio år nu nästan.
- Jag minns när ni red tillsammans!
- Jaså? Fast.. det gjorde vi ju aldrig..



Det är fint tycker jag.
Det roligaste är nästan att det bara har blivit så när vi pratat om Moa.

260410

16.47

Köpte för övrigt solkort idag. Planen är att jag inte ska se ut som ett spöke när det börjar bli så pass varmt att man kan bada, och så vore det fint att vara lite brun på balen också (Om jag nu lyckas få någon att gå med, annars är det rätt meningslöst JADE SKYNDA DIG FÖR FAN!!). I vilket fall.

Jag hade tänkt sola i Vilbergen. Nära och bra tänkte jag, och bara 300 kronor för tio gånger. Men så sa jag det till klassen idag och blev i princip utskrattad. På det där stället vid filmstaden skulle det visst bara kosta 250. Fint att spara en 50-lapp, tänkte jag, och gick dit istället.

Väl där kostade det bara 199. Så IN YA FACE. Jag sparade 100 kronor, och kan nu spendera de pengarna på valfri skitsak. Känns fint!

Tänkte bara berätta det, utifall att ni skulle vilja veta.
Det bästa är dock att jag inte spenderade pengarna direkt heller! De ligger i min plånbok.
Finfint.

260410

16.31

Jag tycker att alla borde säga sina namn när de svarar i hemtelefoner. SÄRSKILT om de svarar där de inte bor. Dumma engelsmän. Hade just ett pinsamt litet samtal med Seans morbror eller farbror där jag trodde att det var Sean som drev med mig, och han antaligen trodde att jag var lite efterbliven.

Faktiskt inte mitt fel att Sean är den enda med manlig röst som brukar svar i telefonen (hans pappa har aldrig svarat när jag ringt) och att han faktiskt brukar driva med mig och förställa rösten.

Fast samtidigt. Alltså.. hans uncle måste tro att jag är helt körd i huvudet.
Fan.

260410

09.44

Det är måndag, och om det hade varit en helt vanlig måndag så skulle jag utan tvivel ha öst galla över hela världen just nu. Men vet ni? Det känner jag inte alls för. Solen skiner, och av någon anledning kändes det inte alls jobbigt att gå upp klockan sju på morgonen. Att cykla till skolan var bara trevligt, och jag har precis jobbat mig igenom en en och en halv timmes engelskalektion utan större ansträngningar.

Det är en bra dag idag!

Jag tror att jag verkligen tog mig ur svackan igår. Så hilma skönt. Mycket hade det nog att göra med att jag hade en sådan social dag. Inte för att jag träffade någon.. (mer än barnvaktsbarnen) Men jag pratade i telefon nästan hela dagen.

När jag var barnvakt och tittade på när de åt glass och åkte rutschbana så ringde min kära Häst och pratade lite. Det var fint och kändes bra och behövligt. Hon är fin hon. Sedan kom jag hem och skulle försöka plugga, men plötsligt skrev finaste Elsa att hon ville prata med mig. Så då blev det telefonsamtal i runt en timma. Efter det skulle jag plugga lite igen, och lyckades väl ett tag, tills Pälsboll bad mig komma in på Skype.
Då pratade vi lite, och sedan hade jag lovat att ringa Moa eftersom jag smådissade henne lite i lördags. Det var heltrevlans! Skvaller och framtidsprat.

Telefondagen avslutade med ett sista, sängliggande myssamtal med Sean.
Det går med andra ord att vara översocial också på avstånd.


Jag bestämmer mig för att allt kommer gå bra, och jag tänker leva och planera därefter. Om jag oroar mig för saker hela tiden så glömmer jag bort att leva ordentligt, och om jag inte lever nu, när ska jag då göra det?
Jag gläds åt småsakerna och inser att vänner inte försvinner bara för att de inte är här just nu.


Nu blir det litteraturlektion.

250410

22.33

Nu blev jag precis lyckligast i stan.
Min allra käraste Elsa kommer och hälsar på mig i helgen!
Har inte träffat henne på evigheter och det ska bli så galet kul.

Jag har saknat dig min kära vän.



Såhär söta var vi en gång i tiden. <3

250410

20.13

Mysdag idag. Jag var barnvakt mellan ett och fem (ganska fint att få betalt för att spela bowling och äta glass kan jag tycka, särskilt när bowlingen och glassen också är betalda för). Förutom bowling hann vi med att hoppa studsmatta, leka sand-restaurang, cykla, "tämja big" och spela Svarte Petter. Väldigt givande dag! Fy tusan vad barn är fina och okomplicerade. Jag blir lite lyckligare av att umgås med dem.

Återigen påminns jag av det fina uttrycket "man kan inte kontrollera sina omständigheter, men man kan kontrollera sin reaktion". Det är ju fint, och lugnar ned mig när jag behöver det som mest. Det finns faktiskt inget jag kan göra över huvud taget, utom att acceptera att saker är som de är och jobba för att göra det bästa av situationen. Självömkan är bara såå överskattat, och jag lägger ned det kapitlet nu. Time to man up, så att säga.

Ja, så är sitter jag och skriver om mina djupa tankar när jag egentligen borde ägna all min energi åt att memorera historiska fakta om hollywoods underbara värld.

Imorgon tycker jag att det kan vara sol. Och på onsdag ska jag träna.
Då är det bäst för foten att den inte krånglar.



Antingen är det värt att kämpa för, eller så är det inte det.
Det är inte svårare än så.

240410

17.27

Satt precis och skrev brev till kära vänner när jag snubblade över en gammal text jag skrivit någon gång. En låttext närmare besämt. Vi kan ju sluta oss till att jag någon kväll var väldigt ensam och bitter. Emo helt enkelt. Så jävla illa.

Solen skiner, det gör jag också.
Idag går inget fel.

240410

15.32

Jag är duktig idag! Och det känns sjukt bra.
Tänkte bara att ni skulle få veta det.

Nu vet ni.

240410

14.39

SOL! Det gör mig så himla glad! Eller alltså.. Den är väl borta nu egentligen, och det regnar lite till och med, men jag har minsann hunnit sitta ute i solen och läsa i en timme! Sådant gör mig lycklig. Lycklig och röd..

Och jag älskar dig för att du har en sådan underbar förmåga att lugna ner mig när jag blir halvhysterisk, att du talar om för mig att allt kommer att bli bra, men mest för att du verkligen får mig att tro på det.

Min kära mor är ute och socialiserar och pappa är uppe i Norrland, så ikväll är det bar jag och Anton hemma. Det väntas pizza, och sedan kommer mysiga människor hit och tittar på film och sånt.


Istället för att bara oroa sig över saker är det väl alltid bättre att faktiskt ta tag i saken och se till så att något händer? Jag skapar vägen.



Sommar och sol nu, tack.

230410

23.56

Det är väl rätt självklart att man blir irriterad när folk förutsätter att man är det, eller?

230410

23.26

Idag har det bara handlat om fredagsmys. Och då menar jag fullfjädrat mys med godis och film.
Såg på Den siste Samurajen, och slogs av hur sjukt synd de är om Tom Cruise. Han vill ju inget hellre än att dö hela filmen igenom, och trots det så är det han som överlever heeela tiden. Kan man inte bara.. end his suffering, liksom? Eller? Hade kanske inte blivit mycket till film då förstås.

Myskväll har det varit ja. Jag skulle bara vara hemma och inte göra någonting var planen. Och så blev det också, men jag glömmer alltid bort hur tråkigt det är att inte göra någonting. Urtråkigt faktiskt..

Vad ska jag göra nu?

220410

23.08

Precis hemkommen från Sara. Det blev te och morotskaka på Fräckas, och sedan mer te hemma hos Sara.
Mysigt värre! Vidare har vi hunnit med att oroa oss för framtiden, förbanna det andra könet (och vårat eget) och bara prata om allt och inget.

Hon är fin hon.

Det är svårt det där med ansvar, och beslut. Vad är rätt?

Nu ska jag försöka sova lite. Snart.
Puss.

220410

19.54

Nu är det fika med Sara som gäller.
Om bara mina kära föräldrar vill komma hem från föräldramöte med bilen snart så.
Det blir finfint det!


220410

18.30

Sen tänker jag.. Om nu Viktoria vill bli överlämnad till sina käraste på bröloppet av sin pappa, kan hon inte bara får det då? Utan att det blir en massa ståhej och kritik och åsikter och debatt hit och dit?

Sessan ska gifta sig och vill ha ett drömbröllop i amerikansk stil helt enkelt. Kan inte hon få det då?
Det verkar jobbigt att vara kronprinsessa.

220410

18.13

Den här dagen har jag ägnat åt att göra precis ingenting.
Skoldagen var helt okej, och sedan hade jag tänkt att jag skulle hem och skriva ett högtidstal om någonting och plugga lite, men icke. Jag somnade så fort jag kom hem typ.
Vaknade för inte alls länge sedan och nu ska jag försöka göra något vettigt innan jag träffar Sara.
Städa lite på mitt rum kanske?

Jag ser ytan nu, det känns bra.

Det enda som stör mig just nu är att jag inte kan träna på grund av min dumma fot.
Tycker att dne kan sluta göra ont nu..

210410

19.15

Idag är en sådan där dag då jag tycker väldigt synd om mig själv.
Inget har liksom gått som jag ville att det skulle gå. Det finns varken nytt Gossip Girl eller One Tree Hill avsnitt, och jag kan inte träna för att jag har så satans ont i min dumma fot.
Det började igår i Stockholm, men jag minns inte att jag klivit snett eller någonting.
Skumt.

Sur är jag också, men av helt andra anledningar.

Jag har i alla fall precis varit lite duktig och gjort min engelskauppgift.
Och så har jag ätit lite choklad okcså.

Här kommer förresten lite bilder från igår!
Jag glömde tyvärr att ladda kameran, så den dog rätt fort.
Dålig planering.



Sp3c gillar frukt!



Kimsan gillade buss sätena och Petrus och Louise var coola.



Väl framme i Stockholm var det finfint, även om Arkitektmuséet inte imponerade.
Jag lyckades fånga Adrians snyggaste min någonsin på bild, så jag är nöjd ändå.



Den här bilden skulle egentligen kunna sammanfatta det samlade humöret på hela resan. Det är inte lätt..



Som tur är kom min allra käraste häst och livade upp stämningen. Jag fick äta borwnie, och hon fick följa med
på muséer och opera.



Då var lyckan gjord.


190410

16.12

Jag tänker att om man delar upp tiden kvar i skolan i små delar, då är det inte mycket alls.
Men när man tänker på allt i en klump, då får man ont i magen.
Så är det när jag tittar i min kalender och kollar hur mycket vi har kvar att göra.
Det är färdigbläddrat i ett kick, och det är inte mycket alls.

Sådana saker muntrar upp mig idag.
Det faktum att solen skiner och att det verkligen känns att sommaren är påväg, nästan, hjälper också.
I morgon bär det av till hufvudstaden med klass Sp3c. Det ska blir roligt, och jag ska nog ta med kameran och föreviga hela härligheten också.
Vi ska vara kulturpretton och gå på typ fem olika muséer och på opera. Spännande!



Här är en bild från när jag och Sean var i Stockholm på lovet.
Det är en fin stad.

Nu är mitt te kallt.. Inte kul.
Men religionsuppgiften är i alla fall färdigskriven, så det får vara okej.

190410

12.47

Nu har jag varit sådär dålig igen, men jag tappar lusten emellanåt, och har svårt att hitta tillbaka. Det kan få vara så tycker jag, och ni som är väldigt intresserade av att läsa. Ja.. ni kanske kan anpassa er till min oregelbundenhet?

Det som förra veckan kändes som ett steg i rätt riktning och en bro mot något nytt, en väg framåt, känns den här veckan som något avlägset och osäkert. Men jag hoppas ändå. Vi får se hur det blir helt enkelt.

Jag försöker landa i mig själv igen, så som det alltid är när du försvinner, men det är svårare den här gången. Jag hade en väldigt lyckad helg, precis vad jag behövde. Men såhär i efterhand känns det tomt. Gapande tomt, och hela jag uppfylls av faktumet att du inte är här. Där jag är. Utan dig. Och det gör att jag går sönder inombords.
Men jag orkar inte prata om det, för jag är inte såhär svag egentligen, tänker jag, och därför så behöver ingen veta.
Så vi nämner det inte, okej?


Mest blickar jag framåt, mot det som blir, kan och måste vara. Och jag hoppas innerligt, och jag gör upp planer och ser fram emot det. Lite för att det är vad jag vill, men mest för att jag inte orkar med nuet just nu.
Jag vill bara att det ska vara över.

Och det gör mig skräckslagen.
För tänkt om det inte skulle funka då?
Tänk om det går åt helvete? Hur ska jag ta mig tillbaka från det?



Vart tog jag vägen..?


RSS 2.0