Josefine

Fredag

Om första skoldagen (DUM DUM DUM - föreställ er dramatiska bastoner och rungande, åskliknande trummor så får ni rätta stämmningen) :
Dagen till ära regnade det - förstås. Jag har kommit frma till att mitt paraply suger. Missförstå mig inte, det är sött som tusan. Men det måste vara det värsta lågpris-crap jag ngåonsin ägt. Det kan inte fullgöra sin uppgift på minsta vis! Dumma Lagerhaus.
(Förresten fick jag höra idag att engelska män inte använder paraply - det anses vara gay. Och när jag tänker efter så harjag inte sett en enda engelsk man/pojke/grabb med ett paraply. Kul grej.)

I alla fall. Vi gick till skolan alltså (Och jo Pappa, promenader räknas som träningspoäng. särskilt när man går över jäkla engelska kullar fram och tillbaka hela dagarna. Det bränner kalorier ska jag tala om för dig! Du kan ju komma hit och gå lite med mig så kanske du också kan få höga poäng på träningsguiden. Mahaha.) och det regnade. Inte så värst behagligt alls faktiskt.
Vi kom dit och fann byggnaden smockfull med elever i diverse storlekar och former. Jag och Seda blev ihopfösta med några andra utbytesstudenter - vi ska tydligen alla ingå i samma "tutorgroup".
De andra bestod av en norska (Oda), en ungerska (Reka), en dansk (Daniel) en svensk (jag alltså) och fyra tyskar (Nathalie, Seda, Oygen och Debbie) och vi fann varandra ganska direkt. Det ligger ngåot i det där med att man alla är i samma situation.

Efter att vi haft ett litet möte med vår Tutor, vars namn börjar på Ms. och slutar på något som har lyckats försvinna från mitt minne) och fått våra totalt obegripliga scheman var det dags att gå på första lektionen.
Min var sport, och jag märkte ganska snabbt att det ämnet nog inte var något för mig riktigt.

Det var jag, Oygen och dussinet pojkar som alla deltog helhjärtat i någon slags lagsport på fritiden. Ämnet skulle läsas tio timmar i veckan.
Man var tvungen att coacha en träningssession i någon form av sport.
Jag skulle alltså behöva hålla i en fotbollsträning eller liknande med pojkarna.
Tanken fick mig att rysa.
Läraren sa att jag kunde göra det med ngåon individuell sport också och frågade vad jag provat på.
Jag såg framför mig hur jag delade ut rosa svettband och gula bodys (a lá 80-talet) till pojkarna och sedan tvingade dem att genomgå ett aerobicspass. Jag fnissade inombords.

Pojkarna var väl nog så trevliga. Öpnnade dörrar och sånt för mig och flyttade på sig illa kvickt när jag ville komma förbi. Helartiga britter som de är. Det värsta var nog att så fort jag öppnade munnen så vände sig alla om och stirrade på mig. Som om de aldrig hade sett en kvinnlig varelse förut.
Ja, de hade de väl inte väntat sig heller säkert. En galen svenska som vill läsa sport tio timmar i veckan.
Nej, jag kände at det inte riktigt var min påse Estrella chips och såg till att få byta till Turism och resor illa kvickt.
Det kändes bättre.

Sedan var det fotografi som gällde och det verkar helkul.
Vi får åka till London!
Jag var i himmelriket!

Så, allt som allt var det en lyckad första skoldag.
det enda dåliga var väl egentligen att allt var så himla kaotiskt, och att det var lite "vi och dem-känsla" då alla utbytesstudenterna blev ihopfösta i en grupp och runtvallade.
Vi blev dock lovade någon slags fadder-elev som skulle hjälpa till att socialisera oss. Fint.


Idag var det ju skola igen, och det var bara lite mindre förvirrat än gårdagen.
Jag provade på Engelsk litteratur (vi ska läsa Othello och jag känner mig hemma som fisken i vattnet - den elisabethanska engelskan till trots) och Engelska (som var en aning mer skrämmande och förvirrande då jag inte fattade ett ord av vad kvinnan sa i början. Det gick över som tur var och det var väldigt intressant. De första veckorna ska ägnas åt Grafologi. Fint.)

På engelskan konverserade jag faktiskt lite med ett par infödingar! Massa coolt.
Jag fick en extremreaktion när jag berättade att jag kom från Sverige. "OH MY GOD! SWEDEN! Iäve always wanted to go there!"
Det var lite roligt.
Ännu en lyckad skoldag, och jag tror absolut att det kommer fungera utmärkt.

Nu sitter vi på Joe's igen och dödar lite tid innan middagen.
Ny bartender - söt bartender. (Den förra har jag inte sett skymten av sedan första gången vi var här, men han är inte så jättesaknad om jag ska vara helt på den ärliga sidan.)
Jag drack varm choklad med marschmallows - love it.
Och han gav mig massa marschmallows i koppen, en hel hög vid sidan av på tallriken och en liten chokladstång.
Tack säger jag bara.
Jag tror att han via telepati kände det enorma sockersug jag då led av (var tvungen att dra mig själv ut i örat ur en affär där jag hittade Marabouchoklad - lyckades dock. Jag är stolt över mig själv).
Nu är jag tillfredsställd.

Imorgon blir det skridskoåkning med utbytesstudenterna från skolan.
Då ska jag minsann ta bilder har jag bestämt.
Fint.

(Och mamma, jag mådde lite dåligt över det avbrutna samtalet igår kväll. Det bara bröts liksom, mitt i en mening. Helt oavslutat. Det var extremjobbigt. Men jag ska försöka ringa igen om ett tag. Och så får vi höras via mail. Jag saknar alla som en galen gnu för tillfället. Om jag tillåter mig själv att tänka på det. Så, jag älskar er.)

Kärlek.