Josefine

Måndag

Helg igen alltså. Det har varit helbra.

Fredagen spenderades med infödingar. Kinamat, såpbubblor och glass i massor. Helbra kväll, trots att jag blev av med alla mina pengar. Utbölingar som vi är har vi inte riktigt hajat det där med dricks ännu - fenomenet är inte så vanligt i Sverige, vad jag märkt – och infödingarna verkade inte vara några hejare på det heller, vilket resulterade i att jag glatt lade fram 20 pund när jag skulle betala runt 10 och inte fick något tillbaka. Attans. Men vad gör man? Vi hade en heltrevlig kväll i alla fall. Första kvällen med infödingar, som inte varit skoldag liksom. Fett coolt. Det slutade med att vi alla följde Jess hem, och sedan fick vi skydda Chris som blev en smula paranoid i nattmörkret. Ryde är ju en sådan stor stad liksom.. Pojkstackarn. Tur för honom att han hade tre stentuffa tjejer med sig på hela 486 cm (sammanlagt). Vi klarade oss i alla fall utmärkt. Det måste ha berott på att vi ser så skräckinjagande ut.

På lördagen var det Grillfest som gällde. Äntligen. Det hela började en smula kaotiskt när vi alla skulle hitta varandra på Newports busstation fast vi inte riktigt visste vilka som skulle dyka upp och inte. Efter en stunds förvirring lyckades vi dock samla ihop hela drösen utbytesstudenter och ta oss till Lovisas hus. Det bjöds på svenska lekar och mat. Och när det blev för kallt för att vistas utomhus samlades alla i vardagsrummet för en mysig blandning av prat och gitarrspel. Helmys helt enkelt. Vi försökte leka ”Älskling älskling” men fick ganska snabbt ge upp den planen då det visade sig att alla var hopplöst urusla på att hålla sig allvarliga. Eller helt enkelt bara urtrötta. Jag och Seda fick klara oss utan varandra under natten då jag spenderade den hos Lovisa medan hon sov hos sin tyska vän Hanna. Ovant men överkomligt. Det är nog bra att vistas på skilda håll då och då.

Söndagen var lugn. Shopping med Lovisa, filmtittande hos Daniel och Oygen och sedan plugg, mer film och tysk choklad (för sista gången – jag och Seda ska inte äta godis igen förrän julafton, sådetså). Nu såg vi Pan’s Labyrinth och den var helbra. Jag älskade spanskan och tänkte på mina kära chilenare Ivannia och Stephanie. Jag vill minnas att de lovordat filmen i fårga vid ett par tillfällen också. Seda fick sig ett gott skratt när jag gömde mig under täcket för en läskig figur med ögon i händerna. Uräskta mig om jag tycker att han rörde sig obehagligt och får krypningar i hela kroppen när folk blir jagade sådär. Usch. Och ingen sympati får man. Herregud.

Och sen var det måndag igen, med allt vad det innebär. Jag är numera officiellt omdöpt till ”Jo” i skolan. Jag tror att jag kan vänja mig vid det. (Lovisas värdpappa, Stephen, kallar mig för Jo-jo till och med, vilket jag tycker är komiskt. Det låter inte som jag riktigt.) Fint.

Åh, och ja. Helgens högpunkt var (känsliga läsare varnas) när jag och Lovisa diskuterade skillander mellan Sverige och Ungern med Attila på lördagskvällen. Vi lyckades lura i pojken att det är olagligt i Sverige att idka sex före äktenskap. Och att man, efter ingått äktenskap, endast får ha det en gång – på bröllopsnatten – för att avla barn. Om det inte lyckas första gången måste man fylla i en ansökan och skicka till regeringen. Godkänns denna får man göra ett nytt försök. Annars inte. Den stackars pojken såg helt chockad ut och sa ”I’m so glad I’m hungarian!” varpå vi svenskor fick oss ett gott skratt. Vi talade om för honom lite senare hur urblåst han varit. Extremt kul.

Jag och Seda har haft en helmysko kväll. Vi skrattar åt allt. Den galna flickan hotade mig precis med sin tandborste.. Hur ska detta gå? Framtiden är oviss. Nu ligger hon i sin säng och skrattar för sig själv. Hon gör sådan ibland. Och nu blir hon filosofisk: ”I don’t like dreaming, I think it’s strange and I’m afraid of my dreams.” Jag tycker lite synd om henne. Jag tycker om att drömma. Det är mysigt – oftast. Min tyska är galen, men jag gillart’.

Och jag undra.. Hur varmt är det i Sverige nu?