Josefine

Vi kom äntligen iväg och såg Juno igår.
Underbart!
Men du har fel Ivannia, det måste jag säga.
Juno är på inga grunder elak - hon är bara brutalt jävla ärlig, anpassar sig inte för någon.
Bara hej ta mig som jag är eller inte alls.
Jag älskar det.

Det är verkligen en sådan där film som man inte bör missa.
Den har sjukt många djup.

Och jag gillade mamman, som i början av filmen inte alls får någon positiv presentation, men som växer med filmens gång och bara blir helt jävla urhärlig.
Favoritscenen är när hon skäller ut ultraljudsteknikern.
Obetalbart.

Och språket - klockrent.
Se den!