Josefine

Torsdag

Ja, idag var den omtalade dagen då Sally och hennes utbytesstudenter skulle komma och hälsa på.
De kom runt två.

Ta två medelålders kvinnor. Addera dem med fyra utbytesstudenter och en inhemsk tonårsgrabb.
Placera dem i ett extremt litet vardagsrum i två soffor – mitt emot varandra.
Den pinsamma tystnaden var öronbedövande..

När jag inte kunde stå ut längre (och jag försökte faktiskt konversera, tro mig) så föreslog jag att vi skulle gå ner till stranden. Förslaget godtogs.

Vi: Jag, Seda, Carl (UK), Dario (Tyskland) och Steen (Grönland) mötte upp Agape (Schweiz) och bestämde oss för att pröva på bowling. Carl erkände att han en gång råkat ha sönder golvet på banan i den lokala bowlinghallen så vi funderade en stund på om de verkligen skulle släppa in honom. Det gjorde de.

Bowlingen gick förvånansvärt bra – till en början. Antingen har min bowlingtalang verkligen blommat ut under sommaren, eller så sög de andra bara lite hårdare än jag brukar.
Jag var såå nära att vinna.. Men Dario (den jäkeln) hade jättetur i slutet och vann med typ nio poäng.
Det kan ju ha hjälpt i och för sig att jag lyckades få noll poäng tre gånger i rad.. Hm.. Kanske.

Efter det gick vi en promenad längs stranden och runt en liten ”sjö” (mer av en damm egentligen men Carl envisades med att kalla det sjö) där vi konstaterade att svanar är äckliga djur. Fina på långt håll, men äckliga på nära håll.
Dario frågade vänligt om han kunde få putta i mig i vattnet. Jag avböjde å det artigaste, men sa att jag gärna kunde kolla på om han själv ville bada.

Sedan roade vi oss med att titta på Rydes karneval – som mest bestod av mer engagerade föräldrar och mindre engagerade barn som hade konstiga kostymer på sig och viftade med pinnar. Det var väl underhållande, i en halvtimme eller så. Dessvärre tog det karnevaltåget ca två timmar att passera platsen vi stod på. Nåja, alla överlevde.

Vi lallade runt i centrum ett tag. Hittade en hög mur som pojkarna klättrade på och lekte Titanic (Jag och Seda) vid en pir. Jag blev kall och både Agape och Steen erbjöd mig sina jackor.
Ah, osvenska pojkar är sådana gentlemän (antingen det, eller så har svenskornas tvivelaktiga rykte föregått mig.. hm..).

Och åh åh! Jag glömde nästan! Vi träffade en SJUNGANDE PIRAT!
Jag var i extas! Eller.. han sjöng ju inte först förstås. Han kom fram till oss med en liten sparbössa och en ukulele och frågade:

- Have ye got any trrrreasurrres I wonderrr?
- Yes.. maybe.
- Arr..?
- Can you play that? (Jag pekar på ukulelen)
- Well yes of courrrse milady!
- Play something for us then and you shall have your treasures.

Han tyckte att det var en bra deal och spelade och sjöng någon fin liten brittisk visa om vad man gör med alkoholiserade sjömän (tydligen rakar man magen på dem med en rostig rakhyvel när de sover) och efter det fick han alla mina småpengar.
Jag menar alltså de där fåniga småpengarna (1 penny, 2 pence, 5 pence osv.). Jag var massa nöjd med det. Win win situation liksom.
En pirat sjunger för mig + att jag får bli av med alla jobbiga mynt. Yay!

Måh! Han var så fin. Jag ville ta med honom hem. Han kunde fått bo i min byrålåda och jag skulle matat honom med sådana där små chokladpengar. Det hade varit perfekt.

Allt som allt var det en lyckad dag. Det kändes riktigt bra att få umgås lite med folk. Socialisera så att säga. Och pojkarna var trevliga.
Imorgon är det Newport och svenskan som gäller. WEHEY. Jag får prata svenska liksom. Det är galet, jag har börjat tänka på engelska redan. Hjälp..!

Här är lite bilder: