Josefine

Måndag

I've been told..
Efter den här kommentaren, skriven av den kära Ivannia, känner jag att det är dags för en uppdatering.

"Alltså Josefine, det är för fan rent ut sagt SKAMLIGT att du inte bloggat på 3 veckor. TRE VECKOR???! Uppdatering SNARAST annars kör jag upp en gren i analen på din katt."

För allas bäst och sådär..

Jag kan inte ursälkta mig med annat än att jag ahr haft två veckors lov - britterna vet minsann hur man firar påsk - och att jag då har haft urusel tillgång till internet, plus att jag efter det har legat hemma sjuk en vecka och hostat lungorna ur mig. Nästan. Då har blogget liksom inte prioriterats så högt. Tyvärr.

För jag har ju faktiskt haft ett sjuhelsikes lov.
Först kom familjen hit en vecka, och det var galet fint att se dem igen - även om dumma Anton har växt om mig med typ en decimeter och inte alls låter/beter sig som min lilla pluttbror längre. Fast.. han har ju fyllt fjorton så han kanske är förlåten. Kanske. Veckan med familjen turisktade jag runt ön mer än någonsin förut och såg allt från Ventnors glasscaféer till The Needles. Det var en trevlig vecka.

Sedan lämnade min kära familj mig igen och det kändes lite sorgkligt, men ändå skönt. Det kändes ju inte alls konstigt att träffa dem efter åtta månader. Det var som att jag hade varit ifrån dem i en vecka, så det känns inte som att det blir så svårt att vara ifrån dem två månader till. Jag kommer ju hem snart.

Andra lovveckan ägnade vi oss åt att fira Lovisas artonårsdag på alla möjliga vis.
Och även om vi failade rätt rejält med det mesta så tycker jag att det var lyckat.
Sen blev jag ju sjuk och det var väl mindre lyckat.. men ändå.
Några smällar får man ta.

Jag ska försöka ta mig till Joe's inom en snar framtid så ska ni få se bilder på hela kalaset. Lovet alltså. Och lite annat smått och gott.


Imorgon fyller Seda sjutton. Stortjejen. Det firas med kinamat och presenter. Myspys.


Pusshej