Josefine

Hästen är galen. Crazyhorse.
Men hon är fin också. En riktigt prakthäst så att säga.

Vi har haft en trevlig kväll, eller .. Jag har haft en trevlig kväll i alla fall. Jag hoppas att hon haft det också.
Vi började med att inhandla diverse onyttigheter för att sedan vara kreativa en stund och skriva dadaistiska dikter på hennes kylskåp en stund. Vardagsrummet var nämligen invaderat av andra medlemmar av släkten Aguirre-Santander.

Efter ett tag fick vi tillgång till det populära rummet och vi slog oss ner och såg på Förtrollad.
Den var fånig, som jag trodde. Men rätt söt. Ivannia grät.
Inte jag.
Men det är ju så det brukar vara.

Efter filmen blev det en del pratande och mysande - trevligt - innan jag var tvungen att springa till bussen, som jag trots det ändå lyckades missa.
Det var sista bussen och även spårvagnarna hade slutat gå.
Attans.
Jag ringde min kära bror för att se om han var vaken - Icke. Han sov, och var inte nöjd över att bli väckt. Inte alls.
Klick i örat.
Jag tänkte att han har ju faktiskt ställt upp många gånger förut och varit jättesnäll. Han förtjänar sin nattsömn.
Min far svarade inte på sin telefon så jag drog slutsatsen att hela huset sov.
Ivannia ville få sin far att köra mig hem, men jag tyckte att det skulle vara rätt skönt med en promenad. Hon ville inte lyssna på mig. Jag fick springa ifrån henne för att få som jag ville.

Det är tur att hon inte är någon vidare kapplöpningshäst.

Jag gick hem. Det duggade lätt. det var mysigt, varmt.
Jag lyssnade på Slagsmålsklubben.
Det enda som störde friden var en grupp femtonåringar som hade någon slags busskurs-fest. Trots enträgna inbjudningar tackade jag nej och vandrade vidare.
Sen trampade jag på en snigel. Det var det otrevligaste på hela promenaden. Usch.

Det var en skön avslutning på kvällen.
Jag är nöjd med livet.