Josefine

Söndag.

Ack. Vart tog de mornar vägen, då jag studsade upp ur sängen och fick allt jag skulle gjort på ett par timmar?
Long gone, är vad de är.
Istället har jag idag legat och slöat i min säng till klockan ett.
Först då insåg jag att det faktiskt var dags att gå upp och göra någonting av mig själv.

Så här är jag.
Dagens plan är att fika med käraste hästen, då vi på grund av (mycket) oväntad anledning inte riktigt pratade ordentligt i fredags. Idag däremot, ska allt genomgås grundligt. Vi ska sitta och analysera de allra yttersta vrårna i våra liv. Fint. Vem behöver en psykolog när man kan få sitt liv överanalyserat och uträtt över en fika på Färcka Förkens? Sannerligen inte jag.

Här har ni resultatet efter färgningen också.
Jag är inte helt nöjd, då det blev mycket mörkare än jag tänkt det.
Men det är ju inte mörkare än det har varit förut, så jag vänjer mig nog.



Helt okej ändå, tänker jag. Eller?

Fast.. det är förtås ett galet stort steg från det här:




Ah. Jag måste ta tag i mig själv och svara på en massa brev som ligger och slänger.
Det kommer. Jag lovar!