Josefine

Tisdag

Jag har varit helt övertygad om att det är den 24e Augusti precis hela dagen idag.
Det är det ju inte.
Det är den tjugofemte.
Surt.
En förlorad dag tycker jag, fast egentligen inte.

Skolan har så smått börjat komma igång nu och det känns bra med klassen och allting.
Det är fortfarande väldigt förvirrande att sitta i ksolmatsalen och inte tjänna igen ett enda ansikte.
Jag brukade ändå ha koll på vilka de flesta var. Men icke.
Fast det löser sig nog med tiden.

Idag fick jag mina första skolböcker också, och det kändes så pass ovant och spännande att jag tog med mig
religionsboken hem och ska läsa lite i den senare. Jag längtar faktiskt lite efter att få sätta tänderna i ett par skoluppgifter.
Jobba lite - jag har ju faktiskt bara latat mig det senaste året.
Något jag däremot inte alls känner för att sätta tänderna i är det förbannade skolarbetet.
Man ska ju ha  en idé och en planering färdig vid det här laget.
Har jag det?
NEJ.
Och jag har inte den blekaste aning om vad jag ska jobba med.
Fundera rpå att gå till min kära mentor Sylve i morgon och gråta en skvätt och sedan be honom välja ett ämne och göra en projektplan.
Men.. det passar väl kanske inte jättebra in i min nya ambitiösa och ansvarstagande inställning.

Hm.
Idag gick jag till körskolan och anmälde mig också så första lektionen ska bokas imorgon.
Körkortet hägrar.
Jag hoppas att det ska gå snabbt och smärtfritt.

Engelska C har jag ju också börjat med nu. Men jag vågar knappt prata.
(Jag vet, det är skitfånigt)
Men det känns som att alla vet att jg har bott i England ett år och således borde vara jätteduktig på engelska.
Tänk om jag pratar en massa och det blir jättedåligt.
Då suger jag ju stenhårt.
(Jag vet, skitfånigt, och jag skäms lite. Men så är det ändå.)

Sara lämnar mig om åtta dagar.
Det känns inte alls bra faktiskt.
Fas tjag ska hälsa på henne.
Skitstöveln.

Det blir så tomt.