Josefine

Onsdag

Jag traffade svenskar i helgen! Extas!
Det var jattefint.

Vi var ute, hamnade pa Kas Bah och jag gick forbi tre killar.
Sa horde jag en av dem saga nagot pa svenska.
Tvarstopp. VA?!
Vander mig om och..

- Excuse me.. are you Swedish?
- Yes
- JAG OCKSA!!! VAD GOR NI HAR? ELLER VA LIKSOM EH VILKA AR NI VA VA!?
 - VA MEN AR DU SVENSK OCKSA VAD GOR DU HAR AAAH!
 
Typ sa mycket panik var det, och sedan nar vi hade rett ut att jag var utbytesstudent fran Norrkoping och
han var turist fran Varberg sa lugnade vi ner oss och bprjade prata som folk.

Da kom hans van fram, kollade menande pa mig och sade:

- Jaha.. sa du har fatt napp ikvall eller?

Det tyckte jag var extremt roligt sa jag sa:

- Nja, jag tvivlar pa det. Jag har pojkvan forstar du.

Varpa han halvdog och ropade:

- MEN VA AR DU SVENSKA OJ OJ OJ FORLAAAAT! JAG VISSTE INTE EEEHHH.. Vad gor du har?


Och det hela var bara jattekomiskt och vi mobbade honom for det hela kvallen och han bad om ursakt tusentals gnager.
Ni anar inte hur underbart harligt det var att fa traffa lite svenskar. Okanda svenskar forvisso, men anda. Svenskar. Fina manniskor som man vet vart man har. Latta att prata med. Fint. Inte for att engelsman ar hemska och asociala, men det kandes liksom som hemma.

Det visade sig att en av dem jobbar pa ett hotell pa on och att det finns en massa svenskar dar. Spannande.
Vi far se om vi hors av nagon dag och alla svenskarna gar ut tillsammans. Det vore fint.