Josefine

Onsdag

Sista lovdagen - imorgon börjar skolan, allvarligt, ansvaret. Hela härligheten.
Nervigt.
Jag är faktiskt nervös på riktigt, för i morgon måste jag umgås med en massa infödingar som har det engelska språket som i en liten ask. Själv har jag det snarare i en stor säck. Ibland måste man rota rätt rejält för att hitta de rätta orden. Men det ska nog lösa sig.

Vi har varit på skolan och valt ämnen, och det blev engelska, engelsk litteratur (för att jag alltid har varit en liten kulturnärd och alltid kommer att vara det), fotografi (som blir väldigt spännande att se hur det går med en halvfungerande kamera, spännande spännande) och sport (som jag hoppas innehåller någon form av fysisk aktivitet snarare än ett studium av sportens historia - håll tummarna).
Så ser det ut alltså. Fint.

Jag börjar halv nio imorgon alltså. Men jag har ine den blekaste aning om var jag ska befinna mig.
Seda och jag planerar därför att tillverka skyltar som vi kan hänga runt halsen. "I'm a foreign student. Please, help me."
Det blir nog bra.
Nej, vi får helt enkelt gå till expeditionen och fråga hur vi ska göra. Det blir bra.
Så länge ingen tvingar mig att ställa mig framför en grupp människor och berätta om mig jsälv så är jag nöjd.

Annars har vi träffat de andra två utbytesstudenterna av kvinnligt kön som bor i Ryde. En norska och en tyska. Perfekt. Seda och tyskan (Regina) babblade på på tyska. En massa galet tjatter blev det - det är ett roligt språk det där.
Jag och norskan (Kari) försökte kommunicera lite på svenska respektive norska, men tydligen så har jag ingen vidare talang för att förstå det lutiga språket, så vi övergick till att samtala på engelska.
Om kristna privatksolor, bibeln, religiösa övertygelser, huruvida homosexuella borde få gifta sig i kyrkan, familjeproblem och så vidare. Inget djupt samtal alltså. Kallprat liksom.
Det var väldans trevlig att få babbla på om lite mer "tjejiga" saker för omväxlings skull. Finfint.

Jag och Seda har planer på att organisera en grillfest på stranden för alla öns utbytesstudenter - eftersom ingen annan verkar ta något initiativ för att vi alla ska få träffas liksom.
Stor brasa på stranden, gitarrspel, vågor - föreställ er. Det blir nog massa mysigt.

Jag önskar lite att ni alla var här och kunde dela alla upplevelser med mig. Tankarna slår mig ibland - det här skulle Ivannia garva ihjäl sig åt, Mamma skulle verkligen inte gilla det här, det här skulle Pappa tyckt var kul, Sara skulle tycka om den här tröjan, Jessica hade älskat det där skämtet, Emil hade lugnt tyckt att den där tjejen var snygg. Och så vidare.

Om ni inte fanns med där uppe så beror det inte på att jag hatar er - bara på att jag inte tänkt på er, idag.
Så är det.

För jag saknar er, galna människor, mer än ni anar.