Josefine

Lördag

Solen skiner, helgalet!
Fredagskvällen var lyckad. Ja, hela fredagen var lyckat faktiskt. Nu har jag ju bekantat mig med ett par infödingar och igår blev jag minsann socialiserad. Jag blev visst inbjuden till en något suspekt födelsedagsfest också. Tror jag. Jag förstod inte riktigt – brittiska ungdomar är galna.

På kvällen var det Kung-fu tioårsjubileum som gällde. Jag och Seda försökte ju kolla om vi kunde prova på det någon gång och blev genast inbjudna till tioårsfesten. Spännande.
Vi fick se en massa uppvisningar med Kung-fu, liondance och magdans (som framfördes av en kvinna kanske inte helt i sina bästa år precis. Hon tog verkligen uttrycket magdans till en helt ny nivå. Men hon var otroligt duktig måste jag erkänna.) Efter uppvisningarna serverades det kinesisk mat och dryck.
Vi minglade med folket och träffade knäppa engelskatanter, überseriösa kampsportskillar och en privatskolsflicka vid namn Katie. Hon undervisade oss i engelska ungdomsuttryck.

Is my face bothered?

Alla var jättehärliga och i slutet av kvällen kände vi oss övertygade om att Kung-fu var något för oss. Vi pratade med Simon, ledaren, och han lovade att han skulle kunna få oss ”very fit and strong” på bara ett år. Finfint.

Det som imponerade mest på mig var dock när en ca tolvårig grabb med armar som sparrisar skulle försvara sig mot två fullvuxna karlar. De skulle visst iscensätta ett gatuslagsmål. Och tro det eller ej, men pojken klarade det med bravur. Nog för att karlarna inte tog i med riktigt 100 procent, men ändå.
Jag vill också kunna bryta någons arm med mitt paraply!
Fast det är klart.. Då måste jag köpa ett nytt först. Dumma dumma värdelösa Lagerhausparaply..

Efter ”partyt” hade vi lite myskväll ige och såg på Jane Austen Bookclub. Den var mysig. Sen somnade jag som en klubbad oxe.

Idag är det födelsedagskalas som gäller. Dansken Daniel har ju blivit hela sjutton år. Jag och seda var kreativa och tillvärkade ett gratulationskort – alldeles själva. Ett kort med alla utbytesstudenterna från skolan på. Fint.
Han vill ju inte ha några födelsedagspresenter pojken. Men vi tänker nog inte riktigt lyssna på det örat va.
Presentkort på bio ska han få minsann.

Efter kalaset är det svenskkväll som gäller hemma hos Lovisa. Två svenskor, obcsena mängder godis och svenska hela natten. Underbart.

Jag börjar förresten haja hur allt hänger ihop i skolan nu. Ha lite koll på aktuellt skvaller och sånt alltså. Allt är Chris förtjänst förstås – min hinduiske, genomdjupa, helgalna infödingsbekantskap. Fint som snus.
Både han och Seda vill förresten konvertera mig till respektives religion. Galna människor.
Men vem vet. När jag kommer hem igen kanske jag är hindu/alevimuslim. Det vore ju något. Men inte så värst troligt va..

Visste ni förresten att jag kan stanna här i två år om jag vill? Den ni!
Jag har minsann träffat en norska som är här för sitt andra år. Hon ska introducera mig för utelivet på ön snarast. Äntligen en artonåring till! Way!

Nu är det nog dags att bli kalaspresentabel.

PUSS