1
Och jag ber om ursäkt för den usla (icke existerande) uppdateringen.
Det har varit fullt upp.
Fullt upp med att komma hem till ett hem som inte riktigt känns som hemma längre, där allting är likadant, när jag känner att jag inte är riktigt likadan längre. För att träffa vänner som förväntar sig att jag är precis den jag var innan jag åkte.
Fullt upp med att anpassa mig till min gamla roll igen. Fullt upp med att sakna.
Men det har gått ganska bra.
Efter det.
Finbesök i en månad.
Det kan väl få duga som ursäkter.
Nu är jag tillbaka i alla fall.
Och även fast jag lät en smula negativt inställd till hemkomsten ovan så är det faktiskt sjukt skönt att vara hemma igen.
Den första shocken har gått över och jag har landat på riktigt.
:( Tråkigt att du kände (känner?) så. Jag tror vi alla har förstått att det inte blir detsamma någonsin igen.
Hur du skulle kunna ha förändrats vet jag inte, det vet ju du bäst själv. Men det känns iallafall likadant, det handlar kanske om att du har svårt att låta det gå tillbaka till samma sak.
Sorry, ska sluta analysera. Jag är säkert ute och cyklar... Men var inte så hård mot dig själv. Du gör så gott du kan. Kram.
I Know the feeling om man säger så. Du behöver inte vara som innan du åkte, för det är svårt att vara samma person som man var för 10 månader sedan. Fast det är klart det känns svårt när alla är precis som innan och man känner att man inte riktigt passar in. Det ordnar sig på ett eller annat sätt. Puss
Det som var kan aldrig vara på samma sätt igen. Det är bara att ge upp och söka efter något annat. Annars skulle vi väl alla vara kvar på lekis eller i nian eller när det nu var det var rätt bra... Men det kan bli annorlunda, och annorlunda är kanske inte helt fel det heller?
