Josefine

Jag känner mig nöjd och genuint glad efter en väldigt lyckad dag.
Dagen var väl inte särskilt innehållsrik i sig, men kvällen var desto trevligare då den bestod av en långfika med min kära Ivannia. Vi pratade oavbrutet i sex timmar - galet.
Dock missuppfattade jag, eller ja, det handlar väl mest om att jag har ett uselt minne, när vi skulle träffas. Så jag var en halvtimme tidig till vårt möte.
Lyckligt ovetande som jag var sätter jag mig på en bänk och väntar och lyssnar på The Cure. Wiie.

Helt plötsligt från ingen stans kommer en hand framför ansiktet på mig. Jag ger ifrån mig ett urfånigt litet pip och hoppar sisådär en halvmeter upp i luften, vänder mig om i tron om att det är Ivannia som roat sig i ett utbrott av morbid humor, och finner mig stå öga mot öga med en överförfiskad ung man.

Han - Hej, vad gör du?
Jag - Jag sitter och väntar på en vän..
Han - Jaha, blir det fest eller?
Jag - Njae, vi ska och fika.
Han - Jaha.. vart då någonstans?
Jag - Öh.. på världens bar.
Han - Jaha.. så då blir det inget sex då alltså?
Jag - Vad fan.. va?!
Han - Ja, alltså, du vill inte ha sex med mig då alltså?
Jag - NEJ!!
Han - Nähej.. okej, för jag har letat efter en tjej som vill det typ hela kvällen, vet du var de finns eller?
Jag - Öhm.. hrm.. du kan ju prova nere i hamnen..?
Han - Jaha, brukar du hålla till där eller?
Jag - Men nej för fan.. men äsch.. Är du arton då?
Han - Nej jag är sjutton. (Ser oförstående ut)
Jag - Jaha.. jag tänkte att annars kunde du ju gå till Otten.
Han - Jaha.. aja, men du ville alltså inte då då?
Jag - Nej du.. jag tror att jag klarar mig..
Han - Jaha, okej.. aja, då ksa jag väl dra vidare då då.
Jag - Joo.. lycka till hördu.

Pojken avlägsnar sig obekymrat vinglande och stannar ett tag för att uträtta sina behov på De Geergymnasiets vägg.. Jag slits mellan en lätt chock av obehaget och en kittlande komik. Att han var ensam och så pass pckad vid strax efter sju på kvällen tycker jag var en bedrift.. Och vad tusan är det för fel på folk egentligen?!
Men skräcken för att något liknande skulle hända tog överhanden och jag skickade ett panikartat sms till Ivannia, som en smula konfunderad svarade att vi ju inte skulle träffas förrän kvart i åtta.
Fan fan fan - tänkte jag, men fick henne att komma ut ändå.

Vi tog oss till Världens bar och satt och studerade människor och diskuterade i stort sätt allt mellan himmel och jord. Där satt vi väl till strax efter tio när vi kände att vi ville röra på oss litegrann och så kom det sig att vi drog oss in mot stan. Ivannia insåg att hon var hungrig så vi gjorde en avstickare in till McDonalds och stillade vår hunger med diverse "mat".
I "båset" bredvid vårat sitter ett antal killar och pratar högt.
När Ivannia går och köper något och lämnar mig ensam kvar får jag en obehaglig känsla av att ngåon tittar på mig, vänder mig åt deras håll, och ycket riktigt, en av dem sitter och tittar. Irriterande tycker jag.. ignorerar.
Men då börjar de prata.
"Bla bla bla Barbie, kolla barbie, bla bla bla"
Vad tusan, tänker jag.. vem snackar de om? Jag inser ganska snabbt att det måste vara mig, eftersom snabbmatsrestaurangen vid den här tidpunkten var förvånansvärt avfolkad.
En av killarna vänder sig mot mig och frågar vad jag gör. Jag svarar ganska avmätt att jag sitter ju och äter glass.. (det ser väl för tusan varenda jäkel). Han undrar om det är trevligt och jag förklarar i målande ordalag hur öerhört trevligt det i faktum är varpå han säger, jaha, men min kompis här tycker i alla fall att du är väldigt söt. Jaha.. säger jag, Trevligt, tack så mkt.
Kollar en msula panikslaget efter Ivannia som är borta vid kassan.
Den ängeln tolkar min blick alldeles korrekt, skyndar sig tillbaka och söger att nu går vi.
Jag suckar tacksamt, jag gillar ju faktiskt inte sånt där.. Det känns alltid lika obehagligt och fel. Nej, bara nej.

Vi bestämmer oss för att gå hem till Ivannia istället och där fortsätter vi med våra samtal.
Jag tycker att det är så fint att vi har så pass mycket att prata om så det aldrig blir något avbrott, förutom av naturliga omständigtheter förstås.
Det är jävligt fint faktiskt.
Nu ska jag sova tror jag, det börjar bli dags.

Just to do something spontaneous, give somone the benefit of the doubt. I think I will.