Josefine

Första dagen i skolan. För de flesta accosierad med varierande portioner ångest och förväntan.
Själv trodde jag att jag hade kommit över sådant. Att jag stod över dessa känslor, att jag var för gammal och världsvan (ja herregud jag har ju till och med tillbringat ett helt år i ett främmande land och börjat på ny skola där). Varför skulle det över huvud taget vara något konstigt med att komma tillbaka till skolan där jag redan tillbringat två år?

Ändå transporterades hela jag tillbaka till fyran. Det var bara de två tofsarna med ljusblå hårband och den lila ryggsäcken från Haglöfs som saknades.
"Tänk om de andra barnen inte tycker om mig?"
Det hjälpte inte att jag inte hade en aning om var jag skulle vara heller.
Men när jag dök upp i DeGeers trapphall var Kim den första jag sprang på.
Kim som gick i min klass i ettan och tvåan och som har tillbringat ett år i USA.
Jag var räddad.

Efter det gick allt smooth like a baby's bottom.
Och plötsligt känns inte skolstarten särskilt skrämmande alls längre.


Tänk vad jag håller på att bli stor.
I kväll körde jag runt hela kvarteret själv.