Josefine

Torsdag

Såhär såg det ut när vi var i Portsmouth. Litegrann.

Jag ber om ursäkt för uppehållet, igen.
Det har vart ganska hektiskt.

Nu är det half term, och jag gillar det.

I tisdags åkte vi över til fastlandet och Portsmouth.
Shopping för hela slanten (bokstavligt talat).
Nya favortibutiken är PRIMARK där jag inhandlade ett par skor till balen, pyjamasbyxor, två tröjor, mössa, två par vantar, halsduk och en väska för den ringa summan av 31 pund. Inte illa.
dagen avslutades med kinamat i Ryde. Nu när jag har hajat att de vill ha dricks är det ignet problem.
Åh, jag känner mig så tuff och världsvan.

Annars har jag hunnit med två kalas och ett biobesök.
Lovisa, Seda, Tove och Hanna ville se High Shcool Musical 3.
Jag och Simen är ju liite coolare, så vi såg Eagle Eye istället.
Woah, Galet bra film. Fast.. slutet var för puttinuttigt.
Eller så är det bara jag som är hemsk.
Nej.. Det är slutet det är fel på.
Efter bion utfördes underverk i köket hemma hos Lovisa.
Sumerfields enpundspizzor och shake and bake muffins bildade en festlig middag för fem.
Mmhm.

I morgon är det Halloween. Spännande.
Vi får se vad som dyker upp.

Onsdag

Jag sitter i skolan. I the sixth form room, som ar nagons slags kombination av studielokal och sallskapsrum. Finfint.
Hur som haver, jag ar mattligt road och tankte passa pa att ge er en uppdatering. Straight form school liksom. Wehey.

Jag ville inte stiga upp ur sangen i morse. Det var kallt! Inte ens tnaken pa en varm dusch lockade, vilket i och for sig kan ha nagot att gora med att det tar ca fem minuter innnan varmvattnet kommer igang.. Brr.
Men ivag till skolan kom vi i alla fall, efter att ha klarat av alla morgonforberedelser.
Vi ar nyttiga i veckan och ater fruktsallad till lunch. Det ar inte alls daligt ska jag tala om for er. Mums.
Men.. ett litet bakslag idag - jordgubbarna hade blivit mogliga. Attans.
Det var bara att slanga.. jag var inte glad.

Mm. Nu blev jag hungrig ocksa.
Det ar lunch om en kvart. Wey.
Sen ska jag ta porttrattfotografier av Seda, Debbi och Lovisa, som nagot motvilligt gatt med pa att agera modeller.
Ha, det ar jatteorforberett, men jag far improvisera frma nagot fint.
Nasta vecka har jag tankt terrorisera Seda genom att tvinga henne att sta modell igen och kla ut henne i massa olika roller a la Cindy Sherman. Det blir spannande. Och.. hon har faktiskt gatt med pa det. Sadetsa.

Idag upptackte utbytisarna att jag har tre namn. Mitt tilltalsnamn och mina tva mellan namn.
Det var morgonens hetaste samtalsamne och de var galet fascinerade. Jag hajar inte..
Nu heter jag i alla fall Josefine Sara Ellen hela tiden.
Galna manniskor. ^^

PUSS

Tisdag

Jag och Seda skulle titta på Mean Girls.
Hon kastade en blick på DVD-fodralet och läste:

"Mean girls.. hm.. Josefine, why aren't you in this movie?"

Pah. Jag kastade min kudde på henne.

Vi hade bunkrat upp med choklad och lösgodis - för jo att jäklar, det finns minsann här också! Jag och Lovisa har många gånger lovprisat Karamell Kungen. It's the shit helt enkelt - och vi hade en förstaklassig myskväll. Det har ju blivit något av en tradition.

Låt mig passa på att ge er ett litet tips..
Spela för tusan aldrig Monopol med en norrman! Helt galet.
Vi hade Monopplkväll hemma hos Lovisa i lördags (monopol och choklad fondue, MUMS!) och Simen talade om för oss att han faktiskt aldrig spelat spelet förut och att vi skulle vara tvugna att lära honom.
Jag var glad. Nu jäklar vinner jag liksom!
In my face.. Jag lyckades köpa upp massvis med fina gator, men sen blev jag ju pank. Attans.
Jag höll dock humöret högt och blev glad som en femårong på julafton så fort någon stackare råkade hamna på min gata och fick betala £6. Wehey!
Sen var det ju inte lika kul längre när jag blev vrålpank och, till slut, dog på den sämsta gatan som finns. Ni vet, typ, västerlånggatan. Så jäkla meningslöst!

Usch.
Vi lämnade spelandet och åt lite mer choklad. Jag hade ont i magen och mådde lite illa, men allvarligt talat, vem kan säga nej till mer jordgubbar doppade i choklad? Inte jag i alla fall.
Det slutade med att vi låg på golvet. Sockerchock + roligt sällskap = en hel del skrattanfall på golvet.
Wuh.
Vi övergick till lite lugnare tidsfördriv efter ett tag och spenderade större delen av kvällen i soffan. Mätt aoch glada satt vi och dissade alla deltagare i X-factor (typ Britain's got talent mixat med Idol) när de skulle göra Michael Jackson covers. det borde vara förbjudet faktiskt.. Usch och fy.

Och här har vi ännu en tradition förresten. Att spendera en morgon varje helg hemma hos Lovisa. Antingen vaknar jag upp där, eller så kommer jag dit. Jag tycker lite synd om flickan som måste dras med mig faktiskt, men.. vi bor trots allt på en ö.


Jag ska sluta med English Language. (Förlåt Mamma) Det är jätteintressant och jag tycker om ämnet, men nu ska de ha mig att skriva coursework.. Det innebär att forska i två olika genrer, hitta tre "stylemodels" i varje genre och sedan producera en text i varje genre - inspirerad av efterforskningarna.
Bara att tänka på det får mig att vilja gråta litegrann.
Jag skulle vara helnöjd med att bara komma på lektionerna och göra alla läxor.
Låt mig, snälla?

Nästa vecka är det half term. Det bjuds på spa-dag, Portsmouthbesök, bio, paintball (kanske) och halloween. Spännande spännande.

Och i morgon blir det porträtt fotografering. Jag har lyckats ragga upp tre modeller, så jag får se vad jag kan knåpa ihop. det blir nog fint.

Och åhå!

Jag åt minsann på Pizza Hut för första gången igår! Det var en upplevelse. Jag har ju varit där en gång förut, men då åt jag inte.
I alla fall.
För mig var ju Pizza Hut lite som McDonalds. Snabbmat liksom. Ingen klass på det. Mat, snabbt ska det gå! Men nej.
De har faktiskt tagit upp det en nivå och gjort stället till en riktig restaurang. Jag gillart.
Efterätten var bäst. Mmmh.

Torsdag

Än en gång har jag och Seda tagit oss till Joe's för att vara lite sociala med folk från våra respektive hemland.
Finfint.
Jag saknar er allihopa.
Idag när jag satt i skolan och hade tråkigt läste jag Moas blogg till exempel.
Den jäkeln.
Hon har blivit värsta mogen och vuxen och jobbar. Och åker iväg till Australien snart.
Det fick mig att inse att det händer saker i Sverige fast jag inte är där.
Jag gillart inte.

Annars är det hleg snart igen.
Det blir en myshelg tror jag.
Först filmkväll med Seda efter Kung Fun imorgon, och sedan myskväll hemma hos Lovisa.
I like it.

Tisdag

Åh vad jag gillar tisdagar bättre än måndagar. Wehey.
Idag har varit en sådan där bra dag – pinsamma uppgifter i Travel and tourism till trots (Jag var tvungen att visa vad jag gick för inom customer service genom att svara i telefon och bäst jag kunde försöka hjälpa en kvinna som ville resa till Ryssland. Det var ju lite knepigt. Min engelska blev ju inte direkt bättre av pressen. Men det gick.)

En bra dag i alla fall.
Jag klippte håret idag minsann, på mig själv. Eller.. jag klippte luggen. Men nämnas bör att jag inte ser helt förjävlig ut. Helt okej faktiskt. Wehey for me!
Och så hade vi singer practice.. Christina Aguilera och Shaun Kingston FTW. Not.

Det blir kanske bal ändå. Om jag lyckas ragga upp någon vettig att gå med, och om jag hittar ngåot vettigt att ha på mig. Min kära mor har precis via telefon talat om för mig hur viktigt det är att jag tar vara på alla upplevelser jag får möjlighet till här, och att jag bara får chansen en gång. Hon är ganska klok hon.

Alltså.. jag känner att jag måste be om ursäkt. Min svenska är verkligen urusel för tillfället.
Förlåt.

Måndag

Wow, nu inser jag verkligen att jag börjar komma in i vardagslivet här.
Beviset: Jag har börjat hata måndagar lika mycket som jag gör hemma i Sverige. Ni vet, den där känslan man har när man måste ta sig igenom en hel skoldag efter en rolig helg, att man bara skulle vilja leta upp ett litet hörn och lägga sig ner och dö. Ungefär.
Haha, nej okej, jag överdriver kanske en aning, men allvarligt talat. Måndagar suger.

Idag har jag varit riktigt produktiv och lyckats göra klart både Engelsk litteratur och fotografi läxor klara. Hurra för mig och min ambitiösa läggning som tittar fram då och då.

Tydligen så får man inte gå på Balen om man är minderårig. Det betyder att ingen av utbytesstudenterna kan gå – utom jag. Men hjälp liksom. Jag känner inte riktigt att jag vill gå dit som den enda utbölingen liksom. Hm, jag vet inte. Det vore dessutom en välsignelse för min något ansträngda plånbok om jag lät bli att gå. Och.. det vore ju rätt så skönt.

Mah, jag är omgiven av galna tyskor som älskar High School Musical! Hur gick det här till egentligen? Inte ens min kära svenska stöttar mig i min ovilja mot sockersöta prepubertala barn som springer omkring i omgivningar med helgalna färgsättningar a la Disneychannel. Nej, spy på det säger jag. Tyskorna å andra sidan säger – Låt oss se High School Musical 3 på bio! Weeey! Över min döda kropp.. Fast, bio vore ju inte helt fel. Jag kanske kan lyckas dra med mig någon med samma inställning och se någon annan film. Den där nya, Mirrors eller vad den nu heter, verkar ju inte helt fel. Fast.. då får nog Seda dela säng med mig sedan när jag inte kan sova.

Och.. eftersom min käraste far klagar på att jag dissar min lilla tyska hela tiden så får jag väl se till att ägna ett inlägg till att lovprisa henne: Hon är faktiskt, utan tvivel, den bästa tyskan som finns. Helgalen och sjukt kul. Passar mig perfa. Jag börjar inse hur lycklig jag kan skatta mig för att jag fick henne, för nu har jag fått se ett par avskräckande exempel på utbytisar som inte alls passar ihop men ändå tvingats dela rum och så vidare.
It’s well good, så att säga.

Söndag

Ännu en vecka har gått i England.
Nu känns det nästan som att jag alltid har bott här, det är galet, men Sverige känns så sjukt jäkla avlägset.
Jag undrar lite över hur annorlunda allt kommer vara när jag kommer hem igen. Det lär ju knappast se exakt likadant ut som när jag åkte liksom.
Kära gamla Norrköping.

Den här helgen har varit rätt så lyckad. Började med utgång på fredag, eller, det var väl mer lite socialt umgänge på den lokala puben och sedan runtvirrande i Ryde in på småtimmarna med en timmes bussresa som avslut. Men det var galet trevligt i alla fall.
På lördagen skulle vi ju ha en liten ”spelkväll” med utbytisarna. Eugen var väldigt kreativ, men trots det föll allt liksom ihop i slutändan när alla var hungriga och ville gå till Pizza Hut (eller.. jag menar förstås PASTA HUT – de har visst bytt namn nu – även om de olika pizzorna fortfarande tar upp hälften av menyn och de olika pastarätterna är inklämda i ett litet hörn) så det blev inte riktigt så strukturerat som stackars Eugen hade tänkt sig.
Vi som varit ute kvällen innan var galet trötta – själv tillbringade jag natten på golvet i Debbi och Rekas rum. Det var hårt, kallt och jag kände mig lite som en hund – och kvällen avslutades hemma hos Simen i hans gaalet stora hus. Vi såg på Sweeney Todd. You just got to love it.

Tydligen så bor jag ”in the Ryde ghetto” förresten. Jag anade nästan det.

Idag har jag varit duktig och sprungit. En sak som finns här som jag inte riktigt är van vid hemifrån är lde lianliknande växter som hänger ner från träden överallt. De har taggar, och om man inte aktar sig så fastnar man. Attans. Det gör att löprundan blir något av en hinderbana, men jag antar att det bara bidrar till ökad spänning.

Och angåenge Josefine och språket. Jag börjar få kläm på det här med slangen. Hittills är favoriten ordet ”well” som används ungifär som ”fett” i Sverige. Alltså ”well good”, ”well fun” osv. Favoriten är ”well bigheaded”. Mahaha. Jag gillar’t.

Annars har jag inte mycket mer att förtälja för tillfället, utom det att jag tragiskt nog verkar vara omringad av galna människor som älskar High School Musical och som vill få mig att se film nummer 3 på bio.
Vad är det för fel på folk egentligen? Galningar.

Och en rolig incident från singing practice. Jag tog nästan död på en stackars pojk vid namn David när jag erkände att jag inte kände igen christina Agiuleras sång ”Ain’t no other man”. Han satt bredvid mig och ramlade nästan av stolen när han hörde det. Han gav mig en chockad och upprörd blick och sa: ”Oh. My. God. You don’t? She’s like.. my god!” Stackarn.

Den här veckan har jag haft ett släng av skoltrötthet förresten. Jag har varit sur och irriterad och känt att jag inte riktigt orkar någonting, då de betyg jag kommer få härifrån inte har någon större inverkan på min framtid what so ever. Men om två veckor är det half term. Lov alltså. Höstlov typ. Det blir skönt som tusan.
Wey.

Alltså hahahahah.
Jag dör litegrann.

Seda, min käraste lilla halvblinda tyska med absolut noll koll på omgivningarna what so ever, skulle ta sig ensam till Sandown och The Hights för att ha en spakväll med de andra tyskorna. Bussresan skulle ta henne tjugo minuter.
Hon kom just hit igen.
Bussresan tog henne två timmar.
Hon åkte ända till Newport.
Mahahaha.
Stackarn. 

Torsdag

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för uppehållet. Särskilt till min käraste Mor och Johanna.
Men jag fick mig allt en liten bekräftelse-boost där. Fint.
Tack så mycket.
Jag har varken haft tid eller ork att skriva i veckan. Men det har hänt ganska mycket, tror jag.
Så det kommer här.

Återigen är det torsdag och jag sitter på Joe's. Det är så pass att bartendern ler lite menande när han ser mig.
Idag måste han ha blivit en aning chockad dock. För dels kom jag in ensam (Seda är på The Hights och badar jacuzzi med mera) och dessutom gjorde jag något så galet som att beställa en cappuccino. Han blev nog helt förivrrad stackarn. Det brukar ju vara varm choklad som gäller annars, och ärligt talat.. Kaffe var kanske inte en superidé - jag är rät så speedad nu.
Det är knappt att jag hinner tänkt orden förrrän mina fingrar skriver det´m. Det var längesedan jag drack kaffe.

Anyway.

Jag får väl börja från borjan antar jag.
Fredagen förra veckan var mycket spännande då jag upplevde min första utekväll i England.
Vi gick till en pub vid namn Wheterspoons.
Först blev jag förvånad av den mycekt uppblandade åldern i lokalen, och det blev en hel massa "sugar" och "sweetheart" när jag skulle försöka mig på att köpa något från baren.
Trevlig stämning, kul folk och extrembillig öl gjorde kvällen väldigt lyckad i alla fall.
Jag träffade en något överförfriskad flicka som kom frma och fårgade om jag var fårn ett annat land.
När jag svarade ja började hon klappa mig på armen.
"I love foreign people! They are so cute!" Klapp klapp*
Jag känd emig som en liten svensk katt och visste inte allt hur jag skulle förhålla mig till det.
Som tur är blev jag räddad av någon pojk.
Efter ett tag var det dags att dra sig hemåt och, för att fortsätta på temat "engelsmän är galet artiga", två pojkar erbjöd sig att följa mig hem.
Jag tackat vänligt men bestämt nej och sa att jag klarar mig själv. Ryde är ju faktiskt typ världens minsta stad. Nästan.
Jag började gå, men snart hörde jag springande steg bakom mig.
En av pojkarna var helt övertygad om att jag måste ha sällskap hem.
Det fanns inte så mycket mer att göra än att tacka ja. Egentligen var jag glad för sällskapet.
Han hette Shaun och försökte imponera genom att tala om att han minsann kunde säga "i love you" på svenska. Det kunde han. Jag medgav att jag var en smula imponerad. Sedan försökte jag lära honom att säga "du är söt", med mindre lyckat resultat.
Det var helt och hållet omöjligt för honom att få fram ett riktigt rrrr-ljud.
Stackarn.
Han var i alla fall extremt snäll och följde mig ända fram till dörren trots att han, fick jag veta, bor alldeles vid min skola som är i helt andra änden av stan.
Hm. Jag tyckte lite synd om honom när han var tvungen att gå ensam hela vägen hem själv, men han hade faktiskt bara sig själv att skylla. Sådetså.

På lördagen var det umgänge med utbytisarna som gällde.
Den här gången träffades vi hemma hos Attila och Christian och det blev än helgalen kväll.

Annars så har jag nog vant mig helt vid livet här nu. Jag har lyckats få et litet kontaktnät som jag känner mig hemma i, och just nu känns allt galet roligt.

Och just det! Jag ska på bal.
Det ni!
Några på skolan anordnar en bal för alla i year 13. Nu är jag ju bara i year 12 egentligen, men jag får komma ändå för att jag är speciell. Typ. Eller, för att jag känner en pojk vars flickvän är en av arrangörerna. Och för att jag är utbytesttudent. Men är ju liiite coolare än alla andra då liksom. Mah.

Imorgon är det kung fu igen! Wehey.
Förra gången lärde jag mig massor. Jag fick öva mot en av ledarna och ha var jättepedagogisk.
I slutet av lektionen hade jag honom i fosterställning mellan mina fötter och Simon (ledaren) visade minst femton olika sätt jag kunnde oskadliggöra honom på. Det var en rätt cool känsla. särskilt med tanke på att han nog är i 40årsåldern och minst 30 cm längre än mig.

Och ja! Idag på fotografilektionen fick vi frmakalla vår första svartvita film, med perfekt resultat. Jag var stolt som en tupp.
Nu ska jag möta Seda igen, och sedan ksa vi nog dra oss hemåt.
Men jag ska försöka vara lite bättre på att hålla er uppdaterade i veckan.

Imorgon ska jag ut igen.
Spännande spännande.

PUSS

Torsdag

Än en gång har jag och Seda traskat in till centrum och Joe's för att socialisera med folk från hemlandet. Finfint.
Seda är paranoid och tror att de som jobbar här hatar oss för att vi sitter här länge. Jag försöker förklara för henne att det är en tjänst som de erbjuder och som de vill att vi ska utnyttja. Hon går inte med på det. Lillflickan.

Jag är lite sorgsen, för jag tror bestämt att min kära mobiltelefon sjunge rpå sista versen nu. Den ramlade ur min ficka och ner i golvet igår. Skärmen blev helt svart. Attans. Men den kom tillbaka till mig, som den alltid gör. Finfina den.

Jag har precis haft en lång konversation med min kära mor via Msn. Hon är inte dum hon. Har tekniken som i en liten ask så att säga. Min mamma. Jag saknar henne en bit.. Och Pappa också. Sötpappa.

Annars känner jag inte att jag har sådär jättemycket nytt att förtälja.

Vi planerar att ha ett Halloween-party. Abba gone wrong - till min ära, eftersom jag hela tiden måste förklara för folk hur jag kan vara svensk och inte uppskatta deras musik.
Vi ska vara zombie-Abba. Det blir finfint det. Och så ska vi ha kareoke och sjunga alla deras låtar jättedåligt. It's gonna be a blast.

I övrigt så är jag rätt så trött och kall. Brr.
Jag saknar svenska element och fjärrvärme. Det är fint.
Ge mig en redig svensk isolering och ett duntäcke tack ska du ha.

Puss och sånt.

Onsdag

Jag har återfunnit det trådlösa nätverket. Jag lånar. Bus.
Tack så jättemycket snälla brittiska familj som inte vet någonting alls om datorer, eller bara älskar sina grannar. Tack.

Kvällen har ängats åt biotittande. Det började med att vi var ett fyrtal personer som skulle på bio, sedan exploderade det, och vi var mer än femton personer som skulle med. Helgalet.
Men roligt var det i alla fall. Vi såg Tropic Thunder, it's a laugh. Sjukt rolig, om än inte särskilt givande i övrigt.

Annars så rullar livet i England på i sin vanliga takt. Och det känns jäkligt bra att jag äntligen börjar få ett ordentligt socialt liv, jag menar sådär att man spontanumgås på kvällarna och sånt. Härligt.
Jess smsade mig helt plötsligt igår kväll och sedan blev vi minsann utdragna till en lekpark för att leka med henne och hennes vänner. Finfint.