Say my name so I will know you're back

Nu är jag alltså vuxen, myndig - hela paketet.
Det känns rätt så bra måste jag säga, och det va ringen dålig födelsedag jag hade heller. Igår.

Jag vaknade av att en av katterna lyckades knuffa ner en kaktu från fönstret. Krukan gick sönder, jord över hela golvet. Grattis till mig liksom. Efter det försökte jag sova lite till, men min hjärna har fått för sig att den inte kan sova över huvud taget när det är ljust ute - även om det inte ens märks i rummet - och det betyder alltså att jag vaknar klockan sex-sju varje morgon och har enorma (hel t ohemula) svårigheter att somna om igen.
Sen så har ju inte riktigt den där "födelsedagsspänningen" lagt sig ännu. Trots att jag blivit gammal alltså. Det är fortfarande så att jag inte kan sluta le fånigt när tårtan kommer.

Jag lyckades i alla fall sova en liten stund och vid halv tio så vaknade jag av en oerhört vacker och oavsiktlig stämsång av Ja må han leva. (Förresten så vann jag. In your face Linus!) Sen blev det tårta, ljus, presenter och hela köret. Inte helt fel kändes det som.

På kvällen anlände några skojiga människor till mitt hus. Det blev mer presenter och en hel del onyttigheteir. Inte helt fel det heller. Framför allt var det ju roligt sällskap.
Efter ett tag tröttnade vi på skarphagen och bröt upp. Världens bar var nästa målet.
Sen så blev det en hel del runtdragande i Norrköpings centrum. Kul var det i alla fall.
En lyckad födelsedag helt enkelt.

Trots - TROTS - att jag inte fick visa leg någonstans. Inte på ett enda jäkla ställe.
Oansvariga vakter tycker jag faktiskt.
Men lite cred fick jag för att det var min födelsedag ändå. Halvskumma roliga människor sjöng för mig och så.

Jag hade sjukt roligt helt enkelt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0