If I could pretend that I'm asleep, when my tears start to fall

Det var lite som att dra ur en propp. Det gick inte att sluta. Förfärligt.
Jag gillar ju inte alls det här med avsked. Det suger fet hästballe helt enkelt. BLÖH.
Ett år går ganska fort, men det är mycket som kan hända, och det kommer hända saker - utan mig. Paniken liksom.

Hejdå fika med Jupitertjejerna idag. Det var fint. De är fantastiska. Jag kommer sakna flickorna som fan.

Och det blev ju inte bättre efter det. Mer sista-gången-grejer .. Jag och Sara hade vår sista myskväll. Disney och choklad. Finfint.
Sara somnade, men det gjorde ingenting. Sara somnar jämt. Det hade inte varit på riktigt om hon inte gjort det.

Sen gick jag hem, med musik i öronen.
Jag såg ett stjärnfall.
Fint avslut liksom.

Fan i helvetets jävla skitfitta.

Lite så är det. Fast .. positivt också liksom. På samma gång. Allt på samma gång.
Min Häst.
Min Pälsboll.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0