Josefine

Underbart vackert.
Hittade en med originalvideon, men den gjorde mig bara arg.. för ljudet kom efter bilden.
Det suger.
Så ni får nöja er med att avnjuta musiken och bara titta på texten.
Det räcker ska ni veta.

Jag har lyckats med ännu en sådan där produktiv dag och fått så mycket gjort så det är inte klokt. Ändå samlas allt jag ska, måste, vill och borde göra på hög. Tar det aldrig slut?

Kvällen spenderades med Ola. Vi gick till biljardcafét och jag var förberedd på att få en rejäl omgång med stryk, men jag fick istället en snabbskolning i biljardspel och sedan gick det riktigt bra. Han vann ändå, men jag är rätt stolt måste jag säga.
Vi hann med att fika och promenera en stund dessutom.
Jag ska nog ta tillfället i akt och ösa lite lovord över pojken.
Han är ju så härlig.
Det är sjukt hur lika vi är och han har en förmåga att klä mina tankar i ord innan jag hinner göra det själv.
Det är fint tycker jag.

Jag tror förresten att det vore bra för mig att försöka leva i nuet och bara ta allt som det kommer. Jag ska alltid planera allt och det leder till att jag i tanken är minst en halv dag före mig själv, hela tiden.
Ibland gillar jag det, ibland undrar jag om det inte kommer leda till att min mamma får rätt i när hon säger att jag kommer var autbränd i tjugoårsåldern.
Fast det måste hända mycket och hålla ett relativt snabbt tempo för att jag ska känna mig lcyklig och stimulerad.
Annars blir jag uttråkad.
Så egentligen behöver jag kanske inte ändra på någonting alls?
Det lär ju visa sig.

Imorgon är det Jupiter-träff hemma hos Steffie. Det blir nog roligt som vanligt.
Ni är helgalna, och jag älskar er för det.

Godnatt

Och så lite lågkvalitets mobilbilder.
Lite spritt under årets gång skulle jag tro.

Bara för att jag faktiskt inte tagit några bilder på mig själv sedan jag tog bort tandställningsåbäket.
Bara för att jag tycker att det är värt att beskåda.
Detta det faktum att min mun inte längre är fylld av skrot.

Äntligen är ja pigg igen!
Har kännt mig som en levande död helva veckan på grund av viss sömnbrist.
Jag var trött som tusan i måndags för att jag kvällen innan var tvungen att läda ut en underbar bok!
I måndags var vi på "Midnattsbokrean", vilken var väldigt kul men inte heller verkad positivt på min trötthet.
Och igår kunde jag inte ova för att jag var för trött.
Huvudet bultade och allt jag kunde tänka var "jag måste somna, måste, måste.."
Så i morse när jag vaknade och kände mig ungefär som en amöba bestämde jag mig för att ta sovmorgon och sova ut.
Det var skönt.
Så nu är jag pigg och glad.

Jag har pratat med Pamela. Hon verkar trevlig. Lycka.

Jag återupptäcker musik.
Helt underbart.

Upp och hoppa klockan åtta för att efter snabb frukost, dusch osv sätta sig i bilen tillsammans med fyra femtedelar av familjen för att påbörja resan till Stockholm.
Jag sov - hela vägen.
Yrvaken fick jag sedan vandra från skeppsholmen till gamla stan.
Det blåste.

Första stoppet var Science Fiction Bokhandeln, och jag blev inte besviken.
Besöket resulterade i fyra stycken nya fina vampyrböcker.
Jag gillar det.

Sen blev det att vandra runt i staden en stund till och efter många om och men ta sig till Morderna Museet och utställningen om Andy Warhol som var.. bra.
För mig som knappt visste vem han var när jag klev in på museet var det en smula förvirrande.
Men själva utställningen var verkligen skitsnygg och den gjorde mig väldigt intresserad.
Så jag antar att den var lyckad.
Fint.

En Stockholmsresa innebär, för min familj, undantagslöst ett besök hos min kära morbror, hans fru och deras nytillskott. Det är ju förstås aldrig fel, de är rätt trevliga människor.
Så det blev massa mat och gullande med lillungen.
Där har vi nog Sveriges mest bortskämda unge. Hon kommer antagligen knappt gå att leva med om ett par år.
Men hon är söt som tusan.
Bella.

Och eftersom min mamma har förvandlats till en glittergalen melodifestivalsfantast så blev det så att vi var tvugna att stanna och kolla på spektaklet.
Det gick på inga vis att undfly detta öde.
Men det var lärorikt och jag kan nu konstatera att Alexander Bard var klart snyggast i melodifestivalens historia, att Patrik Isakssons låt borde döpas om till "Under mitt tunna hår" och att Christian Luuk inte alls är rolig. Verkligen inte.

Efter att ha sett alla bidrag fick vi slutligen åka hem.
Mamma ansåg tydligen inte röstningen vara särskilt viktig, inte heller vinnarresultaten.
Fast det är klart, dem kan man nog inte undgå att lägga märke till i morgon, i tidningarna.
Galet.

Dagens höjdpunkt var nog när pappa skulle vara pedagogisk och lugna min hyperaktiva lillebror på tretton år som babblade konstank och for omkring som en tok (i vanlig ordning).
Detta tänkte han råda bot på, fick syn på en stor staty av ett lejon och sa:
"Anton! Spring och kolla om lejonet har någon snopp!"
Jag tyckte att det var en underbart rolig idé, men min kära mor höll inte med. Hon tyckte inte riktigt att det var rätt uppfostringsmetod.
Pappa försökte förklara sig med att försvaret inte får ha snopp på sit nordiska-lejon-baner längre eftersom det anses ojämnlikt, men hon såg tvivlande ut.
Trots allt så fick det ju tyst på ungen en stund, så jag var nöjd.
Ett tag under dagen funderad ejag på om man kanske kunde tvångsmata honom med prozac, men övergav denna idé eftersom jag ändå inte har tillgång till någon.. Och han lugnade ner sig efter ett tag också. Skönt.

Äntligen klar, med blandade känslor.
Jag läste över halva boken med en stigande avsky och föräkt för huvudpersonen Rachel.
Hon personifierar verkligen allt jag ogillar.
Osjälvständighet, självförakt, ytlighet - allt!
Men det är klart, boken handlar ju om hennes personliga utveckling och i slutet blir hon helt okej.
Men då ska det bli så jävla puttinuttigt och typ filmslut där alla applåderar och har sig. Va?
Surrealistiskt.
Men jag gillade skildringen av behandlingshemmet och särskilt gruppterapin.
Sjukt bra.

Jag har fortfarande inte bestämt mug för vad jag tycker om den än.
Men jag tror att det lutar åt att den var bra.
Om det kan vara mäjligt att ogilla huvudpersonen men ändå gilla boken.
Tål att funderas på.

Vi kom äntligen iväg och såg Juno igår.
Underbart!
Men du har fel Ivannia, det måste jag säga.
Juno är på inga grunder elak - hon är bara brutalt jävla ärlig, anpassar sig inte för någon.
Bara hej ta mig som jag är eller inte alls.
Jag älskar det.

Det är verkligen en sådan där film som man inte bör missa.
Den har sjukt många djup.

Och jag gillade mamman, som i början av filmen inte alls får någon positiv presentation, men som växer med filmens gång och bara blir helt jävla urhärlig.
Favoritscenen är när hon skäller ut ultraljudsteknikern.
Obetalbart.

Och språket - klockrent.
Se den!

Rusko Star - Attention whore
Är det inte fint? ^^

Den absoluta höjdpunkten är utan tvivel Svampbob Fyrkant - tröjan.
Allvarligt talat.
Jag sitter och ser på den ständigt småleende.
Det är någonting med den, någonting jag inte kan förklara, som gör att jag gillar den.
Den är skitfånig, men man kan ju inte förneka att den är ärlig.
Mest tror jag bara att jag tycker att det är kul att man lyckas producera en sådan här låt.

Jag går på små moln för tillfället och det känns inte som att gnåot kan få mig att komma ner på jorden för tillfället.
Signumet för de senaste dagarna har varit gjädlebud och jag har bara nåtts av glädjande besked från höger och vänster.
Då detta händer extremt sällan kan jag inte riktigt hjälpa att tänka att något kommer skita sig totalt.. Något annat.

Men.
Jag har äntligen fått en värdgfamilj! Eller.. en mamma kanske. Men en familj ändå.
Idag fick jag hennes adress och det första jag gjorde var att kolla upp den på "Google earth".
Underbart.
Jag är sprickfylld av förväntingar nu! För att inte tala om frågor!
Men det här är vad jag fått reda på än så länge:

Jag kommer bo i Ryde som är den näst största staden på Isle of Wight och, tror jag, den stora turiststaden.
Den ligger alldeles vid kusten och det går enkelt att ta sig till fastlandet med färja.
Min värdmamma heter Pamela Bennet. Hon är ensamstående och har en son på typ 28 år som inte bor hemma.
Hon arbetar som legal sacretary och tycker om att laga mat, hålla på i trädgården osv.
(Då lär jag ju inte svälta i alla fall!)
Jag kommer att dela hus - och eventuellt rum - med en tjej från Hongkong som heter Yan Lui.
Jag ska gå på Ryde Highschool som verkar väldigt strikt.
De har krav på skoluniform (YES) och ett x antal andra ordningsregler.

Detta är väl det jag vet än så länge och nu vill jag bara komma iväg!
Jag blir galen på att det är ett halvår kvar!
Maha, igår pratade jag och Ivannia sjukt länge i telefon och hon målade upp både mardröm- och drömscenarion för mig. Galet.
Det kommer bli så sjukt jävla bra - det vet jag.
Och Ivannia.. vårta säger jag bara. VÅRTA!

Idag har jag ägnat dagen åt att spela badminton med lillebrorsan.
Låt oss inte gå så djupt in på det för jag led ett svidande nederlag.
Attans.
Men det var roligt ändå!

Och på kvällen fick jag vara barnvakt åt mina barn ett tag så det blev en hel del kurragömma, glass, Bamse och Bolibompa. Myspys.

Imorgon blir det upp tidigt och iväg till hufvudstaden med familjen.
Miaaaah. Det blir nog trevligt tror jag faktiskt, men det bär mig emot att behöva släpa mig upp klockan åtta på morgonen. Jag är ju inte direkt morgonpigg.. Nåja.

Jag såg den på TV igår och blev inte alls imponerad.
Men såhär, snygg video och inte live-TV.
It sweeps me off my feet.
Jag älskar den!

Firefox AK och Tiger Lou - Winter rose
Lovely

Jag tror att det gick bra, men man vet ju aldrig. Därför föredrar jag att vara pessimistisk tills motsatsen bevisats.
Om man inte förväntar sig något blir man inte besviken.

Igår träffade jag Håkan.
Han firade sin femtiotredje fördelsedag på bussen. Ensam och full.
Jag ska aldrig bli som Håkan.
Ingen borde behöva vara som Håkan.
Det gör mig ledsen, och lite rädd.

Jag var hemma hos Veronica igår och träffade hennes farmor som lagade god mat åt oss.
Sen roade vi oss med att spela lite gitarr och piano - det var nog nyttigt för oss båda. ^^

Men en glädjande nyhet! En som jag har väntat på i evigheter!
Som de flesta kanske vet ska jag ju åka iväg som utbytesstudent till Storbritannien och jag har äntligen fått en värdfamilj!
Jag ska bo hos Pamela Bennet på Isle of Wight - en ö söder om Storbritannien.
Kan det bli mycket bättre än så?
Knappast.
Det är fint, varmt, gulligt och nära till London.
Jag vill åka NU NU NU!
Jag kan inte sluta le.
Och jag ska få bo med en tjej från Hongkong. Dubbelt kulturutbyte.
Jag gillar det.

Wööh. Jag har drabbats av någon urflippad form av baksmälla.
Orsakad av allt för mycket godis och socker.
Hejjagvillläggamignerochdö.
Blllööööööööhhgg.

Trots att jag mår som en gnu har jag lyckats vara väldigt prduktiv.
Hurra för mig.

Ännu en härlig kväll har spenderats med flickorna i Jupiter.
Vi var dock "one woman short" i och med att Jonna är och roar sig i alperna (May the force be with her..),
men det hindrade oss inte från att ha sjukligt kul!
Kvällen började med ett parti poker som skulle ha gått så himla bra för mig, om jag inte hade haft sådan satans otur. Men det var kul som tusan i alla fall.
Och jag skulle kunna utvecklas till en riktig gambler tror jag. xP

Efter det blev det mat och massor massor av skvaller - jag hade svårt att hänga med där ett tag,
men det var utan tvekan intressant. Norrköping är möjligheternas stad - bara så ni vet.
Det är här det händer.

Efter maten ägnades resten av kvällen åt Singstar.
Stephanie och jag, som hade blivit totalt tillintetgjorda i pokern, gjorde en riktig comeback och tog hem segern med 10 poäng mot ynka 2 (eller 4?) vilket gjorde oss förtjänta av en chokladkaka.
Wehej!
Sedan blev det inga fler seriösa tävlingar, utan det spårade ur med diverse uppträdanden.
Jag kände att mitt starkaste bidrag var Poison med Alice Cooper.
Det var vackert, måste sägas.
Ivannia blev till och med lite rädd för mig så jag tror bannemej att jag lyckades!
Sen kan det ju inte hjälpas att jag skrek sönder rösten - man får ju offra sig för konsten. Maha.

Tack för ännu en underbar kväll flickor.


Jag älskar när du rör mig. Och när du är här.
Och jag hatar mer än allting att jag inte kan bli kär.
Jag önskar mer än allting att det fanns alternativ
till detta bittra, torra, trötta slöseri med liv.
Men jag måste konstatera, fan det känns helt oerhört,
att det jag älskade med oss har själva kärleken förstört.
För jag har ingen chans att ge det du vill ha av mig.
Jag bara älskar allt du är, jag älskar allt du gör, jag älskar allt du är..
.. Men inte dig. - Loke "Allt du är"

Dagen har som sagt spenderats med Ivannia.
Vi åt Ben & Jerry's - glass och tittade på Disney.
Och Hairspray förstås.
Underbar film.

En riktig sådan där "feelgoodfilm". Gulligt, glatt.
Jag gillar det.
Så den rekommenderas - starkt.
Den stora favoriten var ju helt klart John Travolat som kvinna.



Efter den fina filmen blev det en del Disneyklassiker.
Storfavoriterna Aladdin och Lejonkungen.
Där har vi två verkliga mästerverk!



Favoritlåten ur Lejonkungen.
Kolla in färgerna, sången, stämningen.
Åh, jag blir helt lyrisk.
Galet.
Nu är det visserligen sången som "den onda" karaktären sjunger, en som man inte ska tycka om egentligen.
Men den är så sjukt välgjord, och jag bara älska den.
Sådetså.
Manipulationen, makthungern.. det är fint.

Och tack Ivannia för en härlig dag. Du är bäst helt enkelt.

Nemi är bäst.
Och, det är också såhär jag hade tänkt spendera dagen. Fast med Ivannia förstås, och med glass.
Vi ska se på Disneyfilmer och analysera mig. Spänningen är olidlig.

En liten hyllning till Hoffen. The man, the myth, the ledgend.
Så att säga. ^^



Oj, snart tror jag bannemej själv att jag är seriös.
Då blir det illa.
Men allvarligt talat? Finns det någon man älskar att avsky mer än David Hasselhoff?
Tveksamt.

Och.. jag tror att youtube-klippen har återkommit lite väl mycket de senaste dagarna.
Förlåt. Men jag har precis lärt mig hur man gör. xD

Denhär såg vi på igår - en riktig klassiker.
Och här får ni den bästa låten. I alla fall början av den.
"Du är så ful. Jag är så ful. Du är så vanskapt.Jag är vanskaaaapt..!
Sådana som du har ingen rätt och ingen talan!"
Helt sjukt. Förtryck i sin renaste form.

Jag gillar filmen i övrligt, den är fin.
Den är Disney helt enkelt.

Bara för att den gör mig så himla glad.
Den är väl en smula morbid. Men så himla fin.

Något mer som har gjort mig glad är att jag äntligen fick se Robert Pawlik i sin lilaglittriga skjorta.
Det var en syn, och jag har till och med bildbevis som publiceras snarast.
Det vill säga när jag har bråkat klart med min dator.. För den vill inte samarbeta.

På tal om sådant jag inte kan äta längre, ska vi dra hela listan för skojs skull?
Och märk väl att jag alltid, HELA mitt liv har kunnat äta precis ALLT.
Det här har tillkommit under det senaste året..
Så här kommer den:

Mjölk
Grädde
Fil
Glass
Mjölkprodukter helt enkelt
Vitt bröd
Lussebullar
Mjölkchoklad (tydligen.. helvete!)
Kaffe
Oboy

Wow, listan kändes grymt mycket längre än den var, och det gör mig glad!
Men ändå.. för att vara en person som aldrig haft en endaste allergi tycker jag att det är drygt..
Sen så brukar jag ju avvika ganska ofta och äta vissa saker ändå, men det brukar jag ångra. Oftast.
Jag och min mage för ett ständigt krig mot varandra helt enkelt.

Alla hjärtans dag, en dag som alla andra, fast med mer konsumering.
Ungefär som julafton, fast för kärleksparen.
Fint.
Fast för singlar leder det ofta till våldsamma utbrott och en allmän Hata-Alla-Hjärtans-Dag-Kampanj.
Likadant varje år.
Fast jag känner inte riktigt att det berör mig. Eller okej, visst, man kan känna sig lite ensam när precis alla par i hela stan befinner sig på Drottninggatan och antingen ser ut som siamesiska tvillingar eller som att de är påväg att äta upp varandra.
Men att fira, spendera en massa pengar, göra saker som man aldrig gör annars bara för att det råkar vara Alla hjärtans dag? Nej.
Då känns det bara framtvingat och.. jobbigt.
Hej älskling, vi har varit tillsammans i ett halvår och jag har aldrig gett dig någonting. Men nu är det Alla Hjärtans Dag, så låt oss gå ut och äta på en svindyr restaurang och köpa två dussin rosor bara för sakens skull. Dessutom kan vi passa på att visa alla singlar hur lyckliga vi är och riktigt gnida deras ansikten i smutsen så att säga.
Nej. Jag gillar det inte.
Att däremot visa varandra uppskattning i rimliga mått - javisst. Det är jag helt för. Ett kort, en ros. Något fint med eftertanke som betyder något. Det ÄR tanken som räknas. Inte hur mycket pengar man lägger ut.
I alla fall för mig.

Så jag är nöjd med min dag faktiskt.
Emil var utanför mitt hus i morse med en liten ask choklad.
Han är ju finast!
Och sen fick jag en ros av Ivannia också (fast.. den var hon väl mer eller mindre tvingad att skicka, men låt oss bortse från detta faktum!).
Jag har så fina vänner.
Kärlek till er.
Det är sådant jag uppskattar.
Kärleksförklaringar under dödshot. Eller.. nja, så illa var det kanske inte egentligen. xD
Men sådana små söta grejer man gör bara för att tala om hur mkt någon betyder för en.
Det är fint som tusan.


(Senare under dagen insåg jag dock att den där chokladen kanske inte var så bra för mig. Ännu en sak att lägga till listan över vad jag inte bör äta. FAN. )

Jag har varit barnvakt idag också.
Med mysbarnen.
Jag gillar dem stenhårt.
Faktsikt så pass att jag känner att det antagligen inte skulle vara så illa att vara mamma.
Fast.. om en sisådär 10 år kanske.
Jag har så mycket att göra innan.

Ska det vara så himla svårt att hitta ett vandrarhem i Stockholm till rimligt pris där man inte behöver dela rum med en massa backpackers..?
Tydligen.
Det finns ingen som känner för att adoptera 5 små fina flickor ett par dagar?
Vi tar inte så mycket plats.

Jag har hittat en till.
En fin en.
Fast en som jag önskar att jag hittat tidigare, för nu är det en smula försent.
Helt enkelt för att han lägger ner sin blogg.
Sorligt.

Johan Lindqvist 
Han skriver så härligt.    

"Människan kommer inte att bli fri
förrän den siste kungen strypts med
den siste prästens inälvor.."
- Denis Diderot


Jag pluggar svenska.
Prov i morgon - upplysningen.
Jag gillar det ju faktiskt.
Inte provet då kanske.. men upplysningen.
Den var fin.

John Locke, Jean Jaque Rousseau, Voltaire,
Daniel Defoe, Jonathan Swift.
Finfina gubbar hela hopen.

Norrköpings nya spårvagnar luktar.. häst.
Intressant tycker jag, för jag har svårt att tro att hästar någonsin vistats i någon av vagnarna.
Det kanske har något med tyget på sätena att göra.. eller stoppningen?
Dessutom ser de ledsna ut.
Norrköpings nya spårvagnar är alltså ledsna, hästluktande metallmonster i en osmickrande orange färg.
Ja, de är ju inte snygga.
Men de måste åtminstone vara säkra nu när Östgötatrafiken har ägnat åtminstone tre år åt att testköra dem.
Så jag tänker inte klaga - såvida jag inte skulle förolyckas i en.
DÅ skulle jag klaga.

Jajaja.
Äntligen har jag hittat honom.
Det blir till att köpa alla skivorna så fort min ekonomi gör det möjligt.
YES.

Ställ inga frågor om kärlek inatt.
Jag har inga svar eller livlinor kvar.
Jag har bara två spruckna glas och ett blödande skratt.
Det har slutat igen som det gör nästan jämt.
Jag är naken och full och har fallit omkull
som en felkonstruktion, som en clown som ett uruselt skämt.

Vad gör du här? Hur kom du hit?
Du föll för en smickrares usla invit,
en klagande vals ur en sönderrökt hals
och du vet ju att du inte älskar mig alls.

Men inatt, inatt, just nu
är det bara .. jag och du.
Just nu.

Ställ inga frågor om rätt eller fel
om besudlat och rent.
Det är redan försent.
Jag sålde min tro för en kyss och en stulen juvel.
Jag gör vad jag vill. Jag gör vad jag kan.
Som en olydig hund. Snälla blunda en stund.
Så vi kan bli vackra åtminstone för varann.

Snälla ta våra svek, våra krossade drömmar och tårar.
Förgifta vartenda förälskat, förtrollande par.
Så ger vi oss av till det land som är skapat för dårar.
Och lämnar vår sorg och vårt sotsvarta samvete kvar.

Snart kommer gryningen, vidrig och skär.
Avslöjar vilka vi verkligen är.
Och lungorna brinner när drömmen försvinner
och aldrig mer finner vi skönheten här.

Sjung inga sånger om kärlek inatt.
Sjung om någon som oss.
Snälla sjung om att slåss.
Om att dansa besatt fastän hjärtat slår blodfattigt matt.
Om det vackra som lever i livlösa ting
om en trasig fiol och en torkad viol.
Sjung vad du vill bara fråga mig ingenting.

Ta mig. Ta mig!
Gör vad du vill.
Stanna hos mig lite till.
Jag vet du förstår att jag dör om du går
för det här är det närmaste kärlek jag når.
Och inatt, inatt, just nu
är det bara jag och du.
Just nu.

Jag förstår inte var all den här oerhörda tröttheten kommer ifrån?
Jag sover ju inte jättebra, men så är det jämt.
Så varför känns det helt plötligt som att jag ska kollapsa när som helst?
Galet.

Idag var det friluftsdag och den tog sin början på Centralbadet där Stephanie och jag ägnade oss åt diverse vattenaktiviteter och en inte alltför engagerad simtur.
Sen blev det att springa med Veronica. Eller. Springa halva vägen och gå halva vägen. Men jag tycker att vi var duktiga. Vi ska ju komma igång snart. Vårruset är målet.

Efter det hämtade jag barn på dagis.
Det är alltid lika roligt att gå på stan med barnvagn och två barn på 2 och 4 år.
Folk blir alltid lika chockade.
Underbart.
Dessutom gillar jag ju barnen, de är härligast.
Så vi ägnade oss åt att spela memory, leka med brandbila roch spela datorspel.
Eller.. de spelade. Jag sov.
För jag var så sjukligt trött.

Kom hem vid fem, tänkte att det finns inte en chans i världen att jag lyckas släpa mig iväg till någon kör idag, lade mig i en säng, somnade och vaknade halv nio.
Nu kanske jag har tagit igen de där timmarna som jag behövde.
Hoppas hoppas.

Mellan fritidsaktiviteterna umgicks jag och Veronica en stund med den käre Robert Pawlik.
Vi diskuterade sådana där seriösa ämnen som Amy Diamond, Krister Sjögren, Paris Hiltons väskor etc.
Need I say more?
Ser fram mot den lila skjortan på Alla hjärtans dag.
Ska ta med mig kameran för säkerhets skull.

Lyckad helg. Bra.
Tog sin början med TG* där jag och Daniel hamnade i en mycket livlig diskussion om vem som skulle bli den bästa piraten. Den blev ganska hetsig och pojken vägrade medge att jag skulle vara bättre, vilket han egentligen borde ha förstått redan från början, och vi lyckades inte enas. Jag tror att folk blev en smula irriterade på oss..
Men efter en stund kom vi in på ett sidospår och kom in på ämnet vampyrer, varpå jag insåg att jag hellre ville vara en sådan.
Så han fick bli "the most fearsome pirate to sail the oceans" och jag fick bli vampyr.
Snacka om att byta upp sig - tycker jag.
Fast.. frågan är om man inte skulle kunna slå ihop de båda på något vis?
Föreställ er ett piratskepp bemannat av vampyrpirater. Mahw. Det vore någonting.

*TG är alltså den kristna tonårsgruppen som håller till i Söderledskyrkan på fredagskvällarna där jag, trots min tvivlan på och till viss del förnekan av den kristna tron (den historien tar vi en annan gång), spenderar en del kvällar. Det är ju människorna som gör det. För de är härligast.

Lördagen började med en städning av rummet i förebyggande syfte, därefter träning. Ett jättebra pass som man blev sådär härligt glad av, och trött dessutom.
Sen kom jag hem, var duktig och lagade lite mat (Jag kan faktiskt ibland!) och gjorde i ordning inför den stundande tjejkvällen.
Det blev en nyttigare favorit i repris då vi bytte ut diverse choklad bakverk mot grönsaksdip och naturgodis.
Rolig film och härliga samtal var resten av ingredienserna och det resulterade i en riktigt trevlig kväll.

Sen blev det söndag och jag tog mig ner på stan med min kära mamma för att gå på vad vi trodde var ett vanligt Aerobics pass. Men icke. Idag hade de bytt plats på dem och hux flux befann vi oss mitt i en Aerobics tvåa. Det var sjukt svårt, men galet roligt! Så det måste jag prova igen.
Sen, som jag antar att ni vet, så är ju inte dans riktigt min grej och jag kan inte säga att jag hängde med hela tiden. Men jag ska prova på det igen, och då ska det gå bättre.
Efter träningen mötte jag Veronica, Stephanie, Jonna och Ivannia och vi tog oss ner till Restaurang China för vår "Jupiter middag". Det blev en härlig stund av mer eller mindre djupa samtal, massa god mat och en mindre eldsvåda (Som Stephanie lyckades få till genom att ha sin servett för nära ett värmeljus. Flickan är som tur är snabbtänkt och släckte den lilla branden genom att slå på den med händerna.. Senare kom frågan om varför hon inte bara hällde sin läsk över elden, varpå hon svarade "Nej, men det ända jag kunde tänka var JAG VILL INTE DÖ!")
Åh, jag är en smula förälskad i de flickorna faktiskt. Vi är så olika, men det fungerar så bra. Jag älskar det.
Tusen massor kärlek till er.

Och när jag således tagit mig igenom fredagen, lördagen och söndagens händelser så måste jag väl också inse att helgen är slut. Vilket betyder måndag i morgon och upp klockan halv sju (WEII..). Alltså.. Godnatt.

Här kommer ännu en serie, denna gången faktiskt inte inspirerad av Ivannia.
Förvånansvärt nog.



Nej, kära vänner, ovan har vi alltså Daniel (den fina utbytesstudenten från NZ) som klipper Robbins hår.
Och såhrä gick det verkligen till - har jag hört.
Daniel var tydligen en skrämmande syn när han gick lös på den stackars Robbins hår - har jag hört från en säker källa - och han saktade inte in en sekund ens när han klippte sig själv i handen.
Han fortsatte klippa, och jaa, Robbin fick faktiskt blod i håret.
Kanske inte så mycket som i min fina illustration av scenariot, men ändå, blod.
Det här var helt enkelt bilden jag fick i huvudet när jag fick historien berättad för mig.
Och nu blev ju inte resultatet så hemskt heller. Lite ojämnt kanske, men helt okej.

Nej, för du vet inte, jag vet inte, ingen av oss vet.
Vad hände, vart tog du vägen?
Var är du nu?
Jag saknar dig.

Vill passa på att sända ett litet tack till de fina människorna i min klass som dels gör dagarna lite ljusare och lättare, men också står ut med mig när jag är som jag är.
När jag är övertrött och skrattar åt allt, när jag sjunger högt och dåligt i korridorerna, när jag är arg och irriterad, när jag hatar världen - och framför allt - när jag är dryg, för det är jag oftast.
Ni är finast.

I övrigt måste jag väl säga att det har varit en bra vecka.
Jag har äntligen kommit förbi min spärr vad gäller gitarren och har upptäckt en helt ny värld av låtar som jag kan roa mig med att spela och sjunga och faktiskt, till och med, få att - i det närmaste - låta som de ska.
Det är grejer det.

Jag har dock varit väldigt trött hela veckan, övertrött, galen.
Det visade sig nog tydligast i onsdags när vi spelade badminton och jag och Stephanie ytterst realistiskt och med ypperlig skådespelartalang skildrade scener ur Star Wars.
Vi varvade med att dansa lite disco också. Det var sjukt roligt.
LUKE, I AM YOUR FATHER! etc etc.
Bäst var vi ju på fäktningsscener, badmintonracken blev lasersvärd som högg av kroppsdelar till höger och vänster. Det var fint i vilket fall. Livade upp min dag så att säga. Dock kanske inte alla andras.. ^^

Jag hittade mig själv igår, på ett kort där jag var fyra år.
Jag hade änglablick och kopparlockigt hår.
Med lena kinder, mjuka drag, mitt oförstörda forna jag.
Som motsatsen till allt jag är idag.
Jag satt förstenad och funderade ett slag,
var är min oskuld och mitt samvete idag?
Vad har jag blivit, har jag lärt mig nånting?
Men det enda svar jag hittade var
Spring!

Ur Loke - Spring.

Abstrakt, djupgående, nytänkande, mystisk, oklar, känslosam.
I hela taget, en bra bok.
Den väckte mycket känslor och jag tror att det var meningen.
Jag gillar det.

Jag och Veronica var kulturella och gick till Harlekinen på "Film, fika, funderingar".
Den var bra, men den gjorde mig så sjukt ledsen.

Om jag var tandläkare skulle jag komma och undersöka deras tänder, om jag var advokat skulle jag hjälpa dem med lagfrågor, om jag var läkare skulle jag hjälpa dem och skriva ut medicin.
Men nu är jag inte det.

Och vad, VAD, kan en outbildad tjej på ynka sjutton år hjälpa till med?

Men det ska jag ta reda på, för jag klarar inte av att sitta overksam och bara låta det ske. 
Det tänker jag inte, det kan jag inte.

Bara för att jag hatar hela världen, endast för att jag är trött och för att det är morgon och för att jag måste vara här.
Waah. Idag hoppas jag att alla ramlar i trappor och sånt och slår sig. HÅRT.

Men, igår var en bra dag.

Jag fick höra att David har en nymfoman i sin klass.
"Spännande", tyckte jag.
"Mja, det har väl sina fördelar, men för det mesta ska den bruden alltid vara i centrum", tyckte David.

Idag, bli inte en bra dag.
Det är sådana här dagar man önskar att man var Lotta på bråkmakargatan - med ett automatgevär, eller liknande.
Det är sådan här dagar man INTE vill gå i skolan i hundratjugofem år.

So, just hit me hard and call me Charlie.

Ännu en serie tillägnad Ivannia.
Med mer slarv än vanligt.. jag har massa massa bråttom.
Hejdå!

Ivannia skrev en sådan fin liten dikt till mig igår.
Fin som snus.
Och jag kan bara inte sluta skratta när jag läser den.

Josefine, du är så jävla bäst
livet med dig är mega cool fest
När livet leker elakt med mig
så vet jag att jag kan ringa dig
Du är ruggigt dryg och elak som fan
Och alla vet att du behöver ingen man
Jag diggar dig så hårt, du är så rar
och rolig och snäll och sjukt underbar.

Den är ju kanske en smula motsägelsefull sådär.
Men jag gillar den. Den är fin.
Ärlig och rättfram så att säga.
Pang på rödbetan.
Och ja.. jag skrattar fortfarande.
Tack Ivannia <3

Mahaha.
Om jag fick tillräckligt med pengar så.. jaa.

Idag led jag förskräckligt av en slags "övertrötthet", vilket resulterade i en hel del riktigt usla skämt och en stor portion med skratt. Väldigt kul faktiskt.

"Yes honey, me and your dad would much rather you got your bears from us than from a stranger who sells them on the street.."

Men jag slutade klocken tolv idag och det var riktigt välkommet.
Så det blev att åka hem rätt så fort och underhålla sig med.. diverse mer eller mindre viktiga saker.
Och sen åkte jag och tränade med Veronica. Vi roade oss med att räkna esteter och kom upp till den, inte så dåliga, summan av fyra.

Så jag vill tillägna en liten rad till Veronica Nuija, bara för att hon är så himla bra.
Och för att jag beundrar henne, massor.
Men framförallt - för att hon är en sådan fin vän.

Visste ni förresten att det finns en sida där man kan rösta på när man tror att Britney Spears kommer kola av. Gissar man rätt får man ett Playstation 3.
Jag har inte bestämt mig för om det är obeskrivligt komiskt, eller helt enkelt bara tragiskt, än.
Jag får sova på saken.

För nu är jag dödstrött och ska faktiskt, efter många om och men, försöka släpa mig upp till min säng.

På tal om ingenting förresten.. Mensvärk.. Det måste ju absolut vara Guds gåva till kvinnan. Mjaah.
Särskilt underbart är det när smärtan sprider sig från magen och ner i benen i kramper.
Kan det finnas något bättre sätt att tillbringa en kväll? Knappast. Höwh.
Godnatt var det ja.
Hejs.

Här Ivannia. Här har du din serie. ^^
Mahahaha.