Josefine

Det har varit en sådan dag idag.
Ni vet, en sån där då man inte har lust att göra någonting.
Jag har vandrat omkring som en zombie i duntofflor och inte gjort något vettigt över huvud taget.
Förutom att hälsa på Jessica, det är ganska vettigt.

Och så har jag lagt mig till med nya favoritord - underbart.
Man tar ett positivt ord och lägger till något negativt.
T ex fantastiskt uselt, eller helt idiotiskt underbart.
Är det inte vackert?

Och i övrigt börjar jag inse att det är dags att börja ta avsked av människor nu. Det tycker jag inte om, och eftersom att jag inte vill inse det egentligen kan jag inte hålla mig allvarlig när folk blir sentimentala. Det slutar antingen med att jag skämtar bort det eller försöker övertyga dem om att de kommer ersätta mig med någon annan. Ibland både och.
Det är inte det att jag är okänslig. Jag orkar bara inte ta det till mig. Än.
Jag kommer sakna alla. Ofantligt mycket. 
Det är bara det att.. avsked är so not my bag of potato chips.. Tyvärr.
Jag är sorgligt usel på att vara sentimental - på riktigt.
Men jag är extremt bra på att vara oseriöst sentimental.
Vad kan jag säga.
It's just me.

Vänta bara. Jag kommer att bryta ihop. Bara så att ni vet, och inte blir besvikna.
Ni kanske bara inte får bevittna det.