I'll never make you feel sad when you come out to play.

Torsdag.

Du förstår inte.
Har verkligen ingen aning.
Det vore mycket lättare om du kunde göra det.
För oss båda.


Idag har jag varit på äventyr i huvudstaden.
Saco-mässan. Upplysning.
Tråkigt nog har jag fortfarande inte den blekaste aning om vad jag vill plugga vidare som,
men jag är kanske lite närmare än förut. Kanske.

Efter att ha samlat på oss tio kilo universitetsbroschyrer ägnades mest tid till att få gratis godis, pennor och att delta i diverse tävlingar.
Och läsa Cosmopolitan på kalla stengolv förstås.
Nu har vi lärt oss hur man kysser på bästa sätt, hur man får både Kim och Adrian på fall och man inte ska satsa på alfahannar (prova komikern istället!). Fint.

Adrian och Kim tyckte att det här med tjejtidningar var lite jobbigt.
De klagade.
Adrian sa:
"Alltså.. när jag vaknade i morse och tänkte på saco-mässan trodde jag aldrig att jag skulle sitta på ett kallt stengolv och lyssna till högläsning ur Cosmopolitan.."

Sedan var han tyst och lyssnade en stund, tills han plötsligt utbrast:

"Ska vi inte gå till Pressbyrån och köpa det nya numret istället?"


Se. Han tyckte nog att det var lika lärorikt som jag.
Sedan tyckte både Kim och Adrian att de var tvugna att vara extra manliga på bussen hem. Hela vägen.
Kim satt och rapade och Adrian pratade om fotboll.
För att väga upp liksom.

Det var roligt.


Nu sitter jag på mitt rum och fryser.
Kylan tycks stråla ut ur mig.
Högra överarmen är svullen och bultar.
Borde jag vara oroad?
Du är inte här, jag vill prata med dig.
Tala om för dig hur mycket du betyder, men bara om du vill lyssna.
Jag älskar dig.


17 dagar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0